Vad är apati?
Apati är ett av de mest förvirrande och tvetydiga begrepp som vi kan hitta i relation till stämningar. För vissa är det ett syndrom som skiljer sig från andra tillstånd; för andra är det ett symptom på en psykisk störning. I populärkulturen använder människor ofta termen för att beskriva ett tillfälligt tillstånd av håglöshet. Idag vet vi dock att det är mycket mer komplext än så här.
Apati är faktiskt ett av de mest förbryllande tillstånden för läkare och psykologer. Det har egenskaper som gör att det kan betraktas som ett autonomt syndrom, men samtidigt kan det också åtföljer vissa psykiska störningar som depression. Dess särdrag är att det ofta varar länge och att konventionella behandlingar vanligen inte har någon effekt.
De vanligaste egenskaperna hos apati
Det första du behöver veta är att det för närvarande inte finns någon konsensus om vad apati exakt är. Experter hänvisar i allmänhet till det som ett primärt motivationsförlustsyndrom. Denna motivationsförlust är inte relaterad till känslomässigt lidande, intellektuell funktionsnedsättning eller minskad medvetandenivå.
Vi tror att du också vilja läsa den här artikeln: Agnotologi: när okunnighet gör oss lättlurade
Därför påverkar syndromet patientens liv på olika sätt: känslomässigt, beteendemässigt, kognitivt och socialt. I motsats till vad många tror är detta inte ett tillfälligt tillstånd under några timmar eller dagar, utan något som vanligen sitter i i veckor. I själva verket, och enligt forskare, måste följande kriterier sammanfalla för att en patient ska få diagnosen apati:
- Symptomen måste sitta i under minst fyra veckor.
- De måste påverka minst två av tre grundläggande dimensioner av syndromet (beteende/kognition, känslor och social interaktion).
- Identifierbara funktionsstörningar måste vara uppenbara.
- Följderna kan inte förklaras helt utifrån effekterna av ett ämne eller förändringar i patientens omgivning.
När dessa kriterier är uppfyllda kan patienten diagnostiseras med detta syndrom. Apati är ett tillstånd som skiljer sig från andra störningar so kakn kräva inblandning av specialister för att övervaka och behandla det. Studier visar att det är vanligare hos män och att prevalensen ökar med åldern.
En studie publicerad 2016 i Journal of Affective Disorders fann att i en population av 2 751 friska vuxna i åldern 19-40 år förekom apati som ett isolerat syndrom för 1,45 % av studiepersonerna. Detta oavsett en underliggande psykisk störning eller andra förklaringar. Det är alltså ett verkligt fenomen som berör en betydande del av befolkningen.
De vanligaste orsakerna till apati
Även om det är sant att tillståndet kan utvecklas isolerat, kan det också utvecklas i samband med en underliggande sjukdom. Experter menar att apati är mycket vanligt vid Alzheimers sjukdom (55 %), blandad demens (70 %), mild kognitiv funktionsnedsättning (43 %), Parkinsons sjukdom (27 %), schizofreni (56 %) och egentlig depression (94 %).
När en patient utvecklar symptom på apati som betingas av dessa psykiska störningar, kan vi inte tala om ett syndrom, utan om ett symptom på dessa störningar. Skillnaden är betydelsefull, eftersom för att behandla den måste det underliggande tillståndet åtgärdas direkt.
När det gäller dess manifestation som ett isolerat symptom, har forskare funnit att personer som har apati uppvisar en förändring av den dorsala främre cingulate cortex (dACC), ventral striatum (VS) och andra anslutna hjärnregioner.
Detta resulterar i en förändring av normativt beteende relaterat till motivation. Det senare är en oumbärlig komponent för viljan att arbeta och göra saker, både för att börja, fortsätta, avsluta och hitta de objektiva eller subjektiva skälen att göra det.
Vi vill återigen upprepa att experter skiljer mellan depression och apati. Bevisen tyder fortfarande på att många patienter diagnostiseras som depressiva när de i själva verket är apatiska. Detta är inte en subtil skillnad, varför individer och specialister som är involverade i behandlingen av dessa tillstånd bör vara medvetna om de särskiljande kriterierna.
Behandling
Gillar du den här artikeln? Du kanske också vill läsa: Vad är dramaterapi och vilka är fördelarna?
