Paralympiern Marieke Vervoort väljer dödshjälp

Efter att ha diagnostiserats med en degenerativ muskelsjukdom vid tidig ålder, rekommenderade läkare att Marieke Vervoort skulle hålla sig aktiv. Hon fann en anledning att gå vidare med sitt liv i sporten. I Rio 2016 vann hon tre olympiska medaljer. Även om hon gjort det klart att tiden inte är inne, vill Vervoort att hennes död ska ske på hennes villkor när tiden kommer. Marieke Vervoort har valt dödshjälp.

Marieke Vervoort är en kämpe. Hon är en 37-årig, belgisk atlet som förberedde papper för dödshjälp under 2008. Alla vet vi att vi inte har total kontroll över vad som händer i våra liv. Sjukdomar, olyckor, oväntade händelser… dessa utmaningar formar och sätter oss på prov.

Vi kan inte välja vad livet har i beredskap för oss, men ibland kan vi välja hur vi ska avsluta våra liv. Marieke Vervoort har återigen öppnat upp diskussionen om dödshjälp och även utlöst ett rykte om att hon planerade att säga farväl till världen efter OS.

Det är uppenbarligen inte sant. Tiden är inte inne för henne, men hennes visa, resonliga och modiga ord har imponerad hela världen. Oavsett om man stödjer dödshjälp eller inte kan vi alla vara överens om en sak: hon förtjänar vår absoluta respekt och beundran.

Idag vill vi berätta hennes berättelse för dig.

Marieke Vervoorts sista lopp

Marieke Vervoot går genom livet med intensiteten hos någon som vill ta in allt: varje ny dag, varje bild, varje ljud, varje frisk fläkt.

• Hon deltar i friidrott, marksegling och var till och med triatlet innan hennes sjukdom begränsade hennes rörlighet. Det är dock värt att notera att även om hon vann en silvermedalj i Rio är det bara en av många priser hon mottagit.
• Hon tränade i paralympiska spelen i London 2012 och vann två medaljer – en silver och en guld.
• Hon har även vunnit flertalet priset i sitt hemland. Enligt henne är det pris som gjort henne gladast det hon fick från Flamenco Sports Writers Association, som erkände hennes styrka, karaktär och enastående goda exempel.

Enligt Marieke kommer det här verkligen bli hennes sista lopp i OS.

En degenerativ sjukdom

Marieke lider av en degenerativ muskelsjukdom som satte henne i rullstol från väldigt tidig ålder. Det verkliga problemet är inte oförmågan själv, utan det fysiska lidande hon tvingas utstå dagligen. Marieke har kämpat mot sitt tillstånd varje dag i 20 år. Hon ser sin kropp svara lite mindre för varje år som går.

Ibland kan hon svimma, få epileptiska anfall och uppleva intensiv smärta, och hon vet att hon inom kort kommer bli blind. Hon har för tillfället 20% av sin syn, och inom några månader eller år kommer hon bara se mörker.

Med denna kroniska sjukdom är hon dömd till ett liv med permanent handikapp.

Dödshjälp

Vervoort har vetat vad som kommer hända sedan tidig ålder. Efter diagnosen har hon erkänt att hon övervägde självmord. Men något hände. Hennes läkare sade att ett bra sätt att få god livskvalitet var att hålla sig aktiv. Sport står för kamp och överlevnad. Hon tog denna idé och fann ett kraftfullt sätt att fortsätta leva.

Marieke började spela basket i rullstol och började senare dyka med tuber och simma. Hon fann verkligen sig själv när hon deltog i ett triathlon, där hon vann första pris och fick erkännande. Hon blev världsmästare i paratriathlon 2006 – ett pris hon vann två år i rad.

Under 2008 kunde hon inte längre delta i triathlon på grund av sin sjukdom, som höll på att avancera. Hennes liv stannade upp, men hennes land sträckte ut en hand till henne och bad att få höra hennes historia, så hon berättade den på TV.

Marieke publicerade sedan en bok vid namn Sport for Life. Samtidigt gjorde hon något annat viktigt: hon förberedde sina papper för dödshjälp. Hennes kropp var inte längre funktionsduglig för de sporter hon älskade så, och hon visste att hennes kropp och syn skulle sluta fungera för alltid om några år.

Hennes tid är ännu inte här, men en dag är den det

Sedan hon lade sina triathlon på hyllan började hon utöva en sport som kallas marksegling, där man tävlar i en typ av bil som drivs av vinden i ett segel. Marieke hