Depression och fetma: Finns det en genetisk koppling?
Vetenskapen har hittat samband mellan depression och fetma, emellertid är det ännu inte klart om detta är en genetisk koppling eller om det beror på andra faktorer. För närvarande är de tillgängliga uppgifterna motsägelsefulla och leder inte till några definitiva slutsatser.
Det finns många studier som visar på ett samband mellan depression och fetma. Faktum är att en av dessa studier direkt tyder på att en sådan länk är genetisk. Ny forskning har dock utmanat dessa antaganden.
Det förekommer också en hypotes att depression är mer vanligt förekommande hos överviktiga människor, helt enkelt på grund av de psykologiska och sociala konsekvenserna av övervikt. I sin tur finns tendensen hos deprimerade människor att ändra sina matvanor vilket i sig kan leda till att de blir överviktiga.
Låt oss nu titta närmare på vilken information det finns om detta i det vetenskapliga samfundet.
Kroppsmasseindex och depression
En studie från University of Exeter (England) och Cancer Research Center vid University of South Australia, 2018 anses vara den mest omfattande hittills. I sina preliminära slutsatser påpekar forskningen att ett högt kroppsmasseindex (BMI) innebär en hög risk att drabbas av depression.
Forskningen är publicerad i International Journal of Epidemiology. Den är baserad på data som samlats in i en genetisk informationsbank om 50 000 personer mellan 37 och 73 år med diagnosen depression. De jämförde dessa data med de från 29 000 personer som varken var deprimerade eller överviktiga.
Forskarna fann att för varje 4,7 poängs ökning av BMI ökade sannolikheten för att få depression med 18 %. För kvinnor steg denna andel till 23 %. Studien tillade att män som var för smala också var mer benägna att drabbas av depression.
Läs också: 5 tips för att förebygga depression
Depression och fetma: en genetisk koppling?
2012 publicrades en studie utvecklad av forskare från universitetet i Granada, Spanien, ledd av Dr Margarita Rivera Sánchez. Denna visade att det finns ett genetiskt samband mellan depression och fetma.
Forskningen visar att depression modifierar effekterna av FTO-genen, även känd som “fetmagenen”. Konsekvensen av detta, enligt studien, är att personer med depression upplever en ökning av sitt kroppsmasseindex.
För att komma fram till dessa slutsatser, också preliminära, använde man sig av en databas med 2 440 individer med diagnosen depression som grund. Man jämförde dessa data med en kontrollgrupp på 809 friska individer. Analyserna visade att överviktsproblem är vanligare hos personer som lider av depression.
Fetmagenen
Under 2019 genomfördes en ny studie, denna gång avancerad, av gruppen Skarmeta vid Andalusian Centre for Developmental Biology i Sevilla och Marcelo Nóbrega vid Institutionen för mänsklig genetik vid University of Chicago. Resultaten publicerades i tidskriften Nature.
I denna forskning visade forskarna att det under de senaste åren har publicerats närmare 2 000 studier där FTO-genen har identifierats som “fetmagenen”. Enligt dessa forskare är uppgifterna dock felaktiga. Även om denna gen är involverad i fettmetabolismen , är det i själva verket Iroquois 3 eller IRX3 som är den sanna fetmagenen.
IRX3 har väsentliga funktioner i praktiskt taget hela det mänskliga tarmsystemet och dess verkan sker huvudsakligen i hypotalamus i hjärnan. Forskarna visade på att endast 25-45 % av fallen med fetma beror på genetiska orsaker.
Fetma och depression kan kopplas samman i en ond cirkel. Överviktiga människor känner sig deprimerade på grund av de psykologiska konsekvenserna, och deprimerade människor äter sämre på grund av sitt tillstånd.
Ta reda på mer: Studie visar på samband mellan fetma och depression
Det finns ingen gen för depression
För att komplettera bilden publicerade American Journal of Psychiatry 2019 en studie ledd av Richard Border, en genetiker vid University of Colorado. Denna expert, tillsammans med sitt team, analyserade genetiska data från 620 000 personer. Utifrån detta kom de till slutsatsen att det inte finns någon gen för depression.
Forskarna sammanställde information om 18 gener som har blivit klassade som bestämningsfaktorer för depression. I slutet av studien påpekade de att ingen av dessa, eller de associerade grupperna, kan orsaka några depressiva tillstånd. Varje gen har endast en minimal effekt på humörstörningar.
Denna forskning avfärdar föreställningen att depression är uteslutande en genetisk sjukdom. Den avfärdar också uppfattningen att det finns en “depressionsgen”. Detta utesluter inte möjligheten att ärftliga faktorer är inblandade, men antyder att de utgör ett komplext nätverk av associerade gener, som vi ännu inte har upptäckt.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Padilla-Téllez, E., Ruiz García, J., & Rodríguez-Orozco, A. R. (2009). Asociación depresión-obesidad. salud pública de méxico, 51, 275-276.