Vad är ett tandköttsleende och kan man behandla det?

Ett tandköttsleende kan vara obehagligt för den som lider av det. Även om det inte är ett hälsoproblem kan det vara ett estetiskt besvär. Här berättar vi varför det kan hända och hur man löser det.
Vad är ett tandköttsleende och kan man behandla det?

Senaste uppdateringen: 10 februari, 2022

Det är hälsosamt att le – att le är en demonstration av glädje och en sorts kontakt med andra människor. Men vissa kan känna sig hämmade av denna mänskliga och naturliga gest på grund av att de har ett tandköttsleende. Vad är ett tandköttsleende? Det är ett icke sjukdomligt tillstånd där man uppvisar mer tandköttvävnad när man ler. Människor som besväras av detta tycker att deras tandkött syns för tydligt, att deras tänder är för små eller att läpparna öppnar sig för mycket när de skrattar.

Nedan berättar vi vad som ligger bakom ett tandköttsleende. Vi ska också gå in på några lösningar som finns för dem som känner sig besvärade av detta.

Vad betraktar man som ett tandköttsleende?

Ett tandköttsleende är ett tillstånd där tandköttets vävnad dominerar över tändernas synlighet. Uppfattningen är subjektiv och är olika mellan olika individer, och vilka ansiktsegenskaper individen har. Men generellt är det när det är mer än 3 till 4 millimeter tandkött som syns när man ler.

Denna relativa proportion mellan tänder och tandkött kan ge visuella effekter som gör så att tandköttet ser stort ut eller så gör det så att tänderna eller läpparna ser mycket små ut. Även om det inte utgör ett hälsoproblem är det en estetisk fråga som kan påverka välbefinnandet för dem som lider av det.

Två människor delar ett leende.
Att le är en viktig social handling, varför en del människor kan känna sig självmedvetna när det gäller just leendet.

Vad orsakar ett tandköttsleende?

Ursprunget till ett tandköttsleende kan bero på tänderna, det underliggande benet eller musklerna. Det kan också bero på närvaron av ocklusala eller skelettpatologier. Nedan beskriver vi de vanligaste orsakerna.

Överskott av tandköttsvävnad

Detta är närvaron av mer tandköttsvävnad än normalt. Tandköttet ser långt ut och tänderna, även om de är normala i storlek, ser små ut på grund av relationen mellan de två vävnaderna.

Vissa patienter uppvisar ökad tillväxt av idiopatisk tandköttsvävnad (detta betyder att orsaken är okänd). Men den ökade tandköttsvolymen kan också bero på tandköttsinflammation eller gingivit, samt användningen av vissa mediciner.

Läkemedel för att förhindra kramper, antihypertensiva läkemedel eller immunsystemhämmare kan orsaka tandköttshyperplasi vilket leder till att tandköttet växer för mycket runt tänderna och kräver behandling eftersom det helt kan täcka tänderna och orsaka tandvårdsproblem.

Kort läpp eller större rörlighet

Om läppen är av det mindre slaget kan det innebära att den inte är tillräckligt bred för att täcka tandköttet när en person ler. När det gäller hypertoniska eller hyperaktiva läppar, som är mer rörliga, sträcker de sig och lyfter upp mer än normalt. Som ett resultat blottas en större mängd tandkött.

Skillnader i tändernas tillväxt kan orsaka tandköttsleende

Ibland beror ett tandköttsleende på hur de permanenta tänderna växer fram. I dessa fall är det vanligtvis en ärftlig faktor som är inblandad.

Detta kan uppstå när tandköttet täcker mer av tandytan än normalt precis när tänderna dyker upp, och leder till att en del av tandkronan förblir täckt av tandköttet. Detta orsakar ett tandköttsleende.

Å andra sidan kan tandutväxten också vara överdriven. I allmänhet inträffar det när en tand pressar genom tandköttet på grund av överdrivet slitage eller på grund av en extraktion. Tandköttet åtföljer denna tandrörelse genom att öka sin tjocklek och visa sig under leendet.

