Vad är kateterisering? Beskrivning av olika typer

En kateterisering är en användbar teknik för att införa vätskor eller dränera dem, men det är inte riskfritt. Läs mer i den här artikeln.

I denna artikel ska vi beskriva vad en kateterisering är. Det är en teknik som man använder flitigt inom vården. Det finns flera användningsområden för det. En kateter är en anordning i form av en slang som är lång och smal och finns i olika storlekar beroende på vad man ska använda den till.

Denna teknik uppfanns i USA på 1700-talet. Ett av de vanligaste användningsområdena är att tömma urinblåsan hos patienter som inte kan göra det normalt. Men sjukvårdspersonal använder det också för att administrera mediciner, tömma andra vätskor eller som en guide för att införa andra instrument.

Tack vare framsteg inom medicin kan vi använda kateterisering för att behandla flera olika hälsotillstånd. Till exempel har hjärtkateterisering blivit populärt de senaste åren. I dagens artikel ska vi beskriva denna teknik i detalj.

Vad går en kateterisering ut på?

Som vi nämner ovan består denna procedur av att föra in en kateter, som är en tunn, mjuk, flexibel plastslang, i kroppen. Man kan föra in den genom kroppens vävnader eller banor, t.ex. artärer eller urinvägen.

Det finns många typer av katetrar och alla har olika syften. Det finns t.ex. intravenös kateterisering. Denna typ använder man främst för administrering av läkemedel, t.ex. sedering.

Vårdpersonal använder den också för att utföra dialys, mäta blodtryck och tillföra andra vätskor. En annan typ av kateterisering som man ofta använder är urinkateterisering. Det hjälper till att tömma urin från människor som inte kan kissa självständigt.

Typer av kateteriseringar

Det finns olika typer av katetrar för praktiskt taget alla användningsområden. Låt oss ta en titt på några av de mest använda, dvs. katetrar för hjärta, urinvägar och intravenösa katetrar.

Kateterisering av hjärtat

Som vi nämnde ovan har hjärtkateterisering en stor betydelse inom medicinsk vetenskap i dag. Proceduren består av att föra in en kateter genom en ven eller artär, vanligtvis i benet eller armen.

Teknikern leder katetern till hjärtat, vilket gör det möjligt att diagnostisera flera hälsotillstånd. Man kan t.ex. använda den för att hitta blockeringar i ett blodkärl. Man kan också använda den för att se om det finns någon form av strukturellt problem i hjärtat eller för att utföra en vävnadsbiopsi.

Urinvägskateterisering

I det här fallet finns det tre typer:

• För det första, intermittent kateterisering för att tömma urinblåsan genom urinröret. Detta är ett tillfälligt ingrepp.
• Långtidskatetrar är till för dränering över lång tid och gör att man slipper föra in katetrar flera gånger. Det har dock en ökad risk för infektion.
• För det tredje finns det en suprapubisk kateterisering för fall där det förekommer skador på urinröret. Man för då in den genom ett litet snitt under naveln och direkt in i urinblåsan.

En läkare kan välja att sätta in en kateter i följande situationer:

• Patienten kan inte kissa själv. Oftast på grund av förstorad prostata eller att urinblåsans muskel är försvagad.
• Man ska utföra en operation.
• Vid vård av en patient på sjukhus då man vill hålla väldigt noggrann kontroll på mängden urin.
• Vid problem att kontrollera urinblåsan vid vissa sjukdomar. Till exempel multipel skleros, Parkinsons sjukdom eller stroke.
• När patienten har fått en skada på nerverna som påverkar behovet av att kissa. Till exempel efter en olycka.
• Vid en skada i underlivet eller bäckenet.
• Om en patient har tillfälliga problem att kissa. Till exempel efter en operation eller en förlossning.

Intravenös kateterisering

Denna typ av kateter kan man sätta perifert eller centralt:

• En perifer kateter är en kateter som man sätter in i armarna eller fötterna.
• Central kateterisering går in via nacken eller bröstet, och den är mer komplicerad och reserverad för individer som behöver använda sig av en kateter under en längre tid.

Möjliga risker med kateterisering

Liksom alla andra invasiva tekniker finns det risker förknippade med att föra in en kateter i kroppen. Men i de flesta fall överväger fördelarna riskerna. Sammantaget är några av de komplikationer som kan uppstå följande:

• En allergisk reaktion på katetermaterialet.
• En infektion vid insättningsstället eller smärta.
• Skador på blodkärlen.
• Bildning av blodproppar eller blödning.

Slutligen bör en läkare vara ansvarig för all behandling av denna typ. Dessutom bör alla som har en kateter noga följa instruktionerna för att ta hand om och underhålla katetern.