Föräldrars frustration över tonåringar som vägrar prata

Det finns barn och sedan finns det tonåringar. Med tonåren kommer en rad olika utmaningar, såsom avståndstagande från föräldrar. Lär dig hur man hanterar det i den här artikeln.

När barn växer förbi sin barndom uppstår ett stort problem. De blir tonåringar, och plötsligt vill de inte kommunicera med sina föräldrar. Tonåringar som vägrar prata kan driva sina föräldrar till vansinne.

Plötsligt börjar de pratglada barnen undanhålla saker. De berättar inte för sina föräldrar vad som pågår. Det är en svår period, och den blir än mer komplicerad på grund av denna frivilliga tystnad.

Intressant nog händer det bara med föräldrar eller familj. Tonåringar pratar om sina innersta tankar och känslor med sina vänner.

Det får föräldrar att känna sig uteslutna, och det leder ofta till gräl och missförstånd.

Fasen med tonåringar som vägrar prata är övergående

Ögonblicket vi blir föräldrar verkar det som om vi glömmer vad vi själva genomgick. Men kom ihåg att du har genomlevt samma sak som ditt barn.

Varför pratade du inte med dina föräldrar? Vad fick dig att lita på dina vänner mer? Det finns en lista över vanliga anledningar under denna period av konstant förändring:

• Tonåringar vet att de inte är tydliga ens mot sig själva. Tonåringars tankar och känslor ändras från en dag till nästa. Deras hormoner är i uppror. De kan heller inte förklara vad som händer.

Därför är det enklare att berätta det för andra som genomgår samma sak.

• De tror att deras föräldrar inte kommer förstå. Kommunikationsproblemen bygger en mur mellan föräldrarnas förståelse och barnen. Därför föredrar barnet att gå vidare och inte säga något för att undvika konflikter.
• De litar mer på sina vänner eftersom de spenderar mer tid med dem. De ägnar merparten av sin tid mellan lektioner och arbete omgivna av vänner.

Det är ganska logiskt att de tror att vännerna kommer förstå dem bättre än någon annan. Deras vänner genomgår trots allt samma fas av livet.

Även om vi lämnat tonåren bakom oss är det viktigt att sätta oss i våra barns skor. De är precis lika förvirrade som vi var en gång i tiden.

Det viktigaste att komma ihåg att allt är övergående. Tonåringar som vägrar prata kommer inte förbli så för alltid, och snart kommer ni ha vuxna samtal och tillit igen.

Frustrationen som slukar dig

Att bli frustrerad, bråka och skrika kommer inte göra något annat än skapa konflikter. När de ställs inför dessa överflödande känslor kommer tonåringarna svara med skrik och aggression.

Därför är det viktigt att vi lär oss att hantera vår frustration. Det är trots allt något som kan sluka oss om vi bara lämnar det.

Även om du vill att dina barn ska prata med dig kan du inte tvinga dem att göra det. Hur mycket du än vill att de ska lita på dig måste du ge dem tid.

Tålamod är en dygd när du försöker förstå och vänta på att denna svåra period ska gå över.

Många föräldrar klagar över sättet deras barn agerar, men de kan inte kontrollera sina barn. De kan inte beskyllas för att de är så svåra under denna period av livet.

Det är något de måste genomgå.

Hur man hjälper dem och sig själv

För att göra det bästa man kan med tonåringar som vägrar prata måste du tänka på hur du kan hjälpa dem.

• Inkräkta inte på deras personliga utrymme: tonåringar är väldigt känsliga när det kommer till utrymme och privatliv. Även om du gör det med goda avsikter ska du inte inkräkta på deras utrymme.
• Insistera inte: det funkar aldrig. Att grilla dem för att få dem att prata kommer inte göra annat än att förvärra tystnaden.
• Konfrontera dem inte: ju mer du beskyller dem för att inte vara ärliga om vad som händer, desto mer kommer de dra sig undan. Det kommer resultera i ännu mindre tillit och att du inte får något berättat för dig.
• Var försiktig med att göra dem till din vän: ibland agerar vi som om vi är deras vänner snarare än föräldrar, men var försiktig med det, för de behöver någon som är sträng; de behöver någon som sätter gränser och har auktoritet. På så sätt kan du vägleda dem på denna svåra väg.

Kom ihåg att tonåren inte kommer vara för alltid. Det är ett extra steg vi alla behövt genomgå, på gott och ont.

Det viktiga är att vara tålmodig. Vi borde heller inte klamra oss fast vid våra barn för mycket. Att överväldiga och hålla fast dem kommer inte få önskad effekt.

Även om du kanske känner att du håller på att falla samman kommer ditt barn återvända till dig. Han eller hon kommer även vara mer mogen, samvetsgrann och bättre.