Förebyggande av illamående i samband med kemoterapi

Att behandla illamående i samband med kemoterapi har alltid varit ett viktigt ämne i onkologvärlden. Att minska denna negativa effekt gör att patientens livskvalitet förbättras.

Patienter fruktar ofta illamående i samband med kemoterapi vilket är en av de vanligaste biverkningarna. Att förhindra det kan förbättra livskvaliteten och som ett resultat är det mer sannolikt att patienter klarar av och orkar med behandlingen.

Numera finns ett stort antal alternativ för att förebygga illamående i samband med kemoterapi. Men patienter använder ofta dessa alternativ felaktigt. Det kan bero på att de inte är vana vid dem, eller att de använder dem i för stor utsträckning.

Riskerna med illamående som uppstår i samband med kemoterapi beror på patienten och behandlingen. Båda dessa faktorer kan avgöra hur tydlig biverkningarna är.

Klassificering av illamående i samband med kemoterapi

Beroende på i vilket läge som patienten lider av dessa symtom kan illamåendet klassificeras i tre huvudgrupper:

• Akut: Detta inträffar under de första 24 timmarna efter kemoterapi.
• Fördröjd: De första tecknen på kemoterapirelaterat illamående och kräkningar kan uppstå efter de första 24 timmarna. Efter administrering kan behandlingen fortsätta i 6-7 dagar. Cisplatin är läkemedlet för kemoterapi som ofta är kopplat till denna negativa effekt.
• Förväntad: Händer i allmänhet inom 24 timmar före kemoterapi. Rapporter visar att efter den tredje eller fjärde cykeln upplever 20-40% av patienterna förväntat illamående.

Förebygga och behandla illamående i samband med kemoterapi

Behandlingar och förebyggande metoder kan variera beroende på vilken typ av illamående kemoterapiläkemedlet producerar.

Akut

Under många år har de viktigaste läkemedlen som hjälper till att förebygga och behandla illamående och akuta kräkningar varit dopaminerga antagonister, antihistaminer, kortikosteroider, cannabinoider och bensodiazepiner.

Även om dessa läkemedel har varierande effektivitet kan de också orsaka allvarliga biverkningar. Ända sedan receptorantagonisten serotonin uppkom är en ny klass av läkemedel nu tillgänglig. Dessa är mer effektiva och har mindre frekventa och allvarliga biverkningar.

Vid ekvivalenta doser är de fyra befintliga 5-HT3-receptorantagonisterna, ondansetron, granisetron, dolasetron och tropisetron, lika effektiva för att förhindra kräkningar. Beslut om vad som ska användas baseras på tillgänglighet, bekvämlighet, kostnad och biverkningar.

Fördröjt

Fördröjt illamående är vanligtvis svårare att behandla än akut. Så länge det finns en risk för fördröjt illamående och kräkningar bör patienten instrueras korrekt om användningen av antiemetiska läkemedel.

Tillräcklig kontroll av illamående och kräkningar i samband med kemoterapi minskar risken för akut, försenad och förväntad uppkomst i efterföljande cykler. Att göra detta före den första kemoterapicykeln kan göra att man undviker onödiga samråd och därmed minska stressnivån hos patienten.

Förväntat

Det bästa sättet att förhindra förväntat illamående är att uppnå adekvat kontroll av akut och fördröjt illamående. Om denna negativa effekt uppstår kan beteendeterapi vara effektiv.

Sammanfattning

Det ideala målet är att helt förhindra illamående och kräkningar i samband med kemoterapi. Detta förbättrar livskvaliteten för cancerpatienter avsevärt, både under sjukhusvistelser och hemma.

Trots de framsteg som har skett under de senaste 20 åren är detta mål fortfarande svårt att uppnå och på grund av det fortsätter illamående att vara en frekvent och oroande biverkning hos patienter som får kemoterapi.