De viktigaste bidragen från den skolastiska filosofin

Skolastisk filosofi var en teologisk-filosofisk strömning som dominerade i det medeltida tänkandet. Dess syfte var att integrera tro och förnuft.

Den skolastiska filosofin är en medeltida filosofisk och teologisk strömning som fokuserade på att integrera förnuft med religiös tro, men placera en större vikt på den senare. Dess början går tillbaka till 800-talet och det var den dominerande doktrinen i västerländsk kultur fram till 1500-talet.

Ett av den skolastiska filosofins viktigaste bidrag till tankehistorien var dess undervisningsmetod, som fortfarande finns bevarad idag, men med några moderna och samtida varianter. Följande är egenskaperna hos denna intellektuella rörelse och dess historiska betydelse.

Vad är den skolastiska filosofin?

Ordet skolastisk kommer från latinets scholasticus, som betyder “lärd person”. Och även från grekiskan scholastikos, som betyder “person som ägnar sin lediga tid åt studier”.

Det var den dominerande teologisk-filosofiska strömningen av det medeltida tänkandet och byggde på integrationen mellan tro och förnuft. Men i den fanns alltid en tydlig underordning av förnuftet till tron.

Början av den skolastiska filosofin finns nedtecknad från 800-talet och den representerade ett försök till harmonisering mellan kristen teologi och klassisk filosofi (särskilt den av Aristoteles och Platon). Men dess bildande omfattade också andra filosofiska strömningar, såsom arabiska och judiska.

Bland dess främsta förespråkare har vi skolastikens fader, Anselm av Canterbury, Peter Abelard, Alexander av Hales, Albert den store, John Duns Scotus, William av Ockham och Thomas av Aquino.

Etapper inom den skolastiska filosofin

Med tanke på den periodiska förlängningen av denna rörelse och mångfalden av positioner som uppstod, delar man vanligtvis in den skolastisk filosofin i tre stadier:

1. Från början av 800-talet till slutet av 1100-talet: Karaktäriserad av den kontroversiella universaliestriden och leder till en motsättning mellan realistiska, nominalistiska och konceptualistiska förklaringar och tolkningar.
2. Från 1200-talet till slutet av 1200-talet: Detta representerar skolastikens höjdpunkt och kännetecknas av Aristoteles texters inträde i den filosofiska diskussionen. Här börjar man också skilja filosofi från teologi.
3. 1300-talet: Den skolastiska filosofins nedgång börjar. I det här fallet härleddes tanken på denna ström å ena sidan till mystiken, och å andra sidan till studiet av naturvetenskaperna. Dessutom uppstod nya strömningar som bröt harmonin mellan tro och förnuft.

Den skolastiska filosofins egenskaper

De väsentliga egenskaperna hos den skolastiska filosofin går att sammanfatta enligt följande:

• Huvudsyftet med skolastik var att integrera kunskap som hölls separat genom förnuft och kristna uppenbarelser.
• All tanke skulle vara föremål för auktoritetsprincipen och undervisningen kunde begränsas till en upprepning av klassiska texter, särskilt Bibeln (den huvudsakliga kunskapskällan). Skolastiken uppmuntrade dock resonemang och spekulationer genom att kräva ett strukturerat diskursschema som kunde bemötas och försvaras.
• I denna mening uppmuntrade den skolastiska filosofin en undervisningsmetod baserad på dialektiska resonemang. Detta innebär ett utbyte av argument och motargument i jakten på en slutsats eller syntes. Syftet var att svara på frågor eller lösa motsägelser.
• Varje ämne som skulle studeras behandlades med stor omsorg och engagemang genom läsning av klassiska texter och offentlig diskussion.
• Den vände sig från empiriska ansatser och den vetenskapliga metoden. Därför sägs det att skolastiken utvecklades inom stela tankestrukturer.

För kristendomen var den skolastiska filosofin ett verktyg för att förstå tron. Denna filosofiska strömning förmörkades av humanismen på 1400- och 1500-talen och kom att ses som ett stel, formalistiskt och förlegat sätt till filosofi.

Skolastikens historiska betydelse

Trots kritiken av den skolastiska filosofin är bör man vara medveten om att denna tankeskola var ett nyckelelement i framväxten av den moderna akademin.

Det vi idag känner till som skola, är vi skyldiga denna intellektuella rörelse. Särskilt för de rigorösa metoderna för läsning, exponering och textkontraster som man fortfarande använder sig av på dagens utbildningsinstitutioner.

Skolastiken tillät för sin del den tydliga skillnaden mellan förnuft (filosofi) och tro (teologi), vilket senare påverkade renässanstänkandet. Dessutom främjade separationen mellan dessa två föreställningar indirekt splittringen mellan staten och den kyrkliga hierarkin.

Kort sagt, kärnan i den skolastiska filosofin är föreningen mellan den kunskap som genereras genom förnuftet och de föreskrifter som anges av de heliga skrifterna och den kristna kyrkan.