Jag har en knuta runt en piercing: Vad kan jag göra?
Närvaron av en knuta runt en piercing är inte en orsak till panik. Även om de är mycket frekventa, irriterande och obehagliga, uppstår dessa knölar som en del av den naturliga läkningsprocessen och försvinner vanligtvis av sig själva med tiden.
En knöl runt en piercing beror på spridd ansamling av ärrvävnad och förekommer oftast i tätare vävnader, till exempel i näs- eller öronbrosk.
Även om de ibland förväxlas med keloida ärr eller en infektion, är den verkliga orsaken ett hypertrofiskt ärr som bildas av ett trauma mot vävnaden efter placeringen av piercingen. Det är därför det är viktigt att ta hand om sina piercingar på rätt sätt.
Varför får man en knuta runt en piercing?
Det finns flera faktorer som associeras med dessa hypertrofiska ärr runt piercingar och orsakerna är inte helt kända. Man antar att det är en reaktion från kroppen.
Detta hypertrofiska ärr kommer sig av ett mjukvävnadstrauma. Brosk, hud, muskler och det fibrösa området blir inflammerade. Detta leder till överproduktion av kollagen. Denna nya vävnad växer fram över såret och bildar knutan.
Går det att förhindra?
En knuta runt en piercing eller ett hypertrofiskt ärr kan uppstå från timmar efter en piercing till veckor eller år senare. Eftersom det har skett ett trauma (smyckeplacering) tidigare kan man förebygga det genom att ta hand om området runt piercingen på rätt sätt.
Experter rekommenderar följande skötsel:
- Undvik att vidröra det piercade området, särskilt med otvättade händer.
- Minimera risken för stötar eller andra skador i området runt perforeringen.
- Använd inte konstant tryck.
- Var omsorgsfull med vilken typ av smycken du använder. Allergier mot materialet kan orsaka irritation och inflammation. Hypoallergena smycken (18 eller 24 karats guld, rostfritt stål eller titan) är starkt rekommenderade.
- Rengör piercingen 2 till 3 gånger om dagen, helst med en fysiologisk saltlösning eller neutral tvål.
- I fallet med en piercing i öronen, försök att ha ditt hår uppsatt när du bär piercingar.
Du kanske är intresserad av att läsa den här artiklen: Ta bort tatueringar med laser: Hur fungerar det på huden?
Behandling av hypertrofiska ärr
Den bästa behandlingen för en knuta runt en piercing är tålamod. De försvinner vanligtvis av sig själv med tiden. De kan dock hålla i upp till 6 månader, vilket är tillräckligt med tid för att göra vem som helst orolig!
Som ytterligare åtgärder, i de fall du hittar en knuta, är ett tips att du tar bort smycket och använder väteperoxid eller alkohol för att rengöra det. Applicera sedan lite antiseptisk gel eller vätska och sätt tillbaka smycket inom 15 minuter eftersom du inte vill att piercingen ska växa igen.
Rekommenderat är också att applicera is runt området, i max 5 minuter. När piercingen har läkt kan du byta ut smycket till ett smycke av annat material om du tror att det kan förekomma en allergisk reaktion.
Du kan också massera området dagligen med olja och rengöra det med koksaltlösning eller en neutral tvål med bakteriedödande effekt. Men om man misstänker infektion ska smyckena inte tas bort eftersom det kan göra att såret sluter sig snabbt.
Hur man skiljer en knuta runt en piercing från en infektion och en keloid
Den klassiska knutan runt en piercing är varken en infektion eller en keloid. Det är ett hypertrofiskt ärr.
Keloider är oproportionerligt tjocka ärr. De kan uppstå spontant eller som ett resultat av ett trauma, men deras mest karaktäristiska egenskap är att de alltid överskrider gränserna för det sår som har orsakat dem.
En äkta keloid uppstår vanligtvis mellan 3 och 12 månader efter skadan och fortsätter att växa över tiden, till skillnad från hypertrofiska ärr där tillväxten avstannar.
Å andra sidan är hypertrofiska ärr knöliga och hårda, men de överskrider aldrig gränserna för det ursprungliga såret. I det här fallet finns det inga bevis på en tidigare infektion.
Vid infektion orsakar processen viss feber och rodnad i området, svullnad, smärta vid beröring och värme runt det perforerade området. Ibland kan det förekomma gula/gröna sekret med dålig lukt.
Infektionen kan behandlas med lokala eller orala antibiotika. I vissa fall är det nödvändigt att ta bort piercingen och dränera var. Detta bör dock en läkare avgöra, eftersom det att ta bort smyckena med en pågående infektion kräver en steril miljö för ingreppet.
Keloider behandlar man däremot med infiltrerade kortikosteroider, laser, kryoterapi eller operation. Det innebär förstås också att smyckena måste tas bort.
Gillar du den här artikeln? Du kanske också vill läsa den här: En guide till industrial piercing samt eftervård
När bör jag uppsöka en läkare?
Några symptom som kräver omedelbar läkarvård är följande:
- Feber.
- Utsöndring av gult eller grönaktigt var med dålig lukt.
- Smärta som gradvis ökar i intensitet och är mer märkbar vid beröring av området.
- Progressiv rodnad med tendens att fläckvis bli mörkare (från rött till lila).
- Förekomsten av ett utbuktande ärr som inte håller sig inom gränserna för det perforerade området och som växer med tiden.
Piercingar tar 3 till 6 månader för att läka helt. Du kan känna obehag i området och det är normalt att få rodnad med lätt svullnad. Dessa symptom bör dock gradvis avta.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Arenas, J. (2003). Las heridas y su cicatrización. Offarm, 22(5), 126-132. https://www.elsevier.es/es-revista-offarm-4-articulo-las-heridas-su-cicatrizacion-13047753
- Brandão, M. H., Gontijo, B., Girundi, M. A., & de Castro, M. C. (2010). Ear piercing as a risk factor for contact allergy to nickel. Jornal de pediatria, 86(2), 149–154. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20361123/
- Hernández, C. G. (2010). Enfoque y manejo de cicatrices hipertróficas y queloides. Revista de la Asociación Colombiana de Dermatología y Cirugía Dermatológica, 19(3), 218-228. http://revistasocolderma.org/files/cicatrizacion.pdf
- Mataix, J., & Silvestre, J. (2009). Cutaneous Adverse Reactions to Tattoos and Piercings. Actas Dermo-Sifiliográficas (English Edition), 100(8), 643-656. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1578219009701465
- National Health Service. (2020). Infected Piercings. National Health Service. Revisado en Feb 25, 2023. Disponible en https://www.nhs.uk/conditions/infected-piercings/.
- Padrón-Arredondo, G., & Fernández-Amador, J. A. (2015). Dermatofibroma auricular secundario a colocación de piercing. Salud Quintana Roo 8(32), 18-21. https://www.medigraphic.com/cgi-bin/new/resumen.cgi?IDARTICULO=103411
- Vieitez, B. F. (2006). Complicaciones de los piercings. Enfermería Dermatológica, 1(2), 7-11. https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=4611664
- Villa, A., Dalmau, J., & Puig, L. (2004). Cicatrices (I). Farmacia Profesional, 18(6), 52-55. https://www.elsevier.es/es-revista-farmacia-profesional-3-articulo-cicatrices-i–13063312