När specialisten fastställer diagnosen av syndromet (baserat på de kriterier vi anger ovan), kan man sedan påbörja behandling. Apati är ett mycket svårt tillstånd att behandla, eftersom konventionella alternativ ofta är verkningslösa. Därför måste man behandla det från olika perspektiv.
Det betyder inte att det inte går att kontrollera, utan bara att patienten och specialisterna måste pröva flera alternativ innan man hittar de som har störst nytta. Den minst invasiva behandlingen kan kretsa kring följande:
- Träning som en del av patientens veckovisa rutin.
- Sträva efter att göra aktiviteter med vänner och familj.
- Gå på konserter, teater, opera, museer och så vidare (vad personen än brukar tycka om att göra).
- Prova en ny hobby (om detta är i en grupp är det ännu bättre).
- Hantera stora uppgifter genom att dela upp dem i många små (på så sätt säkerställer du slutförandet).
- Lägga till belöningar efter varje slutföd aktivitet.
- Gå med i stödgrupper för apatiska patienter.
- Gå i terapi med en psykolog.
- Undvika att schemalägga det dagliga livt baserat på en monoton eller oflexibel rutin.
- Identifiera triggers som tenderar leda till en ökning eller uppkomst av symptom.
Specialisten kan också välja att patienten ska få mediciner som antidepressiva, antipsykotika eller stimulantia. Dessa bör förskrivas med försiktighet, eftersom de i vissa fall kan förvärra tillståndet.
Apati är ett verkligt syndrom, ett som är vanligare hos män och som vanligtvis förvärras med åldern. Det är svårt att behandla, men med personligt engagemang och hjälp av experter, kan man hitta effektiva alternativ på medellång och lång sikt. Eftersom det kan påverka personens liv på många olika sätt, är det tillrådligt att söka professionell hjälp så snart man upptäcker symptom på lägre motivation.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Brodaty H, Altendorf A, Withall A, Sachdev P. Do people become more apathetic as they grow older? A longitudinal study in healthy individuals. Int Psychogeriatr. 2010 May;22(3):426-36.
- Fahed, M., & Steffens, D. C. Apathy: Neurobiology, Assessment and Treatment. Clinical Psychopharmacology and Neuroscience. 20121; 19(2): 181.
- Levy, M. L., Cummings, J. L., Fairbanks, L. A., Masterman, D., Miller, B. L., Craig, A. H., … & Litvan, I. Apathy is not depression. The Journal of neuropsychiatry and clinical neurosciences. 1998; 10(3): 314-319.
- Le Heron, C., Apps, M. A. J., & Husain, M. The anatomy of apathy: a neurocognitive framework for amotivated behaviour. Neuropsychologia. 2018; 118: 54-67.
- Marin RS. Apathy: a neuropsychiatric syndrome. J Neuropsychiatry Clin Neurosci. 1991 Summer;3(3):243-54.
- McCusker M. Apathy: who cares? A concept analysis. Issues Ment Health Nurs. 2015;36(9):693-7.
- Mulin, E., Leone, E., Dujardin, K., Delliaux, M., Leentjens, A., Nobili, F., … & Robert, P. H. Diagnostic criteria for apathy in clinical practice. International journal of geriatric psychiatry. 2011; 26(2): 158-165.
- Pardini M, Cordano C, Guida S, Grafman J, Krueger F, Sassos D, Massucco D, Abate L, Yaldizli Ö, Serrati C, Amore M, Mattei C, Cocito L, Emberti Gialloreti L. Prevalence and cognitive underpinnings of isolated apathy in young healthy subjects. J Affect Disord. 2016 Jan 1;189:272-5.
- Robert P, Lanctôt KL, Agüera-Ortiz L, Aalten P, Bremond F, Defrancesco M, Hanon C, David R, Dubois B, Dujardin K, Husain M, König A, Levy R, Mantua V, Meulien D, Miller D, Moebius HJ, Rasmussen J, Robert G, Ruthirakuhan M, Stella F, Yesavage J, Zeghari R, Manera V. Is it time to revise the diagnostic criteria for apathy in brain disorders? The 2018 international consensus group. Eur Psychiatry. 2018 Oct;54:71-76.