Vad kan man upptäcka med ett urinprov?

25 september, 2020
Vid en urinanalys kan man välja att analysera olika variabler. Det huvudsakliga målet är att fastställa närvaron eller frånvaron av vissa komponenter i urinen. Denna information är viktig för att man ska kunna ställa diagnos.

Ett urinprov är ett diagnostiskt prov som ofta är bland de första proven en läkare tar vid ett läkarbesök. Man kan upptäcka olika typer av hälsostörningar med ett urinprov. Vid en analys av urinprovet undersöks urinens utseende, koncentration och innehåll. Resultaten kan visa tecken på förekomsten av en sjukdom. Därefter kan en läkare att bekräfta diagnosen med andra metoder.

Det är också viktigt att nämna att det man kan upptäcka i ett urinprov är i sig begränsat, och det ger inte en definitiv diagnos. Faktum är att en läkare måste tolka konsekvenserna av resultaten. Ett urinprov utför man för att fastställa förekomsten av en sjukdom men även för att förhindra eller spåra avvikelser.

Med ett urinprov upptäcker ämnen som kroppen inte kan behålla eller som den måste eliminera. Med endast 10 ml urin kan en läkare få bevis på ett antal sjukdomar. Några exempel är diabetes, multipelt myelom och njursvikt.

När ber läkare om ett urinprov?

Generellt sätt kan en läkare utföra ett urinprov för att:

  • Utvärdera njurfunktionen. Urinens densitet kan avgöra om njurarna fungerar korrekt eller inte.
  • Upptäcka bakterier. Om det finns en misstanke om en urinvägsinfektion ordinerar läkaren en urinanalys för att undersöka förekomsten av bakterier och/eller den exakta typ av bakterie som förekommer med en efterföljande urinkultur.
  • Detektera förekomsten av vissa ämnen. Under normala förhållanden bör vissa ämnen inte förekomma i urinen. Om de gör det kan det vara en indikation på en sjukdom eller annat hälsotillstånd.
  • Bedöma effekterna av vissa sjukdomar eller läkemedel. Genom att undersöka förekomsten eller nivån av vissa komponenter kan man fastställa om en sjukdom har förbättrats eller förvärrats eller om ett läkemedel har orsakat en oönskad biverkning.
En läkare håller ett urinprov i en mugg

Du kanske också vill läsa: Kontrollera kramper i urinblåsan på naturlig väg

Typer av olika urinprov

De vanliga urinproven är följande:

  • Uroskopi. Detta består av en visuell analys av urinens utseende med en överblick på färgen, grumligheten och lukten.
  • Testremsa. Detta test består av att hälla en liten mängd urin på en speciell remsa som har vissa kemiska komponenter. Dessa remsor reagerar sedan på förekomsten av vissa ämnen i urinen och byter då färg.
  • Urinsediment. Detta utförs i ett laboratorium och består för det första av att separera vätskorna från de fasta ämnena i urinen. De senare undersöks sedan i mikroskopet för att avgöra om det finns vissa partiklar eller cellulära element.
  • Biokemisk studie. Detta prov utför man också i ett laboratorium och provet gör det möjligt för en läkare att se om det förekommer vissa ämnen eller element som kan indikera en sjukdom. Det är en mer uttömmande analys som läkare utför med speciella biokemiska tekniker.
  • Mikrobiologisk studie. Med detta prov kan man fastställa om det finns en infektion och namnge bakterien som orsakar den.

Du kanske också vill läsa: 5 naturliga sätt att minska smärta vid urinering

Vad kan man upptäcka med ett urinprov?

En läkare analyserar ett urinprov
En läkare anger vilka prover som patienten behöver och när dessa behöver tas under diagnosprocessen.

I princip gör läkaren en allmän inspektion av urinen för att upptäcka ovanliga egenskaper. Normal urin har en klar färg och luktar inte alldeles för starkt. Så när det är grumligt eller har en mycket stark lukt kan något vara fel.

Det som följer är ett inledande test med en testremsa. När läkaren applicerar ett litet urinprov på en testremsa ändrar denna inte färg om urinen är normal. Ändrar den däremot färg betyder det att urinen innehåller ett ämne som inte borde finnas där.

Denna urinanalys undersöker:

  • Surhet eller pH. Om värdet är onormalt kan det vara ett tecken på problem i urinvägarna eller njurarna.
  • Densitet. En hög densitet är ett symptom på uttorkning.
  • Protein. Förhöjt protein är ett tecken på njurproblem.
  • Glukos. Om urinen innehåller glukos kan det vara ett tecken på diabetes.
  • Ketonkroppar. Indikerar också diabetes, särskilt dekompensationer som kan vara allvarliga.
  • Bilirubin. Dess närvaro antyder möjligheten till leversjukdom eller leverskada.
  • Blod. Detta kan vara ett tecken på infektion, njurskada, njursten eller njur- eller urinblåsecancer. Det är ett tecken som behöver kompletterande metoder för att komma fram till en diagnos.
  • Nitriter eller leukocytesteras. Förmodligen en infektion.

Förekomsten av vissa komponenter i urinen kräver ytterligare laboratorieanalyser som exempelvis urinsediment, biokemisk studie eller mikrobiologisk studie. Därefter kan läkaren bestämma nästa steg. Det är viktigt att du följer din läkares instruktioner samt att du också uppsöker en läkare om du upptäcker några urinproblem.

del Carmen Laso, M. (2002). Interpretación del análisis de orina. Archivo argentino pediatría, 100(2), 179.