Vad är reviktimiseringseffekten och varför bör det undvikas?

Reviktimiseringseffekten sker när en person tvingas återuppleva sitt trauma på ett icke-empatisk sätt. Denna situation uppstår vanligtvis under vissa juridiska processer och förhör. Det kan dock också förekomma i andra inställningar. Lär dig hur du förhindrar det i den här artikeln.

Skriven och verifierad av psykolog Andrés Carrillo.

Senaste uppdateringen: 26 augusti, 2022

Vad är reviktimiseringseffekten? När en person har blivit utsatt för någon form av övergrepp och samhället ingriper för att skydda dem kan reviktimiseringseffekten äga rum. Detta innebär att offret blir utsatt för processer där de återupplever det trauman han eller hon kan ha utstått tidigare. Detta kan till exempel ske under omfattande förhör eller rättegångar.

Några av de mest ökända konsekvenserna av denna dubbla börda är stress och ångest. I den meningen kan människor två gånger bli offer för situationer som kan orsaka posttraumatisk stress: första gången då de upplever det initiala trauma och andra gången på grund av de rättsliga prövningar de tvingas genomgå på ett upprivande och traumatiskt sätt.

Minnen av negativa upplevelser kan få oss att känna oss sårbara, något som är en naturlig reaktion hos alla människor. Vissa människor är dock bättre förberedda på att ta sig igenom trauma än andra, vilket minskar sannolikheten för reviktimiseringseffekten.

När inträffar denna effekt?

Denna situation kan uppstå i ett antal olika situationer, där rättsliga processer är bland de vanligaste. Till exempel är det ett klart fall av reviktimiseringseffekten när ett offer för övergrepp måste vittna i domstol och får oempatiska frågor där de måste återuppleva obehagliga händelser igen.

Baserat på exemplet ovan kan vi förstå att det inte sällan sker när tjänstemän från en offentlig eller privat institution utsätter en person som har blivit traumatiserad för offentligt förakt eller tvingar dem att återuppleva kritiska ögonblick av den traumatiska upplevelsen under ett förhör.

Offrets egna familjemedlemmar eller vänner kan också vara de som kommer med sårande kommentarer. I slutändan är det bristen på empati när man pratar om de traumatiska händelserna som får en person att bli offer för en negativ situation två gånger.

Sociala nätverk är plattformar som har förmågan att snabbt utsätta människor för denna typ av negativa kommentarer. Så är fallet med virala nyheter. När nyheten om en person som våldtas eller mördas börjar cirkulera på sociala nätverk, kan offret eller offrets familjemedlemmar drabbas på ett hårt sätt.

Vad är möjliga psykologiska konsekvenser av reviktimiseringseffekten?

De psykologiska konsekvenserna av att bli utsatt två gånger leder till en högre sårbarhet hos den drabbade personen. Med andra ord, det leder till en ökning av intensiteten av de primära symptomen, samtidigt som helt nya stressrelaterade beteenden kan uppstå.

I de flesta fall riskerar personer som har blivit misshandlade eller traumatiserade att utveckla en posttraumatisk stresstörning, dvs. en irrationell rädsla för situationer relaterade till trauma.

Posttraumatisk stress hos personer som har blivit utsatta för reviktimiseringseffekten är ofta relaterat till institutioner, som polismyndigheter, vårdinrättningar och domstolar. En person kan till exempel utveckla rädsla för rättstvister eftersom de blivit utsatta för ett osympatiskt förhör där de varit tvungna att återuppleva sitt ursprungliga trauma.

Förutom posttraumatisk stress kan reviktimisering att få personen att tro att det är omöjligt att få någon hjälp. Det kan leda till att de utvecklar en inlärd hjälplöshet och en förlust av förtroende för till exempel juridiska eller rättsliga processer. Dessa människor kommer inte att vända sig till dylika institutioner igen, eftersom de inte tror att de kan vara till någon hjälp.

Vad kan man göra för att undvika reviktimiseringseffekten?

Institutioner och inrättningar kan anta mer humana strategier när de hanterar offer för traumatiska händelser. Därför bör medvetenheten om detta öka bland tjänstemän som är ansvariga för att förhöra människor i utsatta situationer. Andra åtgärder att tänka på är:

• Erbjud psykologisk vård. Det kommer att vara fördelaktigt för offren att få möjlighet att träffa en utbildad terapeut eller psykolog innan de diskuterar sina traumatiska upplevelser med andra.
• Undvik att starta dialogen eller förhöret med frågor relaterade till traumat. Det är aldrig en god idé att närma sig en person direkt med obehagliga ämnen. Du måste först skapa utrymme för lite tillit och förtroende.
• Använd dig av aktivt lyssnande. En oumbärlig aspekt av empati är att veta hur man lyssnar när man pratar med någon. Ge helst den andra personen möjlighet att fritt berätta om situationen utan påtryckningar. Låt dem göra det i den takt de behöver, och ta de pauser som krävs för att de ska kunna hantera sina känslor.
• Sätt dig in i den andra personens situation. Att vara empatisk bygger på att ha förmågan att sätta sig i den andra personens situation för att förstå deras smärta. Undvik att döma och bagatellisera inte personens känslor.

Är vissa immuna mot reviktimiseringseffekten?

En del individer har vissa personlighetsdrag som gör dem mindre benägna att bli påverkade av reviktimiseringseffekten. Framför allt spelar motståndskraft en avgörande roll i hur en person påverkas av andras kommentarer.

När en person är motståndskraftig har de förmågan att övervinna motgångar och uppnå betydande mognad. Med andra ord kommer de i framtiden att kunna möta andra svåra situationer på ett mindre traumatiskt sätt. På grund av detta har de mest motståndskraftiga människorna oftast inte problem med att prata om sårbara ämnen.

Detta betyder inte att personer med högre motståndskraft är immuna mot de dåliga effekter som minnen från trauman kan ha. Men de kan hantera dessa effekter bättre.