Fakta om stereotyp rörelsestörning (SMD)

Även om stereotyp rörelsestörning diagnostiseras vid tidig ålder är den ofta svår att upptäcka. Läs denna artikel för att lära dig mer om detta tillstånd.

Enligt DSM-5 involverar stereotyp rörelsestörning repetitiva och icke-funktionellt beteende. Denna sjukdom störa sociala och akademiska aktiviteter, och idag vill vi därför ge dig lite fakta om stereotyp rörelsestörning.

Vanligtvis diagnostiseras det vid tidig ålder, vilket betyder att man kan börja behandla det i ett tidigt skede.

Fakta om stereotyp rörelsestörning: orsaker

Ofta är orsakerna till stereotyp rörelsestörning otydliga, och till och med experter blandar ofta ihop tillståndet med andra sjukdomar.

Det finns dock ett flertal orsaker:

Fysiologiska effekter från substanser

Vissa läkemedel, såsom amfetaminer, kan orsaka samma beteende som en patient med stereotyp rörelsestörning uppvisar. Dessvärre kan barn till missbrukare ha enkel åtkomst till dem.

I dessa fall tenderar dock symptomen att försvinna med tiden, såvida exponeringen för substansen inte fortsätter.

Associerade sjukdomar

Vidare kan Lesch-Nyhans syndrom (LNS) leda till några av symptomen hos stereotyp rörelsestörning. Problemet med denna sjukdom är att den kan blandas ihop med autism, tvångssyndrom eller Tourettes syndrom.

Av denna anledning måste experter utföra flera tester innan en diagnos kan ställas.

Fakta om stereotyp rörelsestörning: symptom

Detta tillstånd involverar repetitiva rörelser, vilket kan röra sig om allt från knutna nävar och bitande på naglarna till gungande och andra ticks.

Ett problem är att stress, tristess och frustration kan förvärra rörelserna. I vissa fall kan barnet skada sig självt. Dessa fall är väldigt allvarliga och bör adresserar brådskande.

Tillgängliga behandlingar

Läkarna kommer välja en viss behandling beroende på diagnosen. Detta kommer inkluderar huruvida den stereotypiska rörelsestörningen leder till självskador eller inte.

Generellt är detta de tillgängliga behandlingarna:

• Ändringar i omgivningen: om ditt barn skadar sig så måste du ta till åtgärder för att förebygga detta. Av naturliga skäl beror detta på vilket sätt det skadar sig.
• Läkemedel: i detta fall kommer läkarna ta hänsyn till barnets ålder för att slå fast vilka läkemedel som lämpar sig. Det handlar oftast om antipsykotika eller katekolaminnedbrytande läkemedel.
• Psykoterapi: utöver vissa beteendetekniker kan även psykoterapi ge goda resultat. Vidare kan den komplettera de andra behandlingar vi nämnt ovan.

Det största problemet med denna sjukdom är att den stör barnets liv, eftersom rörelserna är ofrivilliga. Det innebär att det inte kan kontrollera dem, oavsett hur mycket barnet försöker.

Om ditt barn är drabbat måste du ha i åtanke att dessa rörelser kan vara permanenta.

Har du märkt av repetitiva rörelser hos dina barn? Om du märker av dem ska du ta barnet till en barnläkare så att relevanta tester kan göras.