Orsaker, symptom och förebyggande av periimplantit

Tandimplantat är en estetisk och hållbar lösning för att ersätta saknade tänder, men det kan förekomma komplikationer, som periimplantit. Dagens artikel berättar allt du kan vilja veta om denna komplikation.

Nu för tiden finns det många olika lösningar för att ersätta saknade tänder, trots att vissa av de vanligare metoderna, som tandimplantat, kan leda till komplikationer, bland annat periimplantit. Faktum är att detta kan uppstå även om dessa implantat för det mesta är effektiva, estetiskt korrekta, hållbara och säkra.

Detta tillstånd visar sig som inflammation i den mjuka och hårda vävnaden som omger ett implantat. Det involverar både slemhinnan och den stödjande vävnaden, vilket leder till progressiv förstörelse av benstrukturen som håller implantatet på plats.

Den här artikeln beskriver orsakerna och symptomen på denna komplikation. Dessutom berättar vi hur du ska behandla det. Läs vidare och ta reda på mer.

Orsaker till periimplantit

Benförlust runt implantatet har ett multifaktoriellt ursprung. Dessutom finns det två huvudsakliga etiologiska orsaker till periimplantit:

• Bakteriefloran, vilket är närvaron och ansamlingen av bakterier från munnen på implantatets yta.
• Ocklusal överbelastning är den biomekaniska belastningen som kommer från tuggrörelser. Dessa kan leda till fraktur och resorption av periimplantatbenet (detta inträffar när implantatplaceringen är felaktig och de mekaniska krafterna inte blir fördelade på ett balanserat sätt).

Riskfaktorer

Som vi nämner ovan beror periimplantit på bakteriell kolonisering och ocklusal överbelastning av implantatet. Det finns dock även andra faktorer som kan leda till denna sjukdom.

Patientens vanor, genetiska tillstånd eller förekomsten av vissa sjukdomar och patologier kan predisponera en person för detta tillstånd. Tandläkaren måste ta hänsyn till dessa faktorer innan implantatet sätts in. Noggrann diagnos och utvärdering av ben och tandkött före operation är avgörande för att förhindra komplikationer.

Några av riskfaktorerna för periimplantit är:

• Rökning
• Dålig kvalitet på stödvävnaden
• Parodontit sjukdom och tandköttsinflammation
• Systemiska sjukdomar: Bland annat osteoporos, vissa cancerformer och diabetes
• Dålig munhygien
• Bakteriell kontaminering när implantatet sätts in
• Dålig fördelning av ocklusala krafter som genererar överbelastning
• Påfrestning

Vilka är symptomen på periimplantit?

Dessa liknar symptomen på tandlossning i naturliga tänder. Som vi nämner ovan är det en inflammation i vävnaderna som omger och stödjer implantatet.

Det kommer att finnas bakteriellt plack och tandsten, samt svullnad och rodnad i slemhinnorna runt implantatet. Dessutom kan det blöda i området när patienten borstar, gnuggar och rengör sina tänder.

Ibland ser man även varbildning runt implantatet, vilket är vanligare om hålet är större än sex millimeter.

Tandläkaren kan också kontrollera förlusten av benvävnad genom en röntgenundersökning. I själva verket är rörligheten hos implantatet ett tecken på utvecklingen av detta tillstånd. Dessutom är det oftast smärtfritt, dock kan vissa patienter uppleva obehag när de biter ihop tänderna.

En person med dessa symptom bör omgående konsultera en tandläkare. Detta eftersom att ju snabbare man hanterar denna komplikation, desto bättre är prognosen.

Hur som helst är det också viktigt med regelbundna kontroller efter att man har fått ett implantat. Få individer märker av att de har detta tillstånd

Diagnos av periimplantit

Som vi nämnde ovan är regelbundna besök hos tandläkaren för utvärdering av vävnaden runt implantatet och nivåerna av bakteriellt plack i munnen grundläggande. På detta sätt kan de hantera eventuella problem i ett tidigt skede för att stoppa dess utveckling så snabbt som möjligt.

För att ställa diagnosen fokuserar tandläkaren på att upptäcka förändringar i mjukvävnad och i benet runt implantatet. Genom en klinisk undersökning och mätning av djup kan läkaren kontrollera förekomsten av hål i tänderna, gingivit, blödningar, varbildning och implantatrörlighet.

Det behövs också en röntgenundersökning. Med denna kan tandläkaren analysera bentätheten och om det förekommer reabsorption runt implantatet.

Alternativ för behandling av periimplantit

Behandlingar för periimplantit går ut på att försöka kontrollera infektionen för att stoppa ytterligare skador och benförlust. Tandläkaren ska kunna välja den mest lämpliga behandlingen beroende på hur allvarlig situationen är.

Du kan bli ordinerad antibiotika för att behandla infektionen, antingen oralt eller lokalt – exempelvis genom att tandläkaren placerar enheter som släpper ut läkemedlet i det drabbade området.

Dessutom kan tandläkaren utföra subgingival debridering eller skalning. Detta består av att separera tandköttsvävnaden manuellt för att eliminera inflammation och främja läkning.

Kirurgisk behandling kommer att vara nödvändig i de fall då benet har tagit avsevärd skada. Det finns olika tekniker man kan använda för att möta patientens specifika behov:

• Åtkomstkirurgi består av att öppna en flik för att ta bort den skadade vävnaden, rengöra och desinficera implantatytan.
• Vid resektionskirurgi modifierar kirurgen egenskaperna hos benet och mjukvävnaden för att undvika att det bildas nya problem utöver de tidigare nämnda.
• Regenerativa procedurer består av placering av transplantat eller barriärmembran för att återställa det förlorade benet.

Justeringar av protesdelen av implantatet är också en del av behandlingen. Det förhindrar ocklusal påfrestning.

Dessutom kan man arbeta med att förbättra patientens hygienvanor. Tandläkaren bör ge instruktioner om nödvändiga åtgärder för att kontrollera renheten i munnen. Dessutom kan tandläkaren ordinera användning av antiseptiskt munvatten, som klorhexidin, för att minska bakteriespridningen.

Det är viktigt att ta hand om dentala implantat

Vissa faktorer som inte går att styra kan ge upphov till periimplantit. Men att ta hand om ett tandimplantat är grundläggande för att minska risken för komplikationer.

På grund av detta är munhygien mycket viktigt. Se till att borsta tänderna minst två gånger om dagen och efter varje måltid för att förhindra bakterieansamlingar som kan leda till problem med implantatet.

Du bör också vara speciellt uppmärksam på att komma åt de mest otillgängliga områdena och rengöra alla tänder i munnen. Tandtråd och munvatten är i detta fall ovärderliga.

Rökning ökar markant risken för periimplantit eftersom denna vana är relaterad till mukosit och benförlust.

Om patienten gnisslar tänderna, eller lider av bruxism, på grund av stress, är behandling och användning av bettskenor nödvändigt för att undvika ocklusal överbelastning av implantaten.

Och som redan nämnts så är regelbundna kontroller hos tandläkaren också viktiga för att upptäcka eventuella problem i tid. Ju snabbare en tandläkare ställer diagnos och ordinerar behandling, desto bättre är prognosen för implantatet i munnen.