Varför sover vi dåligt? Våra förfäder har svaret

Vi rekommenderas alltid att sova sju till åtta ostörda timmar per dygn för att få högkvalitativ sömn som även bidrar till bättre livskvalitet. Denna rekommendation skapar oro när vi vaknar mitt i natten och inte kan somna om på en eller två timmar. Och vi kan då ligga och undra varför vi sover så dåligt.

Under tidigt 90-tal genomförde psykologen Thomas Wehr en utredning av en grupp personer som utsattes för mörker under 14 timmar varje dag i en månad. Det tog lite tid att få resultat, men under utredningens fjärde vecka kunde man slå fast att deras sömnmönster förändrats. Trots att de alla var vana vid att sova mer än sex timmar i sträck började de under den fjärde veckan sova i fyra timmar, för att sedan vara vakna i en eller två timmar och därefter återigen sova i fyra timmar.

Resultatet av studien påverkade många sömnforskare, men de tror fortfarande att det är bäst att behålla vanan att sova åtta ostörda timmar per dygn.

Sömnvanor ändrades över tid…

Sömnlöshet

Under 2001 publicerade historikern Roger Ekirch från Virginia Tech University en 15 år lång forskningsuppsats som avslöjade att historiska bevis säger att människor tenderade att sova i två distinkta faser en gång i tiden.

Under 2005 publicerades en bok vid namn ”Vid dagens slut: nätter i svunna tider”, som inkluderade runt 500 referenser till ett segmenterat sömnmönster. Dessa referenser inkluderade dagböcker, medicin- och litteraturböcker samt andra källor, som Homeros Odysséen och nigerianska stammar.

Denna långa undersökning visade att människor inte alltid har varit kapabla att sova ostört i åtta timmar i sträck. Istället föreslog de att det för många är enklare att sova i kortare perioder under natten, vilket sammanlagt blir det antal timmar som rekommenderas av experter.

I svunna tider började sömnmönstret med tre eller fyra timmars sömn följt av två eller tre timmar av att vara vaken, och avslutades med sömn till tidigt på morgonen. Allt detta gjordes under en period av tolv timmar, vilket var normalt för att bli utvilad. I slutet av 1600-talet började dock detta sömnmönster förändras och man började adoptera den vana som vi alla känner till idag.

Sömn

Enligt Ekirchs undersökningar började det tvåfasiga sömnmönstret försvinna i norra Europas stadsöverklass på 1600-talet. Under en 200 år lång period nådde den sedan resten av västvärlden, och vid 1920-talet hade idén om att ha två korta sömnperioder under natten helt försvunnit.

För vissa experter är segmenterad sömn naturlig i kroppen, och många upplever den fortfarande på nätterna. Enligt Ekirchs slutsatser från sina år av forskning kan många av våra sömnproblem vara på grund av människokroppens preferens för en tvåfasad sömn.

För att stödja detta använder Ekirch det faktum att fenomenet vi idag känner som att vakna upp mitt i natten och sedan har svårt att somna igen började inträffa i slutet av 1800-talet. Detta inträffade direkt när det segmenterade sömnmönstret började försvinna.

Enligt psykologen Greg Jacobs kan idén om oavbruten sömn istället vara skadlig eftersom vissa kan vakna upp mitt i natten, fulla av ångest, vilket kan hindra dem från att somna igen och hålla dem vakna resten av natten.

Sova-med-telefon

Förr i tiden användes perioden mellan sömn för att meditera över drömmar, läsa, be eller genomföra spirituella aktiviteter. Jacobs anser att dessa typer av aktiviteter är nyckeln till att reglera stress naturligt. Det är nu för tiden inte sällsynt att folk lider av ångest, stress, depression eller alkoholism, framförallt med tanke på att teknologi har ändrat våra sömnvanor.