Behandling av blåstömningsproblem efter en förlossning
Med blåstömningsproblem efter förlossningen menar man oförmåga att spontant urinera inom 6 till 12 timmar efter en vaginal förlossning. Den vanligaste orsaken till blåstömningsproblem efter en förlossning är att bäckenbotten inte kan slappna av efter en vaginal förlossning. Tillståndet kan förvärras efter ett smärtsamt klipp eller användning av sugklocka.
Av denna anledning är det mycket viktigt att upprätthålla tillräcklig smärtlindring och vidta de rätta åtgärderna. På det sättet kan bäckenbotten slappna av och patienten kan därmed urinera.
Olika sorters blåstömningsproblem efter förlossning
Blåstömningsproblem efter förlossningen kan delas in i:
- Symptomatiska/karaktäristiska. Tillståndets kännetecken är att man kan urinera, men det medför obehag.
- Dolda eller asymptomatiska. I dessa fall diagnosticerar en läkare blåstömningsproblem efter förlossning, då en stor mängd residualurin finns kvar i blåsan även efter tömning. Urinens volym är då 150 ml eller mer efter spontan urinering under den första dagen efter förlossningen.
Riskfaktorer för blåstömningsproblem efter en förlossning
Vi ska nu dela med oss av de riskfaktorer som gör att detta tillstånd kan uppstå. Men bara det faktum att en patient upplever någon av dessa risker betyder inte att hon kommer att uppleva blåstömningsproblem efter förlossningen, bara att risken är förhöjd.
- En utdragen förlossning
- Vaginal förlossning med hjälp av tång eller sugklocka
- Epiduralbedövning
- Att vara förstagångsföderska
Dessutom anser experterna att klipp och barnets födelsevikt också är riskfaktorer för asymptomatiska problem att tömma blåsan. Att upptäcka riskfaktorerna i ett tidigt skede är viktigt eftersom det gör att läkarna kan vidta åtgärder för att minska de negativa effekterna av en förlossning. Det hjälper dem också att avgöra den rätta behandlingen för att återfå normal funktion av urinblåsan.
Diagnos
I de flesta fall är diagnosen blåstömningsproblem endast symptomatisk, alltså att patienten inte kan urinera spontant efter 6 till 12 timmar efter förlossningen.
Behandling av patienter med blåstömningsproblem
Kvinnor som endera haft en normal vaginal förlossning eller en assisterad förlossning med sugklocka bör urinera inom 12 timmar. Vad gäller kvinnor som genomgått ett kejsarsnitt så bör de urinera inom några timmar efter att urinkatetern tagits bort. Med andra ord, inom 12 timmar efter operationen.
Om det inte lyckats inom tidsramarna, måste läkarna optimera behandlingen med smärtlindrande och antiinflammatoriska läkemedel. Dessutom måste man antagligen katetrisera patienten. På det sättet kan personalen kontrollera och utvärdera urinutsöndringen och justera intaget av vatten.
Om spontan urinering inte sker under de följande 3-4 timmarna, måste man katetrisera patienten på nytt med en engångskateter. Och om inte heller detta hjälper, måste man katetrisera en tredje gång men då används en Foleykateter, som patienten sedan måste ha ungefär en vecka.
Patienten håller katetern stängd och öppnar den när hon känner ett behov av att urinera. Det är dock möjligt att man inte alls känner detta behov, så därför är det viktigt att öppna katetern ungefär var tredje timme för att tömma blåsan. En patient kan bli utskriven med en Foleykateter.
Läs för att lära dig mera: Hur du behandlar en urinvägsinfektion naturligt
Behandling med läkemedel
En läkare kan skriva ut medicin för att undvika komplikationer hos patienter med urinkateter. Några exempel är:
- Fosfomycin 3g. Patienten ska ta medicinen med 72 timmars mellanrum så länge hon har kvar katetern.
- Även antiinflammatoriska läkemedel för att minska lokal inflammation
Slutsatser
Under förlossningen är det viktigt att ge och upprätthålla tillräckligt god smärtlindring, och att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra blåstömningsproblem och andra komplikationer efter förlossningen.
Det finns effektiva sätt att vända oförmågan att urinera spontant efter en vaginal förlossning, genom att använda kateter.
Diskutera med din läkare om riskerna för denna komplikation vid förlossning och de olika alternativa sätten som finns för att behandla den.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Arcay-Ferreiro, E., Ferro-Castaño, A. M., Fernández-González, B., García-Rodríguez, B., Gonález-Gómez, J. M., Rodriguez-Del Amo, M. D., & Viaño-López, C. (2012). Sondaje vesical. Protocolo de enfermería. Asociación Española de Enfermería En Urología.
- Kanashiro, A., Nervo, N., Salas, D., wong, A., Capell, M., Younes, S., & Villavicencio, H. (2013). Retención de orina en el embarazo y el postparto TT – Retention of urine in pregnancy and postpartum. Actas Fund. Puigvert.
- Barakat, Ruben; Bueno, Clara; Díaz de Durana, Alfonso; Coterón, Javier; Montejo, R. (2013). Efecto de un programa de ejercicio físico en la recuperación post-parto. Estudio piloto. Archivos de Medicina Del Deporte.