Ocklusala problem

I fall där de övre tänderna nästan helt täcker de nedre tänderna när munnen är stängd så talar vi om överbett. I dessa fall kan ett tandköttsleende framträda eftersom höjden på tänderna och det övre tandköttet är lägre än normalt och de därför syns tydligare när personen ler.

Ett öppet bett kan också vara ursprunget till ett tandköttsleende. När höjden på de främre tänderna är stort och inte kan täckas av läpparna kan också tandköttet synas tydligare.

Skelettorsaker

När överkäken växer mer än normalt uppstår ett tillstånd som kallas vertikalt maxillärt överskott. Tandköttet och de övre tänderna är här lägre än resten av ansiktet, vilket gör dem mer synliga när man ler.

Du kanske också är intresserad av: En kvinnas vackraste kurva är hennes leende

Tillgängliga behandlingar för ett tandköttsleende

Det finns flera alternativ när det gäller att lösa detta tillstånd för personer som vill förbättra utseendet på sitt leende. Valet av behandling beror på orsakerna bakom tillståndet.

Nedan följer några av alternativen för att hantera estetiska problem.

Gingivektomi

Gingivektomi är kirurgiskt avlägsnande av tandköttet som består av att konturera tandköttet genom att avlägsna överflödig vävnad. Det är ett enkelt ingrepp som tandläkare utför under lokalbedövning.

Tandläkaren trimmar tandköttsmarginalerna med en skalpell eller laser, vilket eliminerar överflödig vävnad. En större yta på tänderna blir då otäckt. Möjligheten finns också att trimma tandstödjande ben.

Tandköttet kan blöda och göra ont efter operationen. Men återhämtningen är snabb, enkel och lämnar inga ärr.

Läpppositioneringskirurgi

När orsaken till tandköttsleendet beror på läpparna, kan man med ett kirurgiskt ingripande ändra läpparnas position i relation till tänderna. Den här operationen består av att ta bort en del bindväv från nedre delen av överläppen för att förhindra att skrattmusklerna drar läppen för mycket uppåt.

Den här operationen utförs också under lokalbedövning. Man skär i läppen för att avlägsna bindväven och syr sedan ihop den. Återhämtningen är vanligtvis snabb och resultaten är generellt permanenta, dock finns det en risk för återfall.

Ortognatisk kirurgi

Ortognatisk kirurgi används då deformiteter och avvikelser uppträder i ansiktet. Med kirurgi kan man justera höjden på käkarna så att de kommer i jämhöjd.

Man bör närma sig dessa fall tvärvetenskapligt. Den här operationen kräver mycket planering och åtföljs av tandreglering. Förändringen i patientens ansikte är mycket märkbar.

Det innebär att man använder narkos i operationssalen. Kirurgen sektionerar en del av övre eller nedre käkbenet och fäster sedan tillbaka ändarna med plattor eller skruvar. Sjukhusvistelsen varar i flera dagar och återhämtningsprocessen är långsam. Man använder elastiska band och apparater för att hålla käken orörlig medan den läker. Därefter måste man komplettera operationen med tandreglering. Det är en långsam process som tar flera år.

Tandreglering

Med en avtagbar eller fast tandställning kan man hjälpa till att reglera tänderna så att de hamnar i rätt läge. En tandställning kan till exempel vara till hjälp när det handlar om att flytta på tänderna vid överbett.

Man kan också använda tandställning för att behandla ocklusala problem, såsom öppna bett och överbett, vilka kan ge den visuella effekten av ett tandköttsleende.

Kvinna besöker tandläkaren.
Tandreglering kan vara användbart för att i specifika fall behandla ett leende där för mycket tandkött visas.

