Kan candirufisken verkligen ta sig in i urinröret?

Enligt studier attraheras candirufisken av lukten av urin från människor och kan komma in i urinröret. Det sägs därför att om en man kissar i Amazonfloden, kan han råka ut för en attack, vilket kan leda till stympning av penis. Men är detta verkligen sant?

Candirufisken är en av de mest fruktade arterna i Amazonas, och det finns hundratals märkvärdiga historier som kan låta som rena rama skräckhistorier. Det sägs att den lilla candirufisken har förmågan att ta sig in i penis, etablera sig i urinröret och leva där som en parasit tills man avlägsnar den kirurgiskt.

På grund av dessa egenskaper är candirufisken även känd som “vampyrfisk” eller “tandpetarfisk”. Populära historier berättar att detta djur attraheras av lukten av urin från människor och det är det som motiverar attacken. Det är än så länge bara känt att den angriper andra fiskar.

Candirufisken lever på blod. På grund av sin ringa storlek är den svår att upptäcka, särskilt i turbulenta vatten. Myten säger att den tar alla tillfällen den får att ta sig in genom penisöppningen där den klamrar sig fast med sina vassa hullingar. Men finns det verkligen någon sanning bakom alla dessa påståenden?

Candirufisken är en fascinerande art

Candirufisken är ett litet djur som uteslutande lever i Amazonfloden (Bolivia, Brasilien, Peru, Ecuador och Colombia). Den mäter cirka 1 centimeter och liknar en ål, men tillhör egentligen havskattfamiljen.

Denna fisk är en parasit. Den har en uppsättning hullingar som sitter på framsidan av gälarna. Med dem fäster den sig vid andra fiskars gälar där den sedan livnär sig på värdens blod.

Candirufisken har inga fjäll. Kroppen är genomskinlig, men får färg efter att den här ätit. Den har en mun kantad med små nålliknande tänder. För det mesta lever den i flodbädden och dyker bara upp för att para sig eller äta.

Dessa fiskar föredrar grumliga vatten. De tar sig in i sitt offer på mindre än en sekund. När de har fäst sig vid sitt byte vrider de sig och tar fram ett slags paraply som de hakar och säkrar sig med. Sedan börjar de genast bita i den närmaste artären med sina vassa nåltänder.

Vad säger myterna om candirufisken?

Berättelser om candirufiskattacker på människor började dyka upp på 1800-talet. I huvudsak säger historien att när en person kissar i vattnet simmar fisken upp och penetrerar offrets penis och att den gör det med hög hastighet. Candirufisken tar sig sedan upp till urinröret, där den klamrar sig fast. Detta orsakar stor smärta och försvårar urinering.

Det sägs också att den kan hoppa i vattnet och klättra upp i urinströmmen. Vissa hävdar att candirufisken även kan penetrera en slida eller anus med liknande effekter som när den tar sig in genom urinröret i en penis. Samtidigt tror vissa att den kan lägga ägg inuti människor och skapa kaos inuti kroppen.

Det mest skrämmande av allt, enligt folksagorna, är att det enda sättet att bli av med candirufisken är att amputera penis. Detta skulle vara det enda sättet att förhindra att djuret når urinblåsan och där orsakar skador och till och med dödsfall. Det finns flera berättelser om dessa stympningar.

Det enda dokumenterade fallet är fallet med en man som heter Silvio Barbosa. 1997 råkade han ut för ett fall som detta, i Manaus (Brasilien). Han ska därefter ha utstått tre dagars smärta innan läkaren Anoar Samad, en urogenital kirurg, tog bort candirufisken från urinröret.

Vad är sanningen om candirufisken och urinröret?

Det finns en forskare vid University of Connecticut som har ägnat flera år åt studier av candirufisken. Han heter Stephen Spotte, och hans upptäckter är sammanställda i en bok med titeln Candiru: Life and Legend of the Bloodsucking Catfishes.

När Silvio Barbosas fall blev publicerat besökte Spotte läkaren Anoar Samad för att ta reda på vad som hade hänt. Den behandlande läkaren gav honom bilder, videor och till och med det bevarade djuret. Inget av detta övertygade forskaren. Enligt hans åsikt var varken historien eller proverna övertygande.

När det gäller historien påpekade Spotte att för att candirufisken ska kunna tränga in i urinröret via en ström av urin skulle den vara tvungen att bryta mot fysikens lagar. Läkaren sa också att han tagit bort fiskens ryggrad för att få bort den från patientens kropp. Det bevarade djuret var dock intakt och hade inte egenskaperna hos en typisk candiru.

För att bekräfta candirufiskens påstådda attraktion till urin genomförde Spotte ett experiment 2001. Hela studien publicerades och slutsatsen tyder på att det inte finns några bevis för att detta är sant. Experimentet visade att dessa fiskar inte visade något intresse för urin.

Berättelserna om att candirufisken kan ta sig in i urinröret verkar vara en myt

De data som är tillgängliga hittills leder till slutsatsen att det inte finns några bevis för att legenden om candirufisken är sann. Även om det finns många berättelser om påstådda attacker av dessa fiskar, är sanningen att det inte finns några bevis för att de är sanna.

Därför, tills solida bevis har blivit presenterade, är möjligheten att candirufisken kan ta sig in i urinröret hos människor inget annat än en myt. Så det finns inget behov av att demonisera denna art eller att frukta den!