Meckels divertikel och dess egenskaper
Meckels divertikel är en fosterskada i mag-tarmkanalen. Det uppstår på grund av en embryologisk utvecklingsändring under perioden mellan den femte och sjunde graviditetsveckan.
Förekomsten av detta problem är mellan 0,3% och 3%. I genomsnitt har bara 2% av befolkningen Meckels divertikel, men symtomen uppenbarar sig i cirka 5% till 7% av patienterna. Därför är de flesta fall asymptomatiska.
Johann Friedrich Meckel var den första att beskriva detta problem år 1809. Det förekommer med ungefär samma frekvens hos män som kvinnor. Dock är komplikationer tre till fyra gånger vanligare hos män. Det är oftare barn än vuxna som får diagnosen.
Meckels divertikel
Meckels divertikel är en liten utbuktning som uppstår i tunntarmen hos vissa personer. Under den embryologiska utvecklingen kommunicerar “förmagen” med gulesäcken genom en kanal som kallas vitellinkanalen.
Medan embryot utvecklas försvinner både gulesäcken och förmagen. En rest av vitellinkanalen kvarstår dock i en liten procentandel av befolkningen.
Ibland har en Meckels divertikel också en liten kanal. Det är den omphalomesenteriska kanalen, en fibrös förbinning mellan divertikeln och naveln.
Endast i sällsynta fall uppstår ett navelbråck eller en cysta på gulesäcken. Ett navelbråck är en direkt kommunikation mellan tarmen och naveln, som genererar passagen av avföring genom naveln. En dubbel gulesäck är en utbuktning som ligger under naveln.
Huvudegenskaper hos Meckels divertikel
Meckels divertikel består av samma tre lager som utgör tunntarmen. Dessa är slemhinnor, submukosa och muskulär propria. Det är en riktig divertikulum om den har tre lager, eftersom falska divertiklar bara har de två första lagren.
Det ligger i den antimesenteriska gränsen till ileum och har vanligtvis en längd mellan två till fyra tum. Den kan nå en diameter på en tum. Vanligtvis får den vatten från en rest av vitellinartären eller den överlägsna mesenteriska artären.
Det är vanligt att det uppkommer rester av ektopisk, kolon, bukspottkörtel, och duodenal magslemhinna, levervävnad och också Brunners körtlar. Det är också vanligt att det förekommer en endometrial vävnad i spetsen.
Manifestationer
Meckels divertikel kan orsaka komplikationer, vanligtvis under den tidiga barndomen. 60% uppstår före tio års ålder, men symptomatiska individer har emellertid 4 till 6 % risk för komplikationer.
Blödning är den vanligaste komplikationen. Vanligtvis förknippar experter det vanligtvis med magsårssjukdom i magslemhinnan. I allmänhet manifesterar detta sig vid två års ålder och symtomen är smärtfri, blodblandad avföring. En annan vanlig komplikation är också buksmärta.
Cirka 20% av patienterna utvecklar divertikulit, som inte visar någon klinisk skillnad från blindtarmsinflammation. Tarmhinder förekommer i 40% av fallen. Mellan 0,5% och 3,2% av patienterna utvecklar tumörer; dock är de flesta godartade.
Läs vidare för att lära dig mer: Mat att undvika om du har divertikulos
Andra intressanta fakta
Meckels divertikel är svår att diagnostisera eftersom den har liknande symtom som många andra sjukdomar. Det är alltså vanligt att läkare begär test för att bekräfta diagnosen, till exempel en koloskopi, bukteknologi-scanning eller en endoskopi med en trådlös kapsel.
Om det förekommer blödning eller tarmhinder, kan man utföra kirurgi för att ta bort divertikeln. Operationen tillåter specialisten att ta bort den tillsammans med tarmområdena som omger den. Detta gör man genom traditionell eller laparoskopisk kirurgi.
Kirurgi som behandling av Meckels divertikel är mycket säker och ger sällan komplikationer. De flesta patienter återhämtar sig helt efter operationen och blir aldrig drabbade av detta problem igen.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Piñero, A., Castellanos, G., Rodríguez, J. M., Parrilla, P., Martínez, E., & Canteras, M. (2001). Complicaciones, diagnóstico y tratamiento del divertículo de Meckel. Cirugía Española, 70(6), 286-290.
- FLOCH, M. (2010). Divertículo de Meckel. In Netter. Gastroenterología.
- Motta-Ramírez GA, Reyes-Méndez E, Campos-Torres J, García-Ruiz A, Rivera-Méndez VM, García-Castellanos JA, & Aragón-Flores M. (2015). El divertículo de Meckel en adultos. Anales de Radiología México.