Eriksons stadier av psykosocial utveckling

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz.

Senaste uppdateringen: 13 mars, 2023

Eriksons stadier av psykosocial utveckling omfattar en rad begrepp som gör att vi kan förstå hur människor utvecklas från spädbarn till vuxen ålder. Detta anses vara grunden för utvecklingsteorin och består av 8 stadier, vart och ett markerat av en konflikt.

Lösningen av varje konflikt i dess rätta skede är det som gör att personen kan hitta sin tillväxtpotential. Om detta inte inträffar kan man förvänta sig att problem kommer att uppstå när man står inför nya utmaningar i de följande stegen. Är du intresserad av att veta mer om detta fascinerande ämne?

Eriksons stadier av psykosocial utveckling

Erikson, precis som Sigmund Freud, hänvisade till att personlighet utvecklas genom en rad stadier. Men medan Freud baserade sin teori på psykosexuella stadier, fokuserade Erikson på psykosocial utveckling. Det vill säga hur social interaktion och relationer påverkar mänsklig utveckling och tillväxt.

Första gången Erikson talade om dessa 8 stadier av mänsklig utveckling var 1950, i boken Childhood and Society. I den här boken inkluderade han ett kapitel som heter The 8 Ages of Man. År senare utökade författaren sin teori i verk som Identity and the Life Cycle (1959), Insight and Responsibility (1964) och The Complete Life Cycle: A Review (1982).

Eriksons epigenetiska princip och stadierna i psykosocial utveckling

Erikson postulerade att utvecklingen fungerar utifrån en epigenetisk princip. I denna mening hävdade han att varje person går igenom 8 utvecklingsstadier som är inneboende från födseln, men som utvecklas både med ett medfött system och med miljöns influenser genom erfarenheter, kultur och värderingar.

I sin tur bygger varje etapp på de tidigare och banar väg för et nytt. Därför bestäms framsteg i varje steg av tidigare framgångar eller misslyckanden. Men för att detta ska vara fallet omfattar varje steg en serie funktioner som är psykosociala till sin natur.

Erikson kallar dem “kriser” och konstaterar att dessa måste lösas av egot i varje skede för att utvecklingen ska fortskrida korrekt. Om något stör den naturliga ordningen kommer det också att påverka personens utveckling.

Med andra ord, om personen inte optimalt övervinner konflikterna i varje steg, kanske han eller hon inte utvecklar de färdigheter som krävs för att möta utmaningarna i ett efterföljande skede. I synnerhet fokuserar de första fyra stadierna på barndomen, medan de andra fyra stadierna sträcker sig från tonåren till hög ålder. Låt oss ta en detaljerad titt på alla dessa stadier.

Steg 1: Tillit kontra misstro

Detta skede äger rum efter födseln och upp till 18 månader. I detta skede är egots första uppgift att utveckla tillit. Det vill säga att barnet lär sig att lita på eller inte lita på andra. Kvaliteten på mödrarelationen spelar en stor roll i detta.

Om föräldrar eller vårdgivare ger barnet en kärleksfull och förtroendefull relation kommer barnet senare att utveckla känslan av att världen – och särskilt inom den sociala sfären – är trygg.

Omvänt, om föräldrar inte skapar denna trygga miljö, om de avvisar barnet eller om barnets grundläggande behov inte tillgodoses, kommer barnet att utveckla misstro. Detta kommer att visa sig i känslor av frustration, osäkerhet och okänslighet eller extrem känslighet för vad som händer i deras omgivning.

Det är dock viktigt att vara tydlig med att detta inte betyder att föräldrar måste vara perfekta. I själva verket kan det vara lika skadligt att falla in i felet överbeskyddaned som att barnet utvecklar misstro.

Enligt Erikson orsakar detta en “sensorisk felmatchning” som visar sig i en alltför godtrogen personlighet, eller depressiva, paranoida eller psykotiska tendenser.

Steg 2: Psykosocial utveckling: Autonomi kontra skam och tvivel

Detta utvecklas mellan 18 månader och 3 års ålder. Detta är ett stadium som är relaterat till tillväxten av autonomi, när barnet börjar sin kognitiva och muskulära utveckling, särskilt när hon eller han börjar kontrollera och träna sina slutmuskler. Detta är dock en process som också är kopplad till skam och tvivel, eftersom den är progressiv.

Än en gång blir föräldrar eller vårdnadshavare avgörande personer för att detta ska vara framgångsrikt. Det är inte tillrådligt för dem att avskräcka eller pressa barnet för mycket, eftersom hon/han behöver utforska och testa sin omgivning för att utveckla sin autonomi.

Om föräldrar ingriper eller tillhandahåller lösningar kommer barnet att tro att han/hon är oförmögen och kommer så småningom att ge upp. Det är inte heller tillrådligt att håna eller skälla ut, eftersom detta kommer att öka barnets förlägenhet och få honom/henne att tvivla på sina förmågor.

Att framgångsrikt övervinna denna fas gör att barn kan utveckla stark och hälsosam självkänsla. Å andra sidan, om det finns störningar, kommer barnet att ha bristande förmåga att lösa små problem och kommer inte att utveckla tillräckligt med självförtroende för att fatta beslut.

Steg 3: Initiativ kontra skuld

Detta stadium sträcker sig från 3 till 5 års ålder. Barnets intellektuella och fysiska utveckling går snabbt framåt. Deras intresse för att interagera med andra barn för att testa sina färdigheter och förmågor växer. Under denna period är nyfikenheten större, så det är tillrådligt att stimulera dem att utveckla sin kreativitet.

