6 skådespelare som gick i terapi efter utmanande rollprestationer
Hallucinationer, utmattning, stress, sömnlöshet… Vid mer än ett tillfälle, efter långa dagar av filmning och stora fysiska och mentala krav, kan skådespelare uppleva dessa efterverkningar på sin hälsa när de spelar vissa karaktärer. Även om många inte tror det, så är detta inte ett lätt jobb. Av denna anledning är det många skådespelare som går i terapi för att få hjälp. Nedan ska vi berätta mer om detta.
6 skådespelare som gick i terapi efter påfrestande filmer
Det är uppenbart att syftet med skådespeleriet är att representera en karaktär och anta dennes egenskaper för att förmedla denna persons essens. För att uppnå detta förbereder och studerar skådespelaren den roll hon eller han ska förkroppsliga på djupet. Detta – som ibland framgångsrikt uppnås i filmen eller serien – har vissa konsekvenser i det verkliga livet. Varför?
I vissa fall är det för att det gäller läskiga karaktärer med mörka och skrupelfria personligheter. I andra fall bestämmer sig skådespelarna för att ändra sina livsvanor (svälta, isolera sig etc.), för att få en förståelse för karaktären och hur denna känner och lever. Detta är ingen lätt uppgift eftersom att vara någon annan under en längre tid kan leda till att skådespelaren glömmer vem han eller hon är. Skådespeleri kan vara spännande, men bakom backstage bakom rampljuset har det också sina utmaningar.
Följande är några skådespelare som gick i terapi efter att ha spelat vissa karaktärer.
Vi tror att du kan vara intresserad av att läsa detta också: Kognitiv terapi baserad på mindfulness
1. Heath Ledger i The Dark Knight
I några av dess versioner kan tolkningen av den berömda Jokern vara utmanande för en skådespelare. För många var Ledgers prestation den bästa genom tiderna.
Hans framgång kom även med en baksida: han isolerade sig en tid och levde med sömnsvårigheter. I en intervju har skådespelaren berättat att han låste in sig på ett hotell i en månad där han bland annat fokuserade på att träna in olika röster för skurken. Denna period ledde till att han bestämde sig för att gå i terapi efter filminspelningen.
2. Anne Hathaway i Les Miserables
Efter att ha spelat Fantine i musikalen Les Miserables berättade Hathaway att hon upplevde negativa efterverkningar både fysiskt (viktminskning) och mentalt (stress och trötthet). Även om hennes roll gav henne erkännande vid Oscarsutdelningen, har skådespelerskan vid flera intervjuer uttryckt att hon inte kunde känna sig glad på grund av hennes dåvarande tillstånd.
3. Adrien Brody i The Pianist
Hans roll i den här filmen, som en judisk pianist som gömmer sig för att överleva under den nazistiska invasionen, gav honom en Oscar för bästa manliga huvudroll. Skådespelaren har dock erkänt att han som 27 år gammal genomgick flera förändringar under inspelningarna som abrupt kastade honom in i vuxen ålder.
Han upplevde en del svårigheter och lidande för att förstå den karaktär han skulle porträttera, som levde i en svår tid. Brody gick på en extrem diet för att gå ner i vikt och levde också isolerat för att bättre karakterisera sin roll. Detta resulterade i en depression som fick honom att söka terapi.
Gillar du den här artikeln? Du kanske också vill läsa: Effekten av stress på den mentala hälsan: effektiva hanteringsstrategier
4. Jane Fonda i Grace and Frankie
Detta fall skiljer sig lite från de övriga, eftersom Jane Fondas fall här inte handlar om tolkningen av en tungsinnig och svårmodig karaktär, utan snarare en personlig situation. För skådespelerskan innebar återkomsten till filminspelningsvärlden efter flera år borta från yrket en utmaning som orsakade ångest.
Ibland kan de interna påfrestningarna, de externa kraven och viljan att prestera bra vara betydande stressfaktorer, och i sin tur skapa en hel del obehag.
