Internationella blodgivardagen hjälper till att rädda liv

Internationella blodgivardagen äger rum den 14 juni och organiseras med ledningen av Världshälsoorganisationen. Temat för år 2020 var "Säkert blod åt alla".
Internationella blodgivardagen hjälper till att rädda liv

Senaste uppdateringen: 05 mars, 2021

Alla länder i världen firar internationella blodgivardagen den 14 juni. Världshälsoorganisationen (WHO) fastställde datumet för att hedra forskaren Landsteiner, och syftet är att stärka budskapet om att ge blod.

Landsteiner var en österrikisk biolog född den 14 juni 1868. Han blev känd inom det vetenskapliga området när han upptäckte hur man kan dela in människors blod i blodgrupper baserat på ABO-systemet. Han fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1930 för sin upptäckt.

Man har alltid ett motto för internationella blodgivardagen och “säkert blod åt alla” var det som valdes för 2020. Målet är att öka medvetenheten om de biologiska säkerhetsåtgärder som man måste vidta för att extrahera, lagra och överföra blod från person till person.

Du måste komma ihåg att blod är ett ämne som vi inte kan producera på konstgjord väg. På grund av detta är det enda sättet att kunna administrera detta till någon i nöd genom donationer.

Vad betyder det att ha tillgång till säkert blod?

Internationella blodgivardagen poängterar inte bara engagemanget för dem som ger blod, utan också arbetet på blodbankerna som administrerar det och bevarar proverna. Detta med särskild uppmärksamhet på säkerheten i blodet, så att mottagande patienter inte smittas med någonting, för det är avgörande i processen.

Säkert blod är blod som inte innehåller patogena mikroorganismer eller innehåller några giftiga ämnen. Detta inkluderar virus, bakterier, svampar och parasiter.

För några årtionden sedan var överföringen av patogener i donerat blod ett stort problem. Det fanns fall av hepatit C och Chagas-infektioner på grund av brist på biologisk säkerhet vid transfusionerna.

Lyckligtvis har kontroll- och detekteringssystemen för bakterier i donerat blod förbättrats avsevärt sedan dess. För närvarande kan laboratorietekniker testa blodet för flera sjukdomar efter att ha fått in bloddonationer. De testar vanligtvis för hepatit, humant immunbristvirus (eller HIV), syfilis, Chagas sjukdom och brucellos.

Laboratorier gör sig av med blod som testar positivt för någon sjukdom. Samtidigt innebär protokollet att de underrättar blodgivaren så att denna kan få en diagnos och efterföljande behandling.

infekterat blod
Närvaron av bakterier i donerat blod leder till att man omedelbart förstör det.

Vi rekommenderar också att du läser den här artikeln:  5 viktiga anledningar till att känna till din familjs blodtyper

Internationella blodgivardagen: Säkert blod är också kostnadsfritt

Internationella blodgivardagen påminner oss om blodgivningens frivilliga karaktär. Ingen kan tvinga oss att ge blod, och vi bör inte heller få någon ekonomisk kompensation för att göra det. Att tjäna pengar på bloddonationer är olagligt i många länder.

Därför beror säkerheten också på den allmänna policy som man genomdriver för att skydda givarnas integritet och personliga säkerhet. Åtgärden måste vara frivillig och altruistisk och inte föremål för betalning eller vinst.

Detta är dock svårt i det globala ekonomiska sammanhanget. De flesta bloddonationer är inriktade på höginkomsttagare och -länder, vilket ger resten av befolkningen mindre tillgänglighet och gynnar kommersialisering.

Vem kan vara blodgivare?

Även om man uppmuntra hela befolkningen att ge blod, gäller vissa begränsningar för att skydda givarnas hälsa. Dessutom, för att säkerställa kvaliteten på det lagrade blodprovet, finns det grupper av människor som inte får donera blod, till exempel de som arbetar inom vården. Detta beror på att de omedvetet kan ha blivit smittade av en sjukdom på grund av exponering i sitt dagliga arbete.

När det gäller vikt bör givarna väga över 50 kg. När det gäller ålder är det bara personer mellan 18 och 65 som kan donera blod. Detta beror på juridiska skäl och möjliga biverkningar som, även om de är minimala, tenderar att uppträda hos de som är för unga eller för gamla.

En person ska inte donera mer än 3-4 gånger om året. Detta är baserat på ersättningstiden för röda blodkroppar, som är cirka 3 månader. Tiden mellan donationerna ger benmärgen tillräckligt med tid för att återhämta sig.

Vanligtvis genomför någon från ett team av hälso- och sjukvårdspersonal den första intervjun för att bestämma hälsostatusen hos den potentiella blodgivaren. En person kan ge blod så snart de uppfyller kraven.

person ger blod för Internationella blodgivardagen
Säkerheten för blodgivaren och mottagaren av blod är avgörande under en transfusion.

Ta reda på mer i den här artikeln: Varför ökar antalet fall av salmonella på sommaren?

Internationella blodgivardagen ökar medvetenheten för att rädda liv

Att ge blod kan verka som en liten sak. Men tack vare blodbanker är det möjligt att förbättra överlevnaden vid komplicerade kirurgiska ingrepp och behandla medfödda hematologiska sjukdomar.

Internationella blodgivardagen handlar om solidaritet och erkännande av dem som bryr sig om andra. Många av oss kan vara blodgivare och hjälpa andra i vårt geografiska område. Om du också vill donera blod, kan din vårdcentral eller närmaste sjukhus ge dig råd i denna fråga.

Tack för att du läser våra artiklar!


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Cuadros-Aguilera, Pol. “Salus Populi, principio de no lucro y deber cívico de donar sangre.” Revista de bioética y derecho 40 (2017): 115-124.
  • Cabana, Araceli Faraldo, María Pérez Galán, and Sara Asensio Arredondo. “Motivaciones para donar sangre entre el personal sanitario.” RECIEN: Revista Electrónica Científica de Enfermería 14 (2017): 2.
  • Hernández, MA Puig. “La donación de sangre. Historia y crítica de su regulación.” Revista de Derecho UNED 23 (2018): 801-805.
  • Aguirre, Sofía, Agustín Bazzani, and Mauro Casciati. “La problemática de la donación de sangre voluntaria no remunerada.” Evidência: Actualización en la Práctica Ambulatoria 16.1 (2013): 2-4.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.