Men om barnet redan kan ta kontroll genom lek måste han/hon också ta ansvar… och då och då känna skuld. På detta sätt kommer hon/han att lära sig känna igen när saker är fel. Denna känsla bör dock inte uttryckas överdrivet, eftersom den får barnen att känna att de inte är kapabla att möta nya utmaningar. Med andra ord, skuld föder rädsla.

Steg 4: Flitighet kontra underlägsenhet

Från 5 års ålder till 13 års ålder inträffar ett av de mest avgörande stadierna av psykosocial utveckling. Enligt Erikson börjar barnen här att gradvis ersätta sin lust att leka för att bli mer produktiva och utföra mer komplicerade uppgifter.

Faktum är att deras intresse för att genomföra aktiviteter som kräver egenansträngning, kunskap och färdigheter är mycket större. De förväntar sig även ett erkännande för dessa. Hur som helst är familjen, skolan och sociala aktörer nyckeln till att de får positiv stimulans.

Om det uppstår svårigheter med att klara utmaningarna i denna fas kan barnet uppleva en viss känsla av underlägsenhet. Det är därför viktigt att ge dem hjälp att hantera sina misslyckanden; annars kommer de att välja att undvika alla utmaningar som de anser vara svåra bara av rädsla för att känna denna känsla igen. Detta kan även återspeglas i hur de beter sig med andra kamrater.

Steg 5: Identitet kontra identitetsförvirring

Under denna period i Eriksons stadier av psykosocial utveckling blir barn tonåringar. Specifikt sker detta skede mellan 13 och 21 år. Detta är en period då frågan “vem är jag?” dyker upp konstant. Detta är just den tidpunkt då de börjar forma sin personlighet.

Ungdomar väljer vem de vill vara och vilken roll de vill spela i samhället. Som ett resultat agerar de mer självständigt och lägger större vikt vid sitt sociala liv. Dessutom dyker tankar om framtiden upp, som vad man ska studera eller var man ska bo. Som ett resultat av sina erfarenheter stärker de sin identitet.

Det är viktigt att det under detta skede finns en urskillning mellan aktiviteter som är lämpliga för deras ålder och de som tenderar att vara “barnsliga”. Erikson påpekar att för att övervinna detta stadium framgångsrikt behöver man bygga en solid grund för vuxenlivet.

Steg 6: Intimitet kontra isolering

I detta skede tar sig ungdomarna in i ung vuxen ålder. Detta stadium inträffar mellan 21 och 39 år. Även om behovet av att svara på omgivningens önskemål för att “passa in” fortfarande är närvarande, börjar gränser dras för vad personen inte kommer att offra för att behaga andra.

Huvuduppgiften vid denna tidpunkt är att uppnå en viss grad av intimitet, vilket är motsatsen till isolering. Det förändrar med andra ord sättet att förhålla sig, eftersom man eftersträvar intima relationer där det finns ett större ömsesidigt engagemang. Detta kommer i sin tur att skapa en känsla av trygghet och tillit.

När detta inte sker och personen inte hittar en partner eller någon när och kär att dela intimitet med kan promiskuitet och ensamhet infinna sig. Det finns en tendens att välja ytliga relationer och att ägna sig åt självdestruktiva beteenden. Isolering kan därmed skapa otrygghet och en känsla av underlägsenhet som leder till karaktärsproblem och osäkerhet.

Steg 7: Produktivitet kontra stagnation

Under den vuxna medelåldern, mellan 40 och 65 år , börjar personen ägna mer tid åt familje- och arbetsrelaterade frågor. Det huvudsakliga kännetecknet för detta steg är sökandet efter en balans mellan produktivitet och stagnation. Produktivitet har att göra med oro för kommande generationer – inte bara för närastående, utan för samhället i stort.

Vid det här laget förstår personen att livet inte bara handlar om denna själv. Därför försöker de bidra till samhället och lämna ett arv. Som exempel lyfter Erikson fram undervisning, skrivande, social aktivism och konst. Att uppnå detta mål leder till en känsla av prestation.

När man i den här åldern känner att man inte har bidragit till samhället, leder det till att man tror att man är okvalificerad och tappar känslan av att ha presterat något. Man kan till och med hamna i en dynamik av att låta bli att slutföra saker för att känna att man gör någon nytta, vilket leder till negativa konsekvenser på andra områden.

Steg 8: Psykosocial utveckling: Egointegritet kontra förtvivlan

Det sista stadiet inträffar efter 65 års ålder eller i den så kallade “ålderdomen”. Detta är den tid då personen inte längre är lika produktiv och har nedsatta förmågor. Ofta leder det också till sorgesituationer som att vänner och nära och kära dör. Erikson menar att personen här har två alternativ: att välja mellan integritet eller förtvivlan.

Integritet är att kunna se tillbaka med en känsla av att ha satt spår, av att ha uppnått prestationer och att livet har varit värt att leva. Att nå detta tillstånd underlättar bland annat att lösa oavslutade affärer. Det kan till exempel handla om att försona sig med en person som man tidigare inte orkat med.

Tvärtom väcker förtvivlan en nostalgi och gör att rädslan för döden dominerar. Det finns då en konstant hopplöshet och rädsla för förlusten av självförsörjning och närstående.

Varför är psykosocial utvecklingsteori viktig?

Även om frågor har väckts om Eriksons stadier av psykosocial utveckling, har denna teori spelat en relevant roll i utvecklingen av sociala och vetenskapliga studier. Dess bidrag gör det möjligt att i hög grad förstå hur en person förvärvar och formar sin personlighet och sociala identitet.

Från detta finns det strategier för att möta de kritiska situationer som personen inte kan lösa. Samtidigt har det varit användbart för att hantera och förebygga störningar som ångest och depression.