Fibrinogen i kroppen: hjälper blodet att koagulera
Ett fibrinogenblodprov används för att bestämma nivåerna av ämne fibrinogen i kroppen. Detta är relaterat till koagulering.
Den normala nivån bör vara mellan 200 och 400 milligram per deciliter blod. Detta varierar dock något med personens ålder. Till exempel så är det vanligtvis lite lägre hos barn under fem år.
Provresultatet kan dock visa om det finns en brist eller omvänt höga nivåer av fibrinogen i blodet. I sin tur är denna ökning eller minskning relaterad till olika faktorer, såsom bland annat sjukdom, graviditet, klimakteriet, droganvändning.
Vad är fibrinogen och vilken funktion har det i kroppen?
Det har alltid funnits ett stort intresse för att förstå koagulation. Förr i tiden trodde man att denna process berodde på att blodet stelnade pga. kyla. Detta var i början av 1900-talet, med en publicering av en studie av Paul Morawitz, som forskningen i ämnet fick nytt fokus
Fibrinogen, eller faktor I, är ett protein som syntetiseras i levern och som ingår i blodplasman. Det är en del av gruppen koagulationsfaktorer, tillsammans med bland andra protrombin, kalcium och vävnadsfaktor. De är totalt 13 stycken.
Det är en av de faktorer som är ansvariga för att stoppa blödning när det finns ett sår på eller inne i kroppen. Denna komplexa process är känd som hemostas eller koagulationskaskaden.
Under denna process hjälper trombin till att omvandla fibrinogen till fibrin, som fungerar som ett cement och bildar ett nät eller nätverk. I sin tur håller blodplättarna ihop, som tegelstenar, för att producera en propp som täpper till såret.
Du kanske också vill läsa: En aloe-vera behandling för att öka mängden blodplättar
Fibrinolys
I den motsatta processen, som är fibrinolys, aktiverar fibrin ett enzym som bryter ned blodproppar (kallade plasmin), något som fibrinogen hämmar. Detta säkerställer att allt sker på ett idealiskt sätt; blodproppar bryts ner när de inte längre behövs och bildas inte i onödan.
Som vissa vet kan en propp vara farlig; om en blodpropp blockerar ett blodkärl kan detta orsaka hjärtinfarkt eller stroke. Därför är balansen mellan blodfibrinogen och fibrin av största vikt.
Dessutom tros fibrinogen binda och aktivera vita blodkroppar och därmed spela en viktig roll i immunsvaret på infektion eller skada.
Vissa nya fynd verkar bekräfta detta. Till exempel visar en undersökning av patienter med sepsis att ökat fibrinogen kunde skapa snabb återhämtning och lägre dödlighet.
En annan laboratoriestudie på möss med acetaminofen-inducerad leverskada fann att fibrinogen kan hjälpa till att reparera levern genom att aktivera vita blodkroppar.
Allt om fibrinogenblodprovet
Fibrinogenblodprovet utförs för att uppskatta hur koaguleringsprocessen fungerar. Det rekommenderas ofta att utföras efter fasta i upp till 12 timmar. Även om inga speciella förberedelser krävs, kan läkaren rekommendera att du avbryter intaget av vissa mediciner i förväg, särskilt antikoagulantia.
För att utföra provet tas ett serumprov direkt från venen med en spruta. Nålen dras ut när tillräckligt med blod har dragits ut (cirka 2 kubikcentimeter).
En standardmängd trombin tillsätts sedan till provet, och här mäter man den tid det tar för fibrinklumpen att bildas. Detta gör att man kan bestämma mängden, men inte aktiviteten, av fibrinogen i blodet.
Denna tid är direkt proportionell mot mängden aktivt fibrinogen i provet. Förlängda koagelbildningstider kan därför bero på minskade fibrinogenkoncentrationer eller fibrinogendysfunktion.
Risker med provet
Att ta ett blodprov kan vara svårare hos vissa än hos andra. Fibrinogenblodprovet är dock en enkel, snabb och säker process; det finns inga större risker eller biverkningar. Du kan uppleva mild smärta med sticket och blåmärken efter sticket, men inga andra, större biverkningar. Dessa symtom försvinner efter en kort tid (en till två dagar).
Du kanske också vill läsa: Är det normalt att ha blodklumpar vid mens?
När gör man ett fibrinogenblodprov?
Läkaren kan be om ett fibrinogenblodprov, ensamt eller som en del av en serie tester, när det finns onormala blödningar eller koaguleringssituationer. Bland annat kan man behöva göra detta vid någon av följande situationer:
- Frekvent näsblod
- Rikliga menstruationsblödningar
- Närvaro av blod i urinen eller avföringen
- Onormal blödning från tandköttet
- Blödning i mag-tarmkanalen
- Blåmärken utan uppenbar anledning
- Ruptur av mjälten
- Trombos
- Onormala protrombin- eller partiella tromboplastintestresultat
- Symtom på spridd intravaskulär koagulation
- Onormal fibrinolys
- Ärftlig eller förvärvad dysfunktion relaterad till koagulation
Samtidigt kan ett fibrinogenblodprov visa om minskningen av aktiviteten hos detta protein beror på en otillräcklig mängd eller på en dysfunktion; det tjänar också till att övervaka koaguleringskapaciteten över tid.
Tillsammans med andra tester hjälper det också att bedöma risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom, perifer artärsjukdom eller hjärtinfarkt.
Vad betyder resultaten?
Den förväntade nivån av fibrinogen i blodet är 200 till 400 mg/dl, men detta kan variera något med åldern. Faktum är att hos barn under fem år är det lägre, 160 till 400 mg/dl. Och hos nyfödda eller spädbarn under ett år varierar det från 80 till 90 till 375 eller 385 mg/dl.
