Din guide till ångestdämpande läkemedel
Ångest är ett naturligt tillstånd som människor upplever som svar på fysiska och psykologiska hot. Det blir dock ett problem när denna reaktion är för stark i relation till vad som utlöser den. Det kan även orsakas av ett patologiskt tillstånd av ångest som kräver bruk av ångestdämpande läkemedel.
Det finns inte riktigt någon tydlig gräns mellan normal ångest och ett patologiskt problem. Man kan dock säga att den går vid punkten där dina symptom börjar störa ditt dagliga liv.
Ångest är en mental åkomma som blir allt vanligare runtom i världen. Antalet människor som lider av depression och ångest ökade till exempel från 416 till 615 miljoner mellan 1990 och 2013.
För att förstå varför vissa läkemedel är lämpligare än andra är det viktigt att skilja på de olika typerna av ångest:
1. Viss ångest inkluderar rädsla, såsom panikattacker, social ångest och fobier.
2. Annan ångest är mer allmän i sin natur, utan tydliga orsaker eller ursprung.
Behandling av ångest
Anxiolytiska ångestdämpande läkemedel lindrar eller undertrycker symptom på ångest utan att ha lugnande effekter eller söva patienten. Bensodiazepin är å andra sidan ett lugnande ångestdämpande läkemedel som kan hantera ångest effektivt med låg risk för patienten.
Nackdelen med denna klass av ångestdämpande läkemedel är dock välkända bieffekter, såsom sömnlöshet, beroende och ökad tolerans.
Vidare måste medicinering kombineras med psykologisk behandling. Under det senaste decenniet har ångestdämpande läkemedel och behandlingar skiftat från att vara baserade på hypnotiska eller ångestdämpande läkemedel till en rad olika mediciner. Dessa används även för andra åkommor i det centrala nervsystemet.
Ångestdämpande läkemedel
Bensodiazepiner
Den första bensodiazepinen var klordiazepoxid, som syntetiserades 1961. Denna läkemedelsklass verkar genom att selektivt binda sig till GABA-receptorer.
Vidare medlar denna neurotransmittor hämningen av det centrala nervsystemet. Därför främjar bensodiazepiner öppningen av klorinkanaler som aktiveras av GABA och stärker deras hämmande effekt. De är även milt lugnande, gör musklerna avslappnade och har antikonvulsiva effekter.
Bensodiazepiner används dessutom ofta för att behandla akut ångest. I grund och botten har de varit effektiva mot panikattacker och har även använts som lavemang för epileptiska barn. De kan klassificeras enligt hur lång tid det tar för effekten att upplevas:
- Kortverkande bensodiazepiner: midazolam, triazolam
- Medelverkande: alprazolam, bromazepam, lorazepam, lormetazepam
- Långtidsverkande: klobazam, klorazepat, diazepam, klordiazepoxid
Kroppen har även lätt för att absorbera dessa mediciner. Ångestdämpande läkemedel kan dock interagera med psykotropiska läkemedel, alkohol, barbiturater, opiater och anti-allergena läkemedel.
För äldre människor bör dosen noggrant anpassas för att undvika ansamling i kroppen.
Administreringen av lorazepam, oxzepam och temazepam rekommenderas för äldre människor.
De största bieffekterna från dessa ångestdämpande läkemedel är:
- Dåsighet
- Förvirring
- Amnesi
- Koordinationsförlust
Vidare kan alla bensodiazepiner leda till högre tolerans (en gradvis ökning av dosen krävs för att producera samma effekt) samt beroende. Det är därför det är rekommenderat att gradvis minska patientens dos när man försöker stoppa behandlingen.
En akut överdos av bensodiazepiner är avsevärt mindre farligt än med andra ångestdämpande läkemedel. Det kan dock leda till allvarligt nedsaktad andning. I dessa situationer brukar man använda flumazenil. Det används av läkare för att motverka samma effekter i fall av alkoholförgiftning.
Buspiron
Buspiron är ett ångestdämpande läkemedel i klassen serotonin 5-HT1a-receptorer. Det kan även hjälpa till att behandla generaliserat ångestsyndrom, men inte fobier eller social ångest. Det har varken sövande, antikonvulsiva eller muskelavslappnande effekter, och få interaktioner med andra läkemedel.
De huvudsakliga bieffekterna är illamående, yrsel, huvudvärk och rastlöshet.
Antidepressiva mot ångest
Dessa är effektiva mot generaliserat ångestsyndrom, social ångest och fobier. Tricykliska antidepressiva medel och monoaminoxidashämmare (MAOI) har fler bieffekter, men kan också användas.
I denna läkemedelsklass behandlar följande normalt sett ångest:
- Selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI), såsom fluoxetin eller sertralin.
- Serotoninåterupptagningshämmare och noradrenalin, såsom venlafaxin eller duloxetin.
Anti-epileptiska läkemedel
Anti-epileptiska läkemedel såsom gabapentin, pregabalin, valproat och levetiracetam är också effektiva för att behandla generaliserat ångestsyndrom.
Atypiska antipsykotika
Viss atypisk antipsykotika, såsom olanzapin, risperidon, quetiapin och ziprasidon, är också effektiva för att behandla vissa former av ångest, som generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.
β-blockerare
Avslutningsvis används propranolol ofta för att behandla vissa former av ångest. Mer specifikt är det användbart för fysiska symptom såsom svettning, skakningar och hög puls.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Belmonte Trigueros, R., González Piqueras, J.C., and Dualde Beltrán, F. (2006). Ansiolíticos e hipnóticos. In Manual de Psicofarmacoterapia, J.M. Cámara Teruel, C. Cañete Nicolás, and F. Dualde Beltrán, eds. (Entheos), pp. 57–91.
- Casamitjana, N. (2017). Medicamentos ansiolíticos.
- Danza, Á., Cristiani, F., and Tamosiunas, G. (2009). Riesgos asociados al uso de Benzodiazepinas. SCIELO 31, 103–107.
- Sáiz Martínez, P.A., Sáiz Martínez, P.A., Sáiz Martínez, P.A., Treviño, L.J., Treviño, L.J., Díaz Mesa, E.M., Díaz Mesa, E.M., García-Portilla González, M.P., García-Portilla González, M.P., García-Portilla González, M.P., et al. (2014). Patología dual en trastornos de ansiedad: Recomendaciones en el tratamiento farmacológico. Adicciones 26, 254–274.