5. Bob Hoskins i Who Framed Roger Rabbit?
Den brittiske skådespelaren Hoskins spelade detektiven Eddie Valiant i denna delvis animerade film, varefter han var tvungen att hålla sig borta från skådespeleriet ett tag och gå i terapi eftersom han började få hallucinationer. Inspelningen innebar att han var tvungen att interagera med tecknade figurer, vilket gjorde att han under lång tid efteråt upplevde att han såg dessa karaktärer överallt. Han har berättat att de till och med att de visade sig för honom när han pratade med andra människor.
6. Bill Skarsgård i It
Vem har inte känt rädsla och skräck när den läskiga Pennywise kommer upp ur kloakerna? Ja, även skådespelaren som spelade honom drabbades av mardrömmar!
Skarsgård har berättat att han när inspelningen väl var över hade väldigt verkliga mardrömmar. Samtidigt har han också uttryckt han att han under inspelningen kände sig väldigt ensam, eftersom ingen kom fram för att prata med honom under pauserna, eftersom han såg så läskig ut.
Även om han inte har gett så många detaljer huruvida han gick i terapi eller inte efter att ha spelat denna karaktär, har han nämnt att han under förberedelserna av sin roll studerade och frågade mycket om karaktärens psykologi, och försökte förstå hans mörka tankar. Detta fick honom ibland att känna att clownen bodde inuti honom själv.
Inget jobb i rampljuset är en dans på rosor
När vi nu tittat på några fall med skådespelare som gått i terapi efter att ha tagit sig an vissa roller, kan vi observera att vilket jobb som helst, under förhållanden av stress och press, har allvarliga återverkningar på människors fysiska och mentala hälsa.
Skådespelarnas arbete och professionella miljö hjälper till att forma identiteten hos dem som arbetar här, eftersom de genom att “göra” också “är” – det vill säga, de konfigurerar sin egen stil och lägger in mycket av sig själva i sina rolltolkningar. Ibland kan skådespelarens arbetsliv påverka dennes personliga liv till den grad att till och med hennes eller hans personlighet börjar suddas ut.
I allmänhet föreställer sig många att skådespelarvärlden innefattar ett liv med bara lyx, komfort, limousiner, privata fester och glitter som visas i tabloider och tidningar. Men det kan oftast vara bara den synliga delen av isberget. För vad vi inte lika ofta får se är de långa dagarna med filmning, omtagningar, träning och repetitioner.
Utbrändhet är en av konsekvenserna av att utsättas för stress och utmattning. Resultat av detta är, förutom fysiska men (huvudvärk, tinnitus, extrem trötthet etc.), också psykologiska verkningar (som bland annat minskad njutning och glädje, sömnsvårigheter, ångest, panikattacker, dåligt humör och irritabilitet, att inte känna igen sig själv).
Därför är det viktigt att kunna hitta en balans och säkerställa de bästa förutsättningarna för att vi ska kunna uppfylla våra plikter och arbeten: vila, ta små mikropauser med avkoppling under arbetsdagen, bra kost och träning.
Slutligen, en positiv aspekt vi kan ta med oss från dessa skådespelares upplevelser är att de är offentliga personer som synliggör den mentala hälsoaspekten. Detta gör det till en mer naturlig aspekt och att vem som helst, även de som kan verka leva perfekta och problem fria liv, kan behöva hjälp, och det är viktigt att be om det i tid.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Martínez Pérez, A. (2010). El síndrome de burnout. Evolución conceptual y estado actual de la cuestión. Vivat Academia, (112),42-80. https://www.redalyc.org/articulo.oa?id=525752962004
- Saborío Morales, L. & Hidalgo Murillo, L. F. (2015). Síndrome de Burnout. Medicina Legal de Costa Rica, 32(1), 119-124. http://www.scielo.sa.cr/scielo.