Botoxinjektion

En injektion med botulinumtoxin (botox) kan vara lösningen för fall där tandköttet syns för mycket på grund av att läpparna rör sig överdrivet mycket uppåt när personen ler.

Man placerar dessa injektioner vid näsan. Detta förlamar musklerna som lyfter upp läppen och gör helt enkelt så att det är svårare att lyfta upp den när man ler.

Nackdelen med denna behandling är att den kräver ett återbesök var tredje eller fjärde månad för att bibehålla effekterna. Om man injicerar för mycket finns risken att leendet blir förvrängt.

Hyaluronsyra

Detta ämne är också användbart för att behandla tandköttsleenden som är ett resultat av hypermobila läppar. Man applicerar syran genom att spruta in den i läppen. Likt en botoxinjektion så begränsar det muskelfibrernas rörelser.

Effekten kan sitta i upp till 8 månader. Även om doserna vanligtvis är små, och komplikationer från användningen är sällsynta, så är det viktigt att känna till de negativa effekterna av detta ämne.

Le med glädje med eller utan ett tandköttsleende

Generellt sätt så är ett tandköttsleende inte ett problem med munhälsan, men det kan vara besvärande för vissa som lider av det. Komplex, förlägenhet och vanor som att täcka munnen när man skrattar är vanligt bland dessa människor.

Det är viktigt att känna till ursprunget för att ställa en korrekt diagnos och därmed välja en lämplig lösning. Behandlingarna varierar, så ett samråd med en tandläkare är det första steget för att lösa detta problem.

Att le bör vara en glädjande handling för alla. Om ett tandköttsleende står som hinder för att du ska våga le, bör du se till att få passande och professionell hjälp. Som vi nämner i den här artikeln så finns det många möjligheter att uppnå ett leende som passar varje persons personlighet och önskemål.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Ogando, Mónica González, Nuno Gustavo d’Oliveira, and Josep Mª Ustrell Torrent. “Protocolo diagnóstico de la sonrisa gingival.” Revista Española de Ortodoncia 47.3 (2017): 136-145.
  • Pintado Barros, Ángela María. Diagnòstico y tratamiento para la corrección de la sonrisa gingival. BS thesis. Universidad de Guayaquil. Facultad Piloto de Odontología, 2018.
  • Del Rey, Sulay Fonseca. “Sonrisa gingival. CaracterÃsticas, etiologÃa y opciones de tratamiento.” Revista de Medicina Isla de la Juventud 19.1 (2018).
  • Briones Manzo, Scarlett. Efectividad estética del alargamiento de corona en casos de sonrisa Gingival. BS thesis. 2020.
  • Guaranda Acuña, Karen Michelle. Tratamiento quirúrgico para la sonrisa gingival. BS thesis. Universidad de Guayaquil. Facultad Piloto de Odontología, 2019.
  • Falcón-Guerrero, Britto. “Tratamiento de la sonrisa gingival excesiva mediante reposicionamiento labial.” Revista de la Asociación Dental Mexicana 75.2 (2018): 112-116.
  • Gregnanin Pedron, Irineu, and Patricia Verónica Aulestia-Viera. “La toxina botulínica como adyuvante en el tratamiento de la sonrisa gingival.” Revista clínica de periodoncia, implantología y rehabilitación oral 10.2 (2017): 87-89.
  • Álvarez Romero, Cristina. “Papel de la toxina botulímica en el tratamiento de la sonrisa gingival.” (2018).
  • Mancheno Gálvez, Davis Nicolas. Gingivectomía en paciente con sonrisa gingival a causa de erupción pasiva alterada en dientes anterosuperiores. BS thesis. Universidad de Guayaquil. Facultad Piloto de Odontología, 2020.
  • Díaz, Deysi Desirée Domínguez, and Ana Isabel López Flores. “Tratamiento multidisciplinario mínimamente invasivo de la sonrisa gingival.” Revista Científica Odontológica 8.2 (2020): e008-e008.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.