När resultaten inte ligger inom detta intervall anses de vara högre eller lägre än förväntat. Låt oss titta på var och en av dessa situationer separat.
Höga nivåer av fibrinogen i kroppen
I det här fallet gäller följande referensskala (för vuxna):
- 400 – 600 mg/dl (något högt): kan bero på omständighet. Ett nytt test bör göras efter några veckor för att se om värdena har återgått till det normala.
- 600 – 700 mg (måttligt högt): det är tillrådligt att konsultera en läkare. Om blodtrycket dessutom är högt ökar risken för stroke.
- Mer än 700 mg/dl (överdrivet högt): stor risk för att blodproppar bildas och skadar hjärtat eller hjärnan.
Låga nivåer av fibrinogen i kroppen
Det finns tre typer av fibrinogenbrist i blodet:
- Afibrinogenemi eller total frånvaro av fibrinogen: sällsynt (påverkar en person på 2 miljoner). Även om det inte nödvändigtvis orsakar blödning, är det allvarligt när det blöder.
- Hypofibrinogenemi: låga fibrinogennivåer, under 200 mg/dl. Det är förknippat med mild blödning.
- Dysfibrinogenemi: blodnivåerna är normala, men fibrinogenet fungerar inte korrekt. Det kan vara medfött eller förvärvat och drabbar en person på en miljon. Det orsakar blödning och trombos.
Varför förändras fibrinogennivåerna i blodet?
Ändringen av faktor I kan vara tillfällig. I det här fallet inkluderar de möjliga relaterade faktorerna graviditet (vilket leder till en ökning), menstruation, blödning, en blodtransfusion eller reaktioner på läkemedel.
Bland de läkemedel som ändrar nivåerna av detta protein kan vi nämna följande:
- Orala preventivmedel
- Östrogener
- Steroider
- Antituberkulosläkemedel
- Anti-androgener
- Aspirin
- Warfarin
- Olika kolesterolsänkande läkemedel
Å andra sidan kan låga fibrinogennivåer i blodet orsakas av faktorer som klimakteriet eller rökning, såväl som av andra tillstånd, vare sig de är ärftliga eller förvärvade. Bland de senare finns följande:
- Tumörer
- Svår undernäring
- Nefrotiskt syndrom
- Inflammatoriska störningar (som reumatoid artrit)
- Leversjukdom i slutstadiet
De ändrade värdena som återspeglas i provet används vanligtvis inte för att ge relevant diagnostisk information om något tillstånd eller någon sjukdom.
Associerade störningar
Fibrinogenvärden som ständigt förändras bör övervakas, eftersom det kan innebära ökad risk för att utveckla olika sjukdomar. Om nivåerna är låga och blödningen i såren inte slutar eller tar för lång tid ökar risken för infektion.
Omvänt främjar höga nivåer blodkoagulering, även när det inte är nödvändigt. Som ett resultat är kardiovaskulära tillstånd mer sannolikt, eftersom tromber bildas, vilket kan leda till hjärtinfarkt eller stroke.
Normalisering av fibrinogennivåer
När ökningen av fibrinogen i kroppen beror på graviditet eller orsakas av en inflammatorisk process, kommer nivåerna att återgå till det normala när det underliggande problemet är löst. Men i vissa fall krävs behandling.
Till exempel, beroende på orsaken till problemet, kan en läkare föreskriva bezafibrat eller ersättningsterapi med blodproduktsersättning.
Om det finns risk för hjärt- och kärlsjukdomar rekommenderas livsstilsförändringar, såsom en kost rik på omega-3, fysisk träning och sluta röka och sluta dricka alkohol.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Acharya SS, Dimichele DM. Rare inherited disorders of fibrinogen. Haemophilia. 2008; 14(6): 1151-1158. doi: 10.1111/j.1365-2516.2008.01831.x.
- Bennett J. Platelet-fibrinogen interactions. Ann N Y Acad Sci. 2001; 936: 340-354.
- Chernecky CC, Berger BJ. Fibrinogen (factor I) – plasma. In: Chernecky CC, Berger BJ, eds. Laboratory Tests and Diagnostic Procedures. 6th ed. St Louis, MO: Elsevier Saunders; 2013.
- Kamal A, Tefferi A, Pruthi R. How to interpret and pursue an abnormal prothrombin time, activated partial thromboplastin time, and bleeding time in adults. Mayo Clin Proc. 2007; 82(7): 864-873.
- Montalescot G, Collet J, Choussat R, Thomas D. Fibrinogen as a risk factor for coronary heart disease. Eur Heart J. 1998; 19 Suppl H: H11-7. PMID: 9717059.
- Monroe D, Hoffman M. The clotting system – a major player in wound healing. Haemophilia. 2012 Jul;18 Suppl 5:11-6.
- Pai M. Laboratory evaluation of hemostatic and thrombotic disorders. In: Hoffman R, Benz EJ, Silberstein LE, et al, eds. Hematology: Basic Principles and Practice. 7th ed. Philadelphia, PA: Elsevier; 2018:chap 129.
- Tennent G, Brennan S, Stangou A, et al. Human plasma fibrinogen is synthesized in the liver. Blood. 2007; 109 (5): 1971-1974.
- Verhovsek M, Moffat K, Hayward C. Laboratory testing for fibrinogen abnormalities. Am J Hematol. 2008;8 3(12): 928-931.
- Weisel J. Fibrinogen and fibrin. Adv Protein Chem. 2005; 70: 247-99. doi: 10.1016/S0065-3233(05)70008-5.
