Kemofobi: överdriven rädsla för kemikalier

Kemofobi är en överdriven rädsla för kemikalier, och har faktiskt blivit en besatthet för många människor. Å ena sidan är kemikalier något som förekommer naturligt. Å andra sidan har vår nuvarande civilisation blivit verklighet tack vare utvecklingen inom kemi.

Det började som ett rykte, som sedan blev populärt. Det resulterade i en trend, som senare blev till en fobi. “Inga konserveringsmedel“, “inga kemikalier” och “inga konstgjorda färger” är några av annonserna för produkter som påstår sig vara helt naturliga. De är tydliga bevis på ökningen av kemofobi, eller en överdriven rädsla för kemikalier.

Utan att veta exakt hur eller varför, har ordet “kemikalie” plötsligt blivit motsatsen till “naturligt”. Det är som om kemi inte var en väsentlig del av naturen, och självklart också människor. Det är detta misstag som har fått så många människor att utveckla denna intensiva rädsla för kemikalier.

Bakom de entusiastiska förespråkarna av “det naturliga” finns det mycket falsk information och en hel del marknadsföringsstrategi. Denna masshysteri är inte hälsosam. I själva verket orsakar det rädsla och ångest, samt praxis som inte hjälper någon.

Kemofobi, en överdriven rädsla för kemikalier

Kemofobi, den överdrivna rädslan för kemikalier, började på 60-talet. Den mest kända anledningen bakom denna irrationella rädsla var boken Tyst Vår (originaltitel Silent Spring) av Rachel Carson.

Boken handlar om bekämpningsmedel som orsakar föroreningar. Denna är en av de viktigaste populära vetenskapliga böckerna genom tiderna. Men den gjorde också så att människor började utveckla en irrationell rädsla för alla slags kemikalier (inte bara de skadliga).

Kemofobi har lett till många vanor som faktiskt inte är bra för oss. Idag är det till exempel många människor som inte äter skaldjur eftersom de antar att alla skaldjur är förorenade med kvicksilver. Sanningen är den att även om det finns kvicksilver i skaldjur, är det vanligtvis en ofarlig mängd.

Myten om naturligt kontra kemiskt

Det var en gång en liten stad där det fanns en flod, och vid den floden fanns det en skylt. På skylten kunde man läsa: “Varning, vattnet innehåller stora mängder väte”. Detta ledde faktiskt till att människor som tidigare hade tillbringat mycket tid där slutade att besöka floden.

Det man kunde läsa på skylten var sant; vatten innehåller väte, och syre… I själva verket innehåller det två delar väte för varje del syre. Väte och syre är två av de många naturliga kemikalier som utgör vår värld. Det faktum att människor slutade bada i floden efter att ha läst skylten är ett perfekt exempel på en överdriven rädsla för kemikalier.

Man kan hitta en hel del kemiska ämnen i naturen, medan andra är syntetiska. Det vill säga vi människor producerar syntetiska kemikalier genom industriell bearbetning. Både naturliga och syntetiska kemikalier kan dock skada människor. Det beror på hur de når kroppen och i hur stor mängd.

Skadliga ämnen

För ungefär 500 år sedan sa en forskare att “giftet sitter i dosen“. Det var vetenskapsmannen Paracelsus som sa det, och hans uttalande är sant. Om en person till exempel dricker för mycket vatten så kan faktiskt han eller hon dö av det. På samma sätt kan man dö av att dricka för mycket vodka på en och samma gång.

Å andra sidan påverkas kroppen inte av en liten mängd skadliga ämnen. Utöver detta finns det fler regler och riktlinjer nu än någonsin tidigare. Det finns regler för kemikalier i bland annat läkemedel, livsmedel och kosmetika.

Kemofobi och rädsla för kemikalier inom marknadsföring

Faktum är att många produkter som marknadsförs som ”naturliga” egentligen inte är det.

Det “natriumfria” saltet som du kan köpa på stormarknader har bytt ut natriumklorid mot kaliumklorid, vilket kan vara ännu mer skadligt. Ett naturligt bröd finns bara inte. (Växer det på träd?) Inte ens naturliga sötningsmedel som stevia är “kemikaliefria”. Inte heller kosmetika. Det är omöjligt att tillverka dessa produkter utan kemikalier.

Det är mycket viktigt att känna till de skadliga effekterna som vissa ämnen, som till exempel asbest, kan orsaka. Men det är också mycket viktigt att inte generalisera och orsaka onödig oro. Allt det gör är att främja kemofobi och överdriven rädsla för kemikalier… som en marknadsföringsstrategi.