Vad är DNA-dieten för något?

DNA-dieten sätter i teorin stort värde på det individuella arvsmassan som en avgörande faktor för viktökning. Läs mer om detta här.

Existensen av DNA-dieten har funnits med oss i flera decennier. Förespråkare av denna diet spårar dess ursprung tillbaka till 1950-talet med de första försöken att göra extremt individualiserade antaganden om vad varje individ mår bäst av att äta.

Idag tar sig detta form av ett specifikt och precist studieområde, som kallas nutrigenetik. Inom nutrition är detta området som studerar hur våra gener påverkar kroppens svar på olika näringsämnen.

Den bygger på antagandet att vi inte alla uppnår samma kroppseffekter genom att äta samma mat. Samma kostplan orsakar inte samma viktminskning hos vissa som hos andra. Frågan är vad det är som skapar de olika reaktionerna.

DNA-dieten är en teori som menar att skillnaderna sitter i den individuella genetiska kodningen. Enligt den följer vissa näringsämnen olika metaboliska vägar beroende på varje genom, även inom samma familj.

Som alltid är fallet har nutrigenetiken och DNA-dieten både förespråkare och motståndare. Precisionsmedicin, som blir allt mer populär, talar för dessa hypoteser, men vissa vetenskapliga studier avvisar dess effektivitet. Vi ska förklarar allt om detta i den här artikeln.

Sambandet mellan övervikt och vårt DNA

Problemet med fetma är enormt. Världens befolkning tenderar att bli mer överviktig för varje decennium som går. Livsstilsförändringar plus en daglig kost baserad på högt kaloriintag påverkar kroppsvikten.

DNA-dieten sätter i teorin stort värde på det individuella arvsmassan som en avgörande faktor för viktökning. Hos många kan fetma bero på bristen på precision i de kostvanor som matforskare utarbetat och rekommenderar för den allmänna befolkningen.

Sanningen är att fetma är en multifaktoriell fråga. Det är sant att genetik kan vara avgörande, men det skulle vara mycket riskabelt att tilldela det en större betydelse än vad man faktiskt vet att den har.

Låt oss komma ihåg att 2007 publicerade forskare en studie som tillkännagav upptäckten av en gen för fetma. Forskare kallade den FTO-genen och menade att om genen var defekt i DNA:t skulle detta resultera i en lägre användning av kilokalorier, och överskottet skulle lagras som fett.

När forskare tittade på specifika mutationer i FTO-genen bland europeiska populationer, kunde de se dessa i 44 % av proverna som de samlade in. Detta är mindre än hälften av befolkningen och frekvensen förklarar alltså inte all fetma.

Förespråkare för DNA-dieten

Food4Me-projektet är möjligen den största forskningssatsningen inom DNA-dieten. Det är en multicenterstudie av mer än 1 200 personer, finansierad av Europeiska unionen.

Den bakomliggande planen är att bedöma skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper som följer dieter baserade på olika kriterier, enligt följande:

• En grupp tar fram sin egen kost genom att söka information på internet utan råd från specialister.
• Den andra gruppen äter en kost baserad på traditionell kunskap om nutrition, baserad på mätbara data som vikt och längd och några blodprovsparametrar.
• Den sista gruppen äter en DNA-diet. Den genetiska kartan över dessa individer kommer att utarbetas och en kostplan kommer att föreslås för dem baserat på deras genom.

Den initiala hypotesen är att den tredje gruppen kommer att ha en mer ihållande och hälsosammare viktminskning än de andra två. De slutgiltiga resultaten är ännu inte tillgängliga, men när forskarna publicerar dem kommer vi att ha ett mer realistiskt förhållningssätt till kost.

Motståndare till DNA-dieten

Stanford University genomförde en vetenskaplig studie med mer än 600 personer. Forskningen fick titeln DIETFITS och utgick utifrån hypotesen att DNA-dieten inte var effektiv. Forskarna delade in studiepopulationen i två grupper.

En grupp fick äta en lågkolhydratdiet, medan den andra gruppen följde en plan med lågt fettinnehåll. De jämförande resultaten tyder på att genomet inte hade något inflytande på viktminskningen i båda grupperna.

Efter ett års bantning visade båda grupperna betydande viktminskning i intervallet 5 till 6 kg. Trots att det hade olika genom var DNA inte den avgörande faktorn för minskningen av kroppsmassan. Istället var det den strikta dieten, beredd i traditionella termer, som gav resultat.

Personligt anpassad kost finns redan

Debatten om DNA-dieten har pågått i mer än ett decennium, och personlig medicin är ett område som kommer att bli allt mer relevant i framtiden. Genombaserade nutritionskliniker finns redan. Det är upp till användarna att kunna sålla fram rätt information för att skilja mellan falsk information och professionella tillvägagångssätt med verkliga effekter.