Akut strålningssjuka: Symtom och möjlig behandling
Strålsjuka är en uppsättning symtom som uppstår som ett resultat av exponering för höga doser av joniserande strålning. I allmänhet måste exponeringen vara över en kort tidsperiod för att detta ska uppstå. Det är också känt som akut strålningssjuka.
För att strålsjuka ska uppstå måste de erhållna doserna vara höga och tillhöra gruppen penetrerande strålning. Det vill säga de som har kapacitet att nå de inre organen. När vi säger en kort tidsperiod menar vi några minuter vid en kärnvapenexplosion eller några veckor under andra omständigheter.
Forskaren Marie Curie dog 1934 till följd av strålsjuka. Hon led av en av dess allvarligaste komplikationer: aplastisk anemi.
Klinisk bild av strålsjuka
Strålsjuka utvecklas i fyra kliniska stadier som har varierande varaktighet och intensitet:
- Prodromalfas
- Latentfas
- Manifest fas
- Återhämtning eller död
Sannolikheten för att utveckla symtom ökar om dosen är högre än 0,7 Gy (Gray). Dödsorsaken, som vi ska gå närmare in på nedan, är förknippad med allvarliga infektioner eller förstörelse av benmärgen. Uttorkning och elektrolytobalans och koma kan också förekomma i processen.
När dosen överstiger eller närmar sig 10 Gy är den potentiellt dödlig inom 2 till 4 veckor.
Allvarligheten av konsekvenserna beror på graden av exponering och den mottagna dosen. Samt på vilken del av kroppen som blivit utsatt.
1. Prodromalfasen av akut strålningssjuka
De första symtomen på strålningssjuka är vanligtvis som nedan:
- Diarré
- Huvudvärk
- Aptitlöshet
- Illamående och kräkningar
- Hudutslag
- Trötthet och extrem utmattning
Svullnad och ödem, svindel, hjärtklappning, irritabilitet och sömnlöshet kan också förekomma. Dessa symtom kan uppstå alltifrån från några minuter efter exponering till flera dagar eller veckor senare.
Strålningsskador på huden visar sig vanligtvis som rodnad och svullnad. De blir senare blåsor och sår, som vid värmebrännskador.
Denna första fas tenderar att gå över inom en vecka. Således ger det en falsk tro att det inte längre finns någon fara från strålningen. Det är dock mycket troligt att samma eller nya symtom uppstår en tid senare.
2. Latentfas av akut strålningssjuka
Under latentfasen finns det vanligtvis inga symtom på strålsjuka, eller så tenderar de att vara mycket milda. Det kan pågå från den första veckan av exponeringen till 21 till 30 dagar senare.
Symtomen tenderar att återkomma och förvärras. Benmärgscelldöd inträffar vid denna tidpunkt i processen.
3. Uppenbar klinisk fas av akut strålningssjuka
Därefter kan håravfall, nedsatt fertilitet och, allra allvarligast, inblandning av de hematopoetiska, gastrointestinala, kardiovaskulära och neurologiska systemen uppstå. Centrala nervsystemet och tecken på matsmältningssystemet inkluderar vanligtvis följande:
- Trötthet
- Aptitlöshet
- Kräkningar föregås av illamående
- Kramper
- Koma
När det sker en förstörelse av benmärgen uppstår hematopoetiskt syndrom, kännetecknat av pancytopeni eller minskning av de tre typerna av blodkroppar, med anemi (röda blodkroppar), leukopeni (vita blodkroppar) och trombocytopeni (trombocyter).
Trombocytopeni för med sig risk för blödning. Samtidigt ökar leukopeni risken för infektioner på grund av immunsuppression.
I svåra fall kan det förekomma inre blödningar, förlust av gastrointestinal motilitet och allvarlig immunsuppression.
4. Slutfasen
Den kritiska fasen av akut strålningssjuka inträffar runt den andra till sjunde veckan efter exponering. Här inträffar antingen återhämtning eller död.
Det finns vanligtvis total benmärgsaplasi (manifestrerad av pancytopeni), långvarig koma, förlust av rörlighet i mag-tarmkanalen och spontana missfall och infertilitet.
Diagnosen är klinisk och ställs genom att andra tillstånd utesluts
Diagnosen strålningssjuka är tydlig när det finns en tidigare exponeringshändelse. Det kan inträffa efter kärnkraftsolyckor (något mycket sällsynt nuförtiden), men också som en konsekvens av långvariga behandlingar för cancer, såsom bröstcancer. Det kan också förekomma i arbetsmiljöer där kärnenergi hanteras.
