Sjukdomen snäckfeber: hur drabbas man?
Sjukdomen snäckfeber, eller schistosomiasis, orsakas av parasiten Schistosoma. Enligt den biologiska klassificering är parasiten en trematod, eller en typ av mask.
Globala data på utbredningen av sjukdomen är slående. Snäckfeber inträffar främst i Afrika, Brasilien och Asien, men 78 länder har bekräftat smittan inom sina gränser.
200 miljoner människor tros ha infekterats, och ytterligare 800 miljoner riskerar att drabbas.
Den sista pålitliga studien som räknade ut antalet dödsfall sjukdomen snäckfeber står för utfördes år 2000. Då uppskattade Världshälsoorganisationen att det inträffade runt 200,000 dödsfall årligen.
Siffran har mest troligt minskat tack vare större användning av parasitdödande läkemedel sen dess.
Du kanske även gillar: Vad du ska göra om dina barn har tarmparasiter
Sjukdomen snäckfeber orsakas av parasiter
Parasiten ifråga är den enda i sin biologiska familj som kan tränga genom huden. Detta är till dess fördel när det kommer till att infektera människor.
Eftersom det är en parasitsjukdom behöver den en värd, och arterna som utsätts för denna gäst är människor och sötvattensniglar.
Inom smittcykeln utgör snigeln en “mellanvärd”. I detta lilla djur slutför parasiten en del av sin tillväxt, varpå den simmar till och gör sig hemma hos människor.
Du kanske gillar: Vanliga symptom på tarmparasiter: är jag drabbad?
Om vi summerar livscykeln så kan följande skeden beskriva den:
- Parasitens ägg drivs ut i avföringen från tidigare infekterad människor och når en vattenkälla.
- I vattnet släpper äggen ut parasiten i ett skede som kallas “miracidium”.
- Miracidien tränger in i snigeln.
- Väl inne växer den och når ett skede som kallas “cercaria”.
- Cercarien lämnar snigelns kropp och simmar i sötvatten tills den hittar en mänsklig värd.
- Därefter tar den sig in via huden.
- Inuti människan når parasiten blodkärlen och migrerar sedan till levern. I levern mognar den och blir till en vuxen parasit.
- Vuxna parasiter kilar fast sig i blodomloppet och fortplantar sig genom att lägga ägg. De kan därmed påbörja cykeln igen. Denna parasit kan göra sig hemma i olika organ och producera olika symptom.
Symptomen på snäckfeber
De första tecknen på denna sjukdom är ett sår som dyker upp där parasiten tagit sig in i kroppen. Utslag och klåda kommer ofta visa sig på platsen. Utslagen kan uppstå upp till en vecka efter infektionen.
Följande symptom kallas för katayamasyndromet och är resultatet av människokroppens reaktion på äggen som de vuxna parasiterna släppt från sig:
- Feber
- Generell sjukdomskänsla
- Myalgi, eller muskelvärk
- Trötthet
- Diarré
- Hematuri, eller blod i urinen
Därifrån kan infektionen bli kronisk och bli till ihållande versioner av parasitos. Den vanligaste kroniska versionen av denna sjukdom är:
- Gastrointestinal: äggen fäster sig vid tarmväggarna och orsakar alternerande diarré och förstoppning samt blod i avföringen. I allvarliga fall kan värden drabbas av tarmobstruktion.
- Hepatisk: äggen förblir i levern och orsakar inflammation samt förstoring. De kan orsaka blockering av de hepatiska blodkärlen, vilket leder till portal hypertension, eller portalhypertension.
- Urogenitalt: äggen hamnar i urinvägarna och blod dyker upp i urinen. Om detta tillstånd blir värre så kan det leda till nefrotiskt syndrom, då njurarna eliminerar proteiner. Den dödligaste konsekvensen av det är njursvikt. Detta sker när njurarna inte längre kan utföra sina funktioner.
Behandlingsmetoder
När en läkare har diagnostiserat sjukdomen snäckfeber kommer denne troligen skriva ut ett parasitdödande läkemedel. Undersökning av avföring eller urin under mikroskop kan slå fast huruvida man är drabbad.
Genom att använda ett mikroskop upptäcker man enkelt äggen från denna parasit, som har en karaktäristisk form. I vissa fall är dock äggen inte synliga förrän minst två månader efter infektionen.
Antiparasitläkemedlet praziquantel är ett vanligt alternativ för detta tillstånd, och flera forskningsstudier stödjer dess effektivitet. Vidare distribuerar Världshälsoorganisationen det gratis.
Alternativa behandlingar har föreslagits, som ivermektin. Inga försök har dock än så länge visat att detta läkemedel skulle vara mer effektivt.
Förebyggande
Denna typ av parasitinfektion uppstår ofta vid exponering för sötvatten eller när man dricker kontaminerat vatten.
Risken är högre för personer som badat i vattnet i mer än 30 minuter. Ha det i åtanke och se till att hålla koll på smittorisken om du åker utomlands.
I områden där sjukdomen är endemisk, såsom Afrika och delar av Brasilien, bör man ta prover från vatten där människor badar, fiskar eller tvättar.
Det är även viktigt att kontrollera och frekvent undersöka sötvatten som används för att vattna grödor.
Detta kanske intresserar dig
