5 vanliga ortopediska problem hos spädbarn och barn

Vanliga ortopediska problem hos spädbarn och barn innebär ofta vissa svårigheter att gå eller avvikelser i formen på fötterna eller benen. De brukar vanligen lösa sig av sig själva med tiden.

Det finns många vanliga ortopediska problem hos spädbarn och barn som är bra att känna till. Vissa av dessa tillstånd korrigerar sig själva allteftersom barnet växer. Andra kvarstår eller kan utvecklas och i värsta fall bli till allvarliga störningar.

Föräldrar bör vara uppmärksamma på tecken på ortopediska problem hos sina barn. Det finns dock ingen anledning att oroa sig eller få panik. Många tillstånd kan verka allvarliga vid första anblick, men visar sig vara mycket milda när allt kommer till kritan.

Det bästa du kan göra är att rådgöra med din läkare så att hon eller han kan ge dig råd om vilka åtgärder du ska vidta. I många fall är allt som krävs lite tid för att problemet ska lösa sig av sig själv. I den här artikeln kommer vi att prata om de vanligaste ortopediska problemen hos barn.

5 vanliga ortopediska problem

Det finns ett stort antal ortopediska anomalier som kan vara närvarande vid födseln eller uppträda under de första levnadsåren. Vissa är dock vanligare än andra. Bland dessa utmärker sig fem tillstånd, som vi kommer att diskutera nedan.

1. Plattfot hos barn

Detta är ett av de vanligaste ortopediska problemen hos barn. Faktum är att nästan alla barn föds med platta fötter och fotvalvet utvecklar sig först när de växer. Men i vissa fall bildas inte fotvalvet helt och det är då vi talar om plattfot i ordets strikta mening.

Att ha platta fötter är egentligen inga problem. Det finns inga bevis för att detta minskar barnets förmåga att gå normalt eller idrotta. Endast i fall där detta tillstånd orsakar smärta kan läkare rekommendera speciella inlägg och sulor som man lägger i barnens skor.

2. Vanliga ortopediska problem: Att lägga vikten på tårna

Denna anomali uppstår när barn går på tå. Detta är vanligt när de lär sig att gå, i perioden mellan 1 och 3 års ålder. De brukar sluta med denna vana vid 2 års ålder. Vissa barn fortsätter dock att gå på detta sätt efter detta stadium.

Om de bara trippar fram på tå då och då är det inga problem. I de fall då detta är deras vanliga sätt att gå bör du emellertid rådgöra med er barnläkare. I sådana fall kan det finnas ett neurologiskt problem som cerebral pares. Om det inte finns någon ytterligare störning kommer barnet att behöva behandling för att börja gå på ett mer normalt sätt.

3. Varusdeformitet

En varusdeformitet innebär att ha en fot som är inåtvriden. Vi måste dock klargöra att bebisar uppvisar detta tillstånd när de börjar ställa sig upp. Detta inträffar vanligtvis mellan 8 och 15 månaders ålder. Om denna anomali kvarstår efter detta anses det vara en störning.

Vanligtvis är en fot med varusdeformitet resultatet av att höfterna är vridna inåt. Detta kallar man femoral anteversion. I de flesta fall påverkar detta tillstånd inte barnets normala rörelser och aktiviteter. Det brukar återgå till det normala med tiden.

4. Vanliga ortopediska problem: Hjulbenthet

Ett annat vanligt ortopediskt problem hos barn är hjulbenthet, även kallat o-benthet. I dessa fall finns det en överdriven krökning vid knät, utåt och nedåt. Många gånger löser detta problem sig själv utan något ingripande.

Om avvikelsen kvarstår efter 2 års ålder eller bara förekommer i ett ben, kan det vara ett tecken på ett allvarligare problem: rakit eller Blount-sjukdom (Morbus Blount). Rakit är ett bentillväxtproblem som uppstår till följd av D-vitaminbrist.

Blount-sjukdom är en störning i skenbenet som orsakar onormal bentillväxt. För detta tillstånd krävs specialiserad ortopedisk behandling. Hjulbenthet kan också vara ärftligt.

5. Kobenthet

Kobenthet, även kallat X-benthet och valgusvackling, är något man ser hos nästan alla barn, men i en måttlig form. Det uppträder mellan 3 och 6 år eftersom det i detta skede sker en naturlig process av inåtvridning av benen.

Det är vanligt att benen rätar ut sig själva med tiden. Därför är behandling sällan nödvändig. Om tillståndet emellertid är mycket accentuerat eller kvarstår efter 6 års ålder, bör du konsultera en läkare om det.

Hur man diagnostiserar dessa tillstånd

Vanliga ortopediska problem hos spädbarn och barn är något som man vanligen upptäcker under en fysisk undersökning på vårdcentralen eller hos en barnläkare. Endast i speciella fall behöver man ytterligare tester, som röntgen, datortomografi, ultraljud, elektromyografi eller MRI.

Läkaren tittar i de allra flesta fall på den drabbade extremiteten och ibland ber de barnet att gå eller röra på sig. När det gäller plattfötter kan de be barnet att gå på tårna. När de går på tå, kan läkaren observera barnets naturliga gång.

Varusdeformitet diagnostiseras genom att läkaren observerar formen på och placeringen av foten. För hjulbenthet undersöker de barnets gång och steg, och ibland kan de beställa avbildningstester. Den senare är den huvudsakliga diagnostiska vägen för kobenthet.

En konsultation med en barnläkare är det bästa alternativet

Vanliga ortopediska problem inkluderar också andra tillstånd som förekommer relativt ofta, som utåtvridna fötter, gungstolsfötter eller andra positionsproblem.

Av dessa skäl är det därför viktigt att observera utvecklingen av barnens förmåga att gå. Om du är osäker är det bästa du kan göra att konsultera en barnläkare för att utvärdera situationen. I detta, som i så många andra fall, kan tidig upptäckt och behandling vara avgörande.