När det uppstår brännskador på huden utan att man har varit exponerad för solen, kemikalier eller någon elektrisk ström, bör strålningssjuka misstänkas.
Läs mer om: Hur man behandlar en ytlig brännskada
Det finns ingen specifik behandling för strålsjuka
Behandlingen är inriktad på att lösa symtom, och måste individualiseras från fall till fall. Vanligtvis fokuserar man behandlingen på att hantera infektioner, såväl som skador och brännskador, samtidigt som att man ser till att patienten får tillräckligt med återfuktning. Läkare brukar ordinera antibiotika, antiemetika och lugnande medel.
När benmärgen är involverad måste behandlingen vara mer intensiv och inkludera hematopoetiska linjestimulerande faktorer. Detta beror på att den främsta dödsorsaken vid strålsjuka är inre blödningar på grund av brist på blodplättar och infektioner på grund av brist på vita blodkroppar.
Behandlingen kan kräva plasma- och blodtransfusioner, kirurgiskt ingrepp vid brännskada och i vissa fall protokoll för strålningsinducerad leukemi.
Benmärgstransplantation är ett alternativ. Däremot, i fall av infertilitet på grund av äggstocks- och testikeldysfunktion, finns det ingen effektiv behandling.
En sjukdom med långtidseffekter
Strålningssjuka är mycket sällsynt och orsakas huvudsakligen av extrema situationer, såsom en kärnvapenexplosion eller kärnkraftverksolyckor. Det finns dock lindrigare fall av strålningssjuka som uppstår i samband med vardagliga situationer, såsom cancerbehandling eller att man utfört uppgifter i vissa särskilda situationer.
För att drabbas strålningssjuka, med alla dess faser, skulle man behöva vara med om motsvarande över 18 000 lungröntgenbilder på kort tid.
Läkningen av huden och benmärgen kan ta från veckor till år. Dessutom kan ackumulering av strålning öka risken för cancer på längre sikt.
Detta uppstår som regel inte om du till exempel får en enda lungröntgen. Det är dock alltid en bra idé att vara aktsam med din dagliga exponering för alla typer av strålning.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- CDC. Síndrome de irradiación aguda (ARS). CDC 2020. Disponible en https://www.cdc.gov/nceh/radiation/emergencies/es/ars.htm#:~:text=El%20síndrome%20de%20irradiación%20aguda,un%20período%20corto%20de%20tiempo.
- Christensen, D. M., Iddins, C. J., Parrillo, S. J., Glassman, E. S., & Goans, R. E. (2014). Management of ionizing radiation injuries and illnesses, part 4: acute radiation syndrome. Journal of Osteopathic Medicine, 114(9), 702-711.
- Consejo de Seguridad Nuclear. Aspectos Generales de la Interacción de la Radiación con el Medio Biológico. CIEMAT 2013. Disponible en https://csn.ciemat.es/MDCSN/recursos/ficheros_md/1581136598_1572009112950.pdf.
- Cucinotta, F. A. (2015). A new approach to reduce uncertainties in space radiation cancer risk predictions. PloS one, 10(3), e0120717.
- Drugs.com. Enfermedad de la radiación. Drugs.com 2023. Disponible en https://www.drugs.com/cg_esp/enfermedad-de-la-radiación.html.
- Hauer-Jensen, M., Denham, J. W., & Andreyev, H. J. N. (2014). Radiation enteropathy—pathogenesis, treatment and prevention. Nature reviews Gastroenterology & hepatology, 11(8), 470-479.
- Kole, A. J., Kole, L., & Moran, M. S. (2017). Acute radiation dermatitis in breast cancer patients: challenges and solutions. Breast Cancer: Targets and Therapy, 9, 313.
- Puerta-Ortiz, J. A., & Morales-Aramburo, J. (2020). Efectos biológicos de las radiaciones ionizantes. Revista Colombiana de Cardiología, 27, 61-71.
- Velásquez, C. A., González, M., García-Orjuela, M. G., & Jaramillo, N. (2018). Enfermedad cardiaca inducida por radioterapia. Revista colombiana de cardiologia, 25(1), 74-79.
- Wagemaker G, Guskova A, Bebeshko V, Griffiths N. Efectos observados clínicamente. Boletín del OIEA 1996(3). Disponible en https://www.iaea.org/sites/default/files/38305892930_es.pdf.