Ursprunget till den berömda frasen "Jag tänker, därför finns jag"

“Jag tänker, därför finns jag” är en av filosofen René Descartes (1596-1650) mest kända fraser och en av de mest kända i hela litteraturen. Det är en markering för en vändpunkt i tankens historia. Innebörden av denna fras representerar början på rationalismen och den moderna filosofin.

Men betyder då denna fras? Hur uppstod den? Vi ska ge en detaljerad förklaring.

Ursprunget till frasen “Jag tänker, därför finns jag”

För att förstå innebörden av “Jag tänker, därför finns jag” , måste vi först titta på sammanhanget i vilket frasen myntades. Descartes filosofiska reflektioner uppstod i en tid av djup kris och övergång: den europeiska renässansen. Under denna period började alla övertygelser som hade antagits som sanningar under medeltiden att falla sönder.

Under denna tid började vad man dittills hade ansett vara sanningen motbevisas av vetenskapliga framsteg. Allt blev osäkert.

Som ett resultat beslutade Descartes sig för att lämna medeltidens gamla idéer bakom sig. Dessa var i huvudsak baserade på auktoritet och tradition. Filosofen lade grunden för förvärvet av ny och sann kunskap.

För detta ändamål, ämnade han med sitt verk Avhandling om metoden (1637) att finna en absolut säkerhet som var baserad på sig själv. Dvs. en som inte berodde på något annat eller på någon extern myndighet som hävdade att det var sant. Detta till skillnad från sanningen under medeltiden, då kunskap baserades på till exempel de katolska heliga skrifterna.

Denna säkerhet skulle vara en princip som skulle ligga till grund för konstruktionen av en ny vetenskap. Descartes trodde att det inom filosofin också kunde finnas en metod som skulle tillåta oss att hitta sanningar, så som matematiken och andra vetenskaper hade visat.

Denna första obestridliga sanning betecknas med frasen “Jag tänker, därför finns jag” , vilket hänvisar till den obestridliga sanningen om vår egen existens i den mån vi tror. Det vill säga, vi kan tvivla på allt annat, förutom det faktum att vi tänker just i detta ögonblick.

Descartes tvivel

För att komma fram till denna absoluta säkerhet ifrågasätter Descartes sanningshalten i all förvärvad kunskap med frågan vilka källor den bygger på.

Först och främst så tvivlar han på kunskapen som vi erhåller av sinnena, eftersom det är uppenbart att dessa mycket ofta lurar oss. Sedan intygar han att all vår erfarenhet kan vara en dröm, en illusion, varför han också ifrågasätter fantasin som en pålitlig källa till kunskap.

Slutligen ifrågasätter han huruvida mänsklig rationalitet kan nå sann kunskap. Här tillgriper han hypotesen att ett ont geni eller en vilseledande ande kan få oss att fela, även när vi tror att vi tänker rätt.

Så om vi inte kan lita på våra sinnen eller vårt intellekt, bör vi acceptera skepsis och bekräfta att det är omöjligt att veta sanningshalten i något faktum?

Även om han börjar med att tvivla på sanningshalten i allt som existerar, kommer Descartes till slutsatsen att det finns en obestridlig sanning, från vilken vi kan upprätthålla all annan kunskap. Och denna sanning är att även om jag blir lurad eller misstar mig så är jag säker på att jag tänker, och om jag tänker så finns jag.

Således är existensen av ett tänkande “jag” den första sanning han kommer fram till. En sanning som inte går att ifrågasätta eftersom vi, även genom att tvivla på våra egna tankar, bekräftar deras existens.

Betydelsen av frasen “Jag tänker, därför finns jag”

Nu är innebörden av frasen “Jag tänker, därför finns jag” tydligare: det enda vi inte kan ifrågasätta är det faktum att vi ifrågasätter! Därför, om jag tvivlar, så finns mina tankar och det gör jag också.

Oavsett om vi lever i en illusion eller i the matrix, kan vi inte tvivla på att vi tänker. På grund av det existerar vi.

Implikationer av Descartes reflektioner

Frasen “Jag tänker, därför finns jag” genererade en filosofisk revolution. Varför? Denna fras bidrog nämligen till att ämnet ansågs stå i centrum för all efterföljande filosofi.

Efter Descartes började det tänkande “jag” att bli både subjekt och föremål för filosofisk undersökning. Ty om den första sanningen – utgångspunkten för filosofin och all vetenskap – är existensen av det tänkande “jag”, så måste vi, för att veta något om världen och oss själva, analysera och undersöka dess själva innehåll, funktioner och egenskaper.

Ett av Descartes stora arv var alltså tanken att vi måste börja med att lära känna våra egna mentala tillstånd (som representerar vår första visshet) för att kunna veta något om allt annat.

Således är Descartes känd som den moderna filosofins fader och personen som invigde av en av historiens mest inflytelserika filosofiska strömningar: rationalismen.