Mahatma Gandhi: Hans liv och kamp för ickevåld

Mahatma Gandhi är känd som en av de mest inflytelserika politiska och andliga ledarna under 1900-talet. Vi tittar lite närmare på hans liv och hans kamp för ickevåld.

Hans riktiga namn var Mohandas Karamchand Gandhi, men världen känner honom som Mahatma Gandhi, ett namn han fick av poeten Rabindranath Tagore, tack vare hans kamp för ickevåld. På sanskrit betyder det “stor själ”. Mahatma Gandhi fokuserade sin kamp på ickevåld.

Mahatma Gandhi var en fredlig aktivist, indisk hinduisk politiker och advokat som blev ledare för den indiska självständighetsrörelsen mot brittisk makt. Men långt ifrån att uppmuntra massorna att slåss med vapen, främjade han fredligt motstånd och ickevåldsam civil olydnad.

Han anses därför vara en nationalhjälte i sitt land och en symbol för pacifistiska revolutioner runt om i världen. Låt oss titta närmare på en kort historia om hans liv och tankar.

Mahatma Gandhis tidiga år

Gandhi föddes den 2 oktober 1869 i Porbandar, nordvästra Indien. På den tiden var hans land en koloni under brittiskt styre. Indier var andra klassens medborgare på sitt eget territorium.

Mahatma Gandhi levde dock med många bekvämligheter under sin ungdom, eftersom han kom från en välbärgad köpmansfamilj. Därmed kunde han åka till England för att studera juridik vid University College i London, där han utbildade sig till advokat.

Efter att ha tagit sin examen återvände han till Indien för att fortsätta sin karriär där. Men han misslyckades, eftersom advokatkåren var övermättad och Gandhi inte var en dynamisk figur i domstolarna.

Mahatma Gandhi och hans kamp för ickevåld i Sydafrika

1893 flyttade han till Sydafrika för att arbeta för ett indiskt företag verksamt i Natal. Där blev han utsatt för fördomar och diskriminering på grund av sin etnicitet. Så han började kämpa, genom passivt motstånd och civil olydnad, mot de lagar som diskriminerade indier i landet.

1894 skapade han Natal Congress Indian Party, som förenade det indiska samfundet i Sydafrika till en homogen politisk kraft. Han överöste pressen och regeringen med fördömanden av kränkningar av indianernas medborgerliga rättigheter och bevis på diskriminering från britternas sida.

Dessutom ville Gandhi övertyga sina landsmän att öppet, men utan våld, utmana lagen som nekade indierna rösträtt och samtidigt led det straff som regeringen ville utdöma.

Denna kamp varade i 7 år, under vilken tusentals indier fängslades (inklusive Gandhi vid flera tillfällen), piskades och till och med dödades för att de protesterade, vägrade registrera sig, brände sina registreringskort och utförde andra former av icke-våldsuppror.

Medan regeringen lyckades undertrycka den indiska protesten, tvingade utländskt fördömande av de extrema metoder som användes av den sydafrikanska regeringen slutligen den sydafrikanske generalen, Jan Christian Smuts, att förhandla fram en lösning med Gandhi.

Gandhis återkomst till Indien

1916 återvände Gandhi till Indien och reste över hela landet. Där korresponderade han flitigt med olika personligheter och fördjupade sina kunskaper om religion och filosofi ytterligare. Men framför allt ägnade han politiken särskild uppmärksamhet.

Han blev så småningom ledare för den indiska självständighetsrörelsen mot den brittiska Raj. Han uppmuntrade dock aldrig väpnad kamp. Tvärtom, Gandhis ickevåld (ahimsa) främjade fredligt motstånd och nya former av opposition, såsom hungerstrejker och civil olydnad.

Saltmarschen

Den berömda saltmarschen var en av de mest representativa storskaliga fredliga protesterna. Den blev en av de viktigaste händelserna som ledde till Indiens självständighet.

I denna demonstration gick Gandhi själv, tillsammans med dussintals lärjungar och journalister, mer än 300 kilometer till Indiska oceanen och hävdade sin rätt att producera salt. När han kom fram till platsen gick Gandhi ut i vattnet och plockade upp lite salt med händerna.

Denna gest var symbolisk. Det uppmuntrade hans landsmän att bryta mot den brittiska regeringens monopol på produktion och distribution av salt. Genom att britterna ockuperade territoriet, hade de tagit sig rätten till saltproduktionen, vilket egentligen var något som folket hade rätt till.

I det här fallet hade britterna även infört en skatt på konsumtionen. Men efter den berömda marschen började tusentals människor över hela landet att sätta sig emot denna.

De gick alltså till havet för att samla salt och många hamnade i fängelse. Gandhi likaså. Vicekungen gav dock så småningom efter och erkände indiernas rätt till produktionen.

Denna marsch hade en sådan inverkan att den blev en inspiration för Martin Luther Kings ickevåldsrörelser. 1930 jämförde tidningen Time den också med upproret i Boston 1773, “Tebjudningen i Boston”, som ledde till Amerikas självständighet.

Mahatma Gandhi och den indiska självständigheten

Andra världskrigets utbrott 1939 och det faktum att Indien indirekt var en del av en brittisk koloni hjälpte den indiska självständighetsrörelsen att få fart. Under denna period arresterade myndigheterna tusentals människor och Gandhi, då i sjuttioårsåldern, tillbringade två år i fängelse.

Trycket från folket och krigets slut ledde dock till att britterna gick med på indiernas krav på självständighet. Sålunda gav uppdelningen av Indien 1947 upphov till två länder som nu står i strid; Indien (hinduistisk majoritet) och Pakistan (muslimsk majoritet).

Mordet på Mahatma Gandhi

Den 30 januari 1948, när Gandhi var på väg till ett bönemöte, mördades han i New Delhi av Nathuram Godse, en hinduisk radikal kopplad till extremhögergrupper som Hahasabha-partiet. Dessa grupper anklagade Gandhi för att undergräva den nya indiska regeringen.

Efter mordet ställdes Godse och hans medbrottsling, Narayan Apte, inför rätta och dömdes till döden. Anstiftaren till mordet, partiordförande Vinaiak Damodar Savarkar, släpptes dock på fri fot i brist på bevis.

Budskapet om ickevåld är vårt arv från Mahatma Gandhi

Mahatma Gandhis budskap om fred och kärlek överskrider tid och rum. Martin Luther King Jr. och Nelson Mandela såg Gandhi som en inspirationskälla i sina kamper. Alla ville dessa människor uppnå lika rättigheter för sina folk.