Vad är individuation och varför är det viktigt?

Ämnet individuation har väckt stort intresse från en mängd olika discipliner eftersom det syftar på den process som sker från de första levnadsåren tills personen uppnår autonomi och självständighet.

Skriven och verifierad av psykolog Maria Fatima Seppi Vinuales.

Senaste uppdateringen: 22 juni, 2023

Ämnet individuation är ett viktigt begrepp och det har väckt stort intresse från en mängd olika discipliner eftersom det syftar på den process som sker från de första levnadsåren tills personen uppnår autonomi och självständighet.

Begreppet individuation har antagit många nyanser beroende på tillvägagångssättet, men ett av de viktigaste synsätten på begreppet har varit Carl Jungs. För Carl Jung är vikten av individuation att den tillåter en person att utveckla sitt “jag” i en sund relation till andra.

Därför anses individuation vara ett medel för en person att utveckla sin unika potential, intressen och smak, inom ramen för respekten för det samhälle som han eller hon tillhör och som han eller hon lever i. Låt oss ta en närmare titt.

Vad är individuation?

Skaparen av föreställningen om individuation som en nyckelaspekt i vår psykologiska utveckling är Carl Jung. Denna psykolog baserade mycket av sin teori på individualiseringsprocessen som det yttersta målet som varje människa strävar efter att uppnå.

För psykoanalytikern har detta att göra med att uppnå en större medvetenhet om oss själva. Definitionen han föreslår i sitt arbete “Psykologiska typer” hävdar att individuation är följande:

Hur uppstår individuation?

Individuation sker alltid på ett konfliktfyllt sätt, eftersom det representerar sökandet efter integration och harmoni mellan motsatta tendenser. De mest betonade av dessa spänningar är de som genereras mellan det medvetna och det omedvetna samt det individuella och det kollektiva.

Det finns olika förslag på hur utvecklingen av individuation sker enligt Jungs teori, men många teoretiker delar upp processen i följande grundläggande stadier:

Individuationens första stadium

Individuation börjar med insikten om att det finns aspekter av oss själva som är dolda och som är en del av ett omedvetet som hittills varit okänt. Därifrån inser personen att det finns mycket mer i dem, och sätter igång en process för att känna igen vad det är och införliva det i sitt medvetande.

Det andra stadiet

Detta stadium har att göra med acceptans och integration av skuggan. Med andra ord handlar det om att hitta och acceptera de dolda eller förnekade aspekterna av oss själva. De är många av de element som är en del av vår skugga som inte är socialt accepterade eller värderade. Men de måste accepteras som en del av vår natur och vi måste lära oss att leva med dem.

Detta stadium visar den vikt som Jung gav åt integrationen och harmonin mellan motsatser. I grund och botten skulle vi kunna förklara detta skede som att vi accepterar våra egna begränsningar och de aspekter som vi inte är så stolta över. Därför handlar det om att erkänna oss själva som ofullkomliga och acceptera detta.

Det tredje stadiet av individuation

Det syftar på mötet med de sexuella arketyperna, som “anima” och “animus”.  Anima hänvisar till den feminina aspekten hos män, medan animus hänvisar till den maskulina aspekten hos kvinnor.

Det fjärde stadiet

Detta stadium är relaterat till acceptansen av våra begränsningar – det vill säga integrationen av våra skuggor och erkännande och respekt för våra mänskliga gränser. Detta gör att vi kan visualisera oss själva utifrån ödmjukhet och upptäcka hur vi kan leva ett liv som bättre överensstämmer med våra unika sätt att vara.

Det femte stadiet

Det sista stadiet har att göra med själva individualiseringen, som vi uppnår genom att integrera motsatserna. Den avslutas med andra ord med ett harmoniskt psyke. Som Jung (1939) nämnde i sina skrifter, genom detta stadium “upphör psyket att vara två inkongruenta halvor och blir en helhet”.

Individuationens betydelse för vår psykologiska utveckling

Individuation är viktigt eftersom det är inriktat på integration. Om vi skulle försöka extrapolera Jungs koncept till mer aktuella psykologiska trender kan vi säga att det innebär att bli medveten om att “vi är en del av mänskligheten, men vi är var och en olika”.

Vi finner oss ofta dragna mot grupper som homogeniserar oss; vi är till exempel en del av en gemenskap och en familj som vi delar gemensamma egenskaper med. Samtidigt måste vi dock inse att vi är olika och med detta kan vi fokusera på att utveckla vår egen unika potential.

Det är viktigt att notera att en person kan gå igenom individuationsprocess; detta kommer dock inte att vara utan kostnad. För Jung kan de som misslyckas med att utforska sin inre värld och få kontakt med den utveckla olika problem, som bland annat problem med självkänslan, dåligt satta gränser och relationsproblem, bland annat.

Hur man hjälper individuationsprocessen

Flera aspekter kan följa med och stödja individuationsprocessen. Nedan nämner vi några av de mest relevanta i en syntes som kombinerar läsningar föreslagna från jungiansk psykologi, men också med mer aktuella bidrag.

• Lär dig att känna igen och acceptera motsatserna i din personlighet. Detta är en av nycklarna till analytisk psykoterapi. Det vill säga, den försöker uppmärksamma de föreslagna tendenserna för att arbeta med dem och på så sätt förhindra att individen hamnar i extremer.
• Att undvika beroende. På vägen mot individuation gjorde Jung det tydligt att terapeutiska relationer alltid ska underlätta autonomi. Det vill säga att patienten ska förhindras från att skapa ett beroendeband till sin terapeut. Det är viktigt att han/hon kan utveckla resurser att lita på och klara sig själv.
• Ge en säker anknytningsmiljö. Individuation är en process som innebär att vi lösgör sig från några av våra föräldrars och kamraters föreställningar. Men för att utforska världen är det också nödvändigt att känna trygghet och tillit till den. Dessa villkor bygger på relationella ramar för säker anknytning.

Vilka är begränsningarna för individuationsprocessen?

Efter att ha läst Jungs förslag kan vissa idéer verka något gammaldags och inte särskilt lättillgängliga eller begripliga när det kommer till vardagen idag. Jungs bidrag till teoretisering om utvecklingen av autonomi och individens tillväxt kan dock inte ignoreras.

Det handlar helt enkelt om att omtolka teorin för att göra en mer aktuell och praktisk förståelse av den. Detta är en av begränsningarna i hans teori; det kräver mer förankring och parallellism, vilket har försökts i vissa verk gällande att ta itu med beskrivningen av individualiseringens stadier.

Dessutom finns också kritik mot den överdrivna vikten av att uppnå integrativ helhet. I många fall har det till och med nämnts att detta kan förväxlas med perfektionism.

Men i verkligheten är det faktiskt tvärtom: att individualisera är att inse att det finns motsatta tendenser i oss, ljus och skuggor, men att nå helhet är inte något som måste ske i en filosofisk mening eller som ett mål för vår existens. Snarare är det ett sätt för oss att tillåta oss att vara mer operativa och funktionella i våra dagliga liv.

Självkännedom som en kompass för individuation

För vissa kan tolkningen av individuation vara en komplex process eftersom den uppvisar motsättningar mellan önskan att tillhöra och önskan om ett jag.

Det ska dock aldrig ses i exklusiva termer, utan som ett genomsläppligt och flexibelt koncept som vi kan omvandla efter behov och omständigheter.

Det som alltid är viktigt är att behålla respekten för sig själv och för sin egen övertygelse bortom sociala påtryckningar. Detta är också nyckeln till individuation: självkännedomen att leva ett liv som är i linje med vem vi är och vad vi verkligen tror på.