Bebisens fontaneller: Allt du behöver veta

Bebisens fontaneller är ofta en källa till oro för nyblivna föräldrar, men det är helt normalt att bebisar har dessa mjuka områden, och de växer ihop av sig själva med tiden. Den här artikeln berättar allt du behöver veta om dessa intressanta anatomiska strukturer.
Bebisens fontaneller: Allt du behöver veta

Senaste uppdateringen: 16 april, 2022

Efter födseln blir bebisens fontaneller ofta ett samtalsämne inom familjer. Vissa är bekymrade över storleken, mjukheten eller med hur länge de kommer att förbli öppna.

Alla bekymmer är logiska och förståeliga, eftersom vi som vuxna inte längre har dessa mjuka områden. Därför tycker vi att det är lite skrämmande att de finns där. Speciellt eftersom det finns möjlighet att stöta till dem, och för att vi via fontanellerna faktiskt kan se bebisens puls.

Vid födseln är skallbenen inte helt slutna och ligger med luckor mellan varandra. Det är just detta som gör att bebisen faktiskt kan komma ut genom födelsekanalen, eftersom dessa luckor minskar bebisens cefaliska diameter. Tack vare fontanellerna så kan benen inuti kraniet placeras ovanpå varandra, vilket innebär att huvudet kan ändra form.

I själva verket har bebisen inte sex ben i kranium, som vi vuxna har. En bebis fler ben. Pannbenet, till exempel, består av två delar vid spädbarnsåldern. Med tiden kommer dessa ben att växa ihop i en process vi kallar ossifikation eller benbildning.

De områden där skallbenen går samman kallar man för suturer. Mellan suturerna finns bebisens fontaneller som fortfarande är mjuka och av ganska stor storlek vid födseln. Tack vare dem kan barnets huvud lätt växa på samma gång som kroppen växer.

Det finns två huvudsakliga fontaneller hos ett spädbarn: de främre och bakre fontanellerna. Andra mjuka utrymmen är också fontaneller, men de är mindre och växer vanligtvis samman tidigare. När de har växt samman bildar de ett fast ben.

Skallens suturer och deras förhållande till bebisens fontaneller

Suturer är föreningsområden mellan skallbenen, vilka vi även kallar för tillväxtsömmar. Som vi förklarade tidigare så innehåller suturerna fontaneller. Fontanellerna som alltså är mjuka luckor som ännu inte är ben, men över vilka benbildning kommer att ske.

Även om suturerna ännu inte har gått igenom benbildning så är de rörliga. Vi kan säga att de på sätt och vis är leder. När bebisen växer expanderar denna mjuka vävnad mellan suturerna och blir till ben. När de slutligen växer ihop helt, är den kraniala tillväxten klar.

De viktigaste suturerna på huvudet är:

  • Metopikasuturen: Detta är den sutur som separerar frontalbenet i två delar vid födseln. Den löper längs pannan och går ner mot näsan.
  • Sagittala suturen: Detta är suturen som löper längs skallen från baksidan till framsidan, längs mitten.
  • Koronaria­suturen: Denna förbinder de två översta benen av skallens sidor, hjässbenet och frontalbenet.
  • Lambdoideasuture: Denna sutur förenar hjässbenet med nackbenet i bakhuvudet.
Läkare känner på soädbarns fontaneller.
Suturerna på ett spädbarns skalle innehåller fontanellerna.

Du kanske också är intresserad av: Hjärnans olika delar och deras funktioner

När växer bebisens fontaneller ihop?

Fontanellerna kommer att växa ihop, men gör det inte direkt vid födseln. I stället går de igenom en process som korrelerar med barnets tillväxt, och går sedan igenom benbildning när tiden är kommen.

Den förväntade tiden för när bebisens fontaneller ska växa ihop är ungefärliga. Detta innebär att tillväxten inte håller sig exakt till dessa datum, men de fungerar som en referens vid konsultation med en barnläkare:

Om det tar längre tid för dessa fontaneller att växa ihop kan en medicinsk konsultation vara nödvändig. Barnläkaren utvärderar då storleken på fontanellerna, texturen och barnets allmänna hälsa i övrigt. Om läkaren kommer fram till att det är okej att vänta lite längre kommer ni att få ett uppföljningsbesök.

Om det finns några misstankar om någon risk, kan barnläkaren begära ett kraniellt ultraljud. Denna procedur utgör ingen risk för barnet och gör att läkaren utesluta sjukdomar som kraniosynostos eller hydrocefalus.

Doktor håller i en nyfödd bebis.
Vid födseln gör fontanellerna att skallen kan plattas till för att kunna passera genom födelsekanalen.

Deformiteter av fontanellerna

Bebisens fontaneller kan visa på tecken som kan varna oss för förekomsten av en abnormitet. Föräldrar bör vara uppmärksamma på dessa så att de omedelbart kan rådfråga en läkare ifall det skulle vara nödvändigt.

Först måste vi klargöra att det är normalt att man ka se pulsen via denna vävnad, och detta är inte en abnormitet. Barnets fontaneller har många blodkärl och därför är det inte konstigt att man kan se hjärtslagen.

Men om det finns en utbuktning kan detta vara ett ett tecken på att något inte stämmer. Om man ser en utbuktning när bebisen gråter är det vanligtvis godartat, eftersom det är ett svar på ökat intrakraniellt tryck. Men om utbuktningen är närvarande när barnet är lugnt, bör föräldrarna kontakta sjukvården för att undersöka hydrocefalus.

En insjunken fontanell kan vara ett symptom på uttorkning. Det förekommer oftare hos spädbarn med svår gastroenterit som orsakar kontinuerliga kräkningar, vilket hindrar dem från att bibehålla vätska.

Vikten av bebisens fontaneller

En bebis fontaneller är mycket viktiga och det är normalt att vara särskilt uppmärksam på dem, speciellt om man är en nybliven förälder. Om man har någon oro är det bästa att konsultera en barnläkare för att skingra eventuella tvivel. I allmänhet skapas inga problem med detta anatomiska område, men det kan varna för andra patologiska processer.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Gualpa Jácome, Andrés, et al. “Hallazgos de la ecoencefalografía transfontanelar en niños con fontanela anterior abierta y factores de riesgo asociados.” MediSur 16.3 (2018): 366-375.
  • Rouvière, H., and A. Delmas. “Desarrollo del Cráneo. Fontanelas.” Anatomía Humana. Descriptiva, Topográfica y Funcional 1 (2005): 89-90.
  • Bustamante, J. L., et al. “Anatomía aplicada de las fontanelas.” Neurocirugía 21.3 (2010): 253-259.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.