Araknofobi: Den irrationella rädslan för spindlar

Många människor lider av araknofobi, vilket är rädsla för spindlar. Det kan dock behandlas. Läs mer om denna fobi i den här artikeln.

Araknofobi, eller rädslan för spindlar, är en av de vanligaste typerna av fobier hos människor. Detta är slående med tanke på att spindlar är ett av de vanligaste djuren i våra hem och hus. Det är konstigt att så många faktiskt är rädda för dem.

Giftiga spindlar är verkligen sällsynt, och ändå är personer som lider av araknofobi övertygade om att dessa djur ska komma att skada dem svårt. Detta är naturligtvis inte en rationell rädsla, eftersom dessa insekter för det mesta är helt ofarliga för människor.

Araknofobi kan vara så extrem att vissa får panik bara vid tanken på spindlar. Andra är inte lika extrema, men har ändå en så pass stor rädsla för att detta djur ska finnas nära dem så att det begränsar deras livskvalitet. Varför utvecklar vissa en sådan här fobi? Finns det något sätt att fixa det?

Vad är araknofobi?

Som många vet är araknofobi den irrationella rädslan för spindlar. En fobi är i grunden en störning som kännetecknas av extrem rädsla för ett visst objekt eller en viss situation. Det är mer än en normal rädsla, och i vissa fall begränsar dess intensitet avsevärt livet för den drabbade.

Uppskattningar tyder på att fobier är den vanligaste psykiska störningen hos kvinnor och den näst vanligaste hos män över 25 år. Det irrationella i denna rädsla ligger också i förhållandet mellan det fruktade objektet eller situationen och den hotnivå som objektet representerar.

De intressanta orsakerna bakom rädslan för spindlar

Den allmänna uppfattningen bland forskare är att araknofobi börjar i barndomen och är en inlärd rädsla, som har uppstått på grund av hot och/eller olämpligt beteende hos vuxna.

I det sammanhanget trodde Sigmund Freud att alla fobier är en omedveten försträngning av vissa känslor. Det vill säga att barnets verkliga rädsla överförs till ett ofarligt objekt eftersom barnet förnekar existensen av den ursprungliga rädslan.

Nyligen publicerades en intressant teori om rädslan för spindlar. Forskare vid Max Planck Institute for Human Cognitive and Brain Sciences i Leipzig, Tyskland, lade fram denna teori som publicerades i den psykologiska tidskriften Frontiers in Psychology.

Enligt dessa forskare är rädsla för spindlar genetisk och går i arv från generation till generation. För att testa denna teori tog forskarna en grupp spädbarn och presenterade olika bilder för dem. Målet var att mäta graden av ångest varje bild framkallade hos de små barnen (de bedömde graden genom att mäta utvidgning av deras pupiller).

Resultatet blev att spädbarn visade större tecken på ångest när de blev visade bilder av ormar och spindlar. Fiskar och blommor lugnade dem dock. Av detta drog forskarna slutsatsen att araknofobi uppstår när en negativ upplevelse med dessa djur ökar denna naturliga rädsla vi har för dessa djur.

Manifestationer av araknofobi

Symptomen på araknofobi liknar dem man ser vid andra fobier och inkluderar:

• Ökad hjärtrytm.
• Hjärtklappning och svettningar.
• Skakningar i kroppen och en känsla av tryck över bröstet.
• Illamående, yrsel och förlust av medvetande.
• En känsla av att kvävas och av att allt är overkligt.
• Gåshud.
• Ansträngd andning och tillfällig förlamning.
• Rädslan för att tappa kontrollen och dö.

Möjliga lösningar och behandlingar för rädslan för spindlar

Allt tyder på att den mest effektiva behandlingen för att övervinna denna irrationella rädsla för spindlar är exponeringsterapi. För att utföra denna terapi är det nödvändigt att ta hjälp av en psykolog eller terapeut. Det första denna gör är att ta fram en subjektiv ångestskala. Denna åtgärd hjälper patienten och psykologen att uppskatta graden av fobisk rädsla.

Psykologen ber därefter klienten att bedöma graden av ångest orsakad av olika situationer, från 1 till 100. Här är några av de situationer de kan be klienten att gradera:

• Läsa ordet spindel i en bok.
• Prata med någon om spindlar.
• Att se en spindel i en film.
• Gå en promenad ute på landet.
• Att vara medveten om att det finns spindlar i närheten.
• Se en spindel långt borta.
• Att se en spindel i närheten.
• Och slutligen att hålla en spindel i handen.

Därefter börjar exponering för objektet för fobin baserat på poängsättningen för varje situation. Målet är att personen ska lära sig att tolerera objektet för sin fobi till den grad att han eller hon övervinner rädslan. När skalan är fastställd kommer psykologen att ställa patienten inför situationerna, men med faktiskt exponering för objektet och med målet att komma över fobin.