Hjulbenthet hos barn: orsaker och behandlingar

Hjulbenthet, även kallat O-benthet och varusvackling, är ett tillstånd som påverkar den naturliga och anatomiska inriktningen av knäna. Barn och vuxna som lider av åkomman har en överdriven krökning som separerar knäna medan det för fotleder och fötter närmare varandra.
Hjulbenthet hos barn: orsaker och behandlingar
Galo Flores

Skriven och verifierad av kirurg Galo Flores.

Senaste uppdateringen: 25 augusti, 2022

Hjulbenthet är normalt hos små barn upp till en ålder av ett halvt år. Benen börjar räta på sig då barnet når 12 månader, alltså den tid de börjar gå på egen hand.

Om benen inte sträcker ut sig när barnet är mellan två och tre år, eller om de böjer sig mer och mer måste du rådfråga din barnläkare. Nedan kommer vi att förklara hur de bedömer huruvida ett barn lider av hjulbenthet.

Ger hjulbenthet några andra symtom?

Hjulbenta barn kan ha en tendens att gåmed tårna pekande inåt vilket kan få dem att snubbla mycket. Detta problem löser sig vanligtvis av sig självt när barnet blir äldre. Men när hjulbentheten fortsätter in i tonåren kan det orsaka smärta i fotlederna, knäna och höfterna.

De främsta orsakerna till hjulbenthet hos barn

Varför barn kan födas med hjulbenthet är på grund av deras position i livmodern. Skelettdelarna roterar lite när de växer i livmodern för att passa in i det lilla utrymmet.

Denna krökning kallas fysiologisk hjulbenthet. Läkare anser att det är ett normalt skede av ett barns tillväxt och utveckling.

Hos vissa individer kan detta tillstånd också orsakas av benfrakturer som inte läkt ordentligt.

Olika typer av ben.
Varje persons nedre extremiteter är olika, och deras knän kan vara närmare eller längre bort från mittlinjen.

Den här artikeln kan intressera dig: Allt du behöver veta om skolios hos barn

Diagnos av hjulbenthet hos barn

För att avgöra om ett barn lider av hjulbenthet kommer läkaren att först bedöma deras medicinska historia. Läkare gör vanligtvis tester på barn över två år.

Vårdpersonal följer vanligtvis dessa steg under en fysisk undersökning:

  1. De mäter avståndet mellan båda knäna medan barnet ligger på rygg
  2. De observerar hur barnet går för att bekräfta en onormal gångstil.

Om det inte förekommer några obehag och benen är i princip symmetriskt böjda rekommenderar läkaren som regel bara observation. Med andra ord måste föräldrarna hålla noga koll på sitt barns utveckling för att se om böjningen förbättras med tiden.

Endast i vissa fall kräver det en ortopedisk bedömning. Fackmannen kommer att avgöra om:

  • Benen inte rätar på sig självmant
  • Böjningen är asymmetrisk (benen är böjda i olika grader)
  • Barnet har andra symtom som smärta, haltande, svaghet eller problem med att gå och springa.

Om så är fallet kan läkaren beställa en röntgen, till exempel om de misstänker ett fall av Blounts sjukdom. Denna störning gäller då skenbenet vänds inåt. Det är en tillväxtstörning som långsamt förvärras med tiden. Experter har ännu inte helt klarlagt orsaken.

En annan orsak till hjulbenthet hos barn är rakit, dvs. det är D-vitaminbrist som orsakar denna störning. För att upptäcka huruvida så är fallet kommer ortopeden att beställa blodprov.

Behandling av hjulbenthet hos barn

Om läkaren bedömer att böjningen är fysiologisk, kommer hon eller han inte att rekommendera någon typ av behandling. Detta eftersom att benen kommer att korrigera sig själva alltmedan barnet växer. Experter rekommenderar att ta barnet för att träffa sin läkare var sjätte månad för att se om deras ben blir bättre.

Det finns tre typer av behandlingar för att korrigera ett sjukdomstillstånd. Den ena är ortopediska apparater, den andra är förändringar i kost och levnadsvanor, den tredje är kirurgi.

Icke-kirurgisk behandling

Vissa barn kan behöva ortopediska apparater eller stöd. De används i svåra fall av hjulbenthet eller vid Blounts sjukdom.

Läkare ger vanligtvis D-vitamin till patienter med rakit och rekommenderar också att ett större intag av kalcium från kosten. Av samma anledning rekommenderar de att den drabbade tillbringar mer tid i solljus.

Kirurgisk behandling

Ortopeden kan avgöra om graden av böjning kräver operation. Fall av Blounts sjukdom kommer sannolikt att kräva kirurgisk behandling.

Läkarna kan utföra operationen i tidig ålder. I särskilda fall kan den utföras då den drabbade har slutat växa. Beslutet kommer att bero på svårighetsgraden av böjningen och fördelarna av att genomföra operationen.

Ett barn med en läkare.
Behandlingen av detta tillstånd beror på dess svårighetsgrad och om läkaren misstänker ett underliggande tillstånd eller en fysiologisk process.

Återhämtning och prognos

Eftersom det kan vara en del av utvecklingen finns det inga förebyggande åtgärder för hjulbenthet. Som vi förklarade ovan är det hos många barn bara en del av tillväxten.

En av orsakerna som kan blir förebyggt är rakit. För att undvika detta tillstånd bör barn leka utomhus för att få solljus.

Fall av fysiologisk hjulbenthet har en bra prognos. I de flesta fall kommer böjningen att korrigera sig själv och barnet kommer inte att få problem med att gå.

När svår böjning inte blir behandlad kan det leda till artros i knän eller höfter under vuxenlivet.

Hjulbenthet hos barn är inte alltid fysiologiskt

Barn med fysiologisk hjulbenthet behöver inte göra ändringar i sina dagliga aktiviteter. De kan gå, springa och leka normalt. Faktum är att de kan vara lika aktiva som andra barn normalt är i deras ålder.

Föräldrar måste helt enkelt hålla ett öga på deras tillväxt och utveckling. Rådgör med din läkare om ditt barns ben inte rätar på sig av sig själva, eller om det uppstår ytterligare obehag.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Baroni EL. Genu varo? Varo fisiológico. Medicina Infantil. 2013 Jun;20(2). Disponible en: https://www.medicinainfantil.org.ar/images/stories/volumen/2013/xx_2_133.pdf Consultado en febrero de 2021.
  • Macedonio Barral ZJ, Cruz Pérez EF, Iriarte Vincenti S, Arias C. Análisis de las deformaciones de la tibia humana a consecuencia del genu varum. Cuadernos Hospital de Clínicas. 2014;55(4):69-75.
  • Jalil A, Ferreyra C, Balla M. Genu varo artrósico inestable: seguimiento a 2 años. Rev. Asoc. Argent. Traumatol. Deporte. 2017:20-4.
  • Morgado I, Pérez AC, Moguel M, Pérez-Bustamante FJ, Torres LM. Guide for the clinical management of osteoarthritis of the hip and the knee. Rev Soc Esp Dolor 2005; 12: 289-302.
  • Domínguez Gasca, Luis Gerardo, Germán Navarro Vidaurri, and Luis Gerardo Domínguez Carrillo. “Tibias varas: enfermedad de Blount.” Atención Familiar 25.2: 86-87.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.