Diabulimi, ett nyligen skapat uttryck i media för diabetes och bulimi, innehåller riskfaktorerna för både en allvarlig endokrin sjukdom och en ätstörning.
Vad händer när du blandar en ätstörning med ett hormonellt underskott? Konsekvenserna kan vara förödande. Så är fallet med diabulimi – diabetes och bulimi samtidigt.
Men först, vad är diabulimi mer precist?
Det är en relativt ny sjukdom orsakad av kombinationen av två sjukdomar: insulinberoende diabetes och bulimi. Tyvärr är båda lika farliga.
Således är bristen på insulin en viktig faktor i viktminskningen för dessa patienter. Detta beror på att insulin är nödvändigt för att transportera glukos till cellerna för att de ska fungera korrekt. Så när det inte finns något insulin stannar sockret kvar i blodomloppet tills det försvinner. Eftersom njurarna inte fungerar som de ska på grund av sjukdomen, bidrar detta till en typ av viktminskning som ibland är extrem.
Under normala förhållanden kan unga patienter med typ I-diabetes återfå sin vikt. Det vill säga efter att de fått en diagnos och kronisk insulinbehandling åtföljd av ett mycket reglerat matintag. En person med diabulimi utnyttjar emellertid insulinets verkan i sin metabolism för att bibehålla en alltför låg vikt istället för att återhämta sig och förbättra sitt hälsotillstånd och nå en optimal vikt.
Kombinationen av diabetes och bulimi kan medföra allvarliga komplikationer.
Dessutom har de vanligtvis komplexa familjesituationer med låg kapacitet för problemlösning, höga krav samt brister i den emotionella kommunikationen.
Depressiva drag är vanliga, ofta som en följd av familjesituationen. Det är ofta inte klart vad som uppstått först: depressionen eller diabulimin.
När en person med bulimi som också har typ I-diabetes börjar ersätta sin hetsätning och efterföljande kräkningar samt överdriven träning med att istället använda sig av insulin för att gå ner i vikt talar vi om diabulimi. Personen ger sig själv injektioner med otillräckliga doser insulin och detta kan ibland leda till hyperglykemisk koma, eller diabeteskoma.
Detta är ett allvarligt tillstånd som utgör ett reellt hot mot patientens liv. Emellertid är önskan att vara smal, sjukligt smal, starkare. Denna perversa användning av insulin börjar som en slags lek som personen fastnar i och sedan inte kan sluta med när symptomen utvecklas.
Komplikationer av diabetes och bulimi i samma patient
Hos patienter med diabulimi ökar och accelererar effekten av insulinberoende diabetes.
Som du kan föreställa dig följer det otaliga komplikationer med denna farliga sjukdom. Här är bara några av dem:
Diabulimi ökar risken för njurskador vilket kan leda till att patienten behöver dialys
Det påverkar näthinnan och kan leda till blindhet.
Det äventyrar den perifera blodcirkulationen och ger upphov till problem med fötterna, som i allvarliga fall kan kräva amputation.
Så kallad diabetesfot kan uppstå.
Menstruationen kan vara oregelbunden eller upphöra helt.
Hämmad tillväxt
Håravfall och hudproblem.
Ketoacidos på grund av hyperglykemi i blodet vilket kan leda till irreversibla cellskador och även koma.
Högre frekvens av neuropatier på grund av påverkan av metabolisk acidos på nerverna.
Den genomsnittliga livslängden för patienter med diabulimi är 45 år.
Som ni ser är prognosen för denna typ av patient mycket mörk.
Faktorer som kan indikera diabulimi
Många experter rekommenderar att vården och familjerna till patienter med diabetes typ I övervakar vissa faktorer extra noga. Särskilt de som kan leda till misstankar om en ätstörning. Några av dessa faktorer är:
Perioder där patienten har bristande kontroll över sin diabetes.
Extrem viktminskning
Inläggning på sjukhus på grund av hypo- eller hyperglykemi.
Ätstörningar som manifesterar sig som lögner angående patientens data jämfört med laboratorietester.
Diabulimi är en sjukdom som är ganska svår att diagnostisera och ofta fortfarande okänd för dem som inte är specialiserade på både diabetes och bulimi. Prognosen är inte god, så du måste vara uppmärksam för att en läkare ska kunna ställa en tidig diagnos vilket möjliggör en snabb behandling.
Behandling av diabulimi – kombinationen av diabetes och bulimi
Det gäller att behandla den endokrina sjukdomen samtidigt som man involverar den emotionella och psykologiska sfären. Detta är en mycket komplex process. Därför kräver det samarbete av ett tvärvetenskapligt team, som innefattar:
En primär läkare
En psykolog
Dietister
En endokrinolog
Alla i teamet måste ha en god och snabb kommunikation sinsemellan. På detta sätt kan de anpassa sina medicinska och psykologiska behandlingar. Dessutom är det viktigt att kommunicera väl med familjen för att avgöra vad som är bäst för patienten.
Sammanfattningsvis är diabulimi mer än en ätstörning och mycket mer än insulinberoende diabetes. Om du misstänker att du eller en närstående kan ha drabbats av det här tillståndet bör du omedelbart söka läkarhjälp.
Larranaga A, Docet MF, Garcia-Mayor RV. Disordered eating behaviors in type 1 diabetic patients. World J Diabetes. 2011;2(11):189-95.22.
Orit Pinhas-Hamiel, MD, Uri Hamiel, ,Yuval Greenfield, Valentina Boyko, Chana Graph-Barel, Marianna Rachmiel, Liat Lerner-Geva, Brian Reichman. Detecting Intentional Insulin Omission for Weight Loss in Girls with type 1 Diabetes Mellitus. International Journalof Eating Disorders 46:8 819–825 201323.
Sancanuto C, Tébar FC, Jiménez-Rodríguez D, Hernández-Morante JJ. Factores psicosociales en la diabetes mellitus tipo1 y su relación con el riesgo de desarrollar trastornos alimentarios en la infancia y la adolescencia. Avances en Diabetología. 2014; 30,5; 156-16224.
Jessica T. MarkowitzDeborah A. Butler, Lisa K. Volkening, Jeanne E. Antisdel, Barbara J. Anderson, Lori M.B. Laffel. Brief Screening Tool for Disordered Eating in Diabetes. Internal consistency and external validity in a contemporary sample of pediatric patients with type 1 diabetes. Diabetes Care 33:495-500; 2010.25.
Custal N, Arcelus J, Agüera Z, I Bove F, Wales J, Granero R, Jiménez-Murcia S, Sánchez I, Riesco N, Pino Alonso, Crespo JM, Virgili N, Menchón JM, and Fernandez-Aranda F. Treatment outcome of patients with comorbid type 1 diabetes and eating disorders. BMC Psychiatry. 2014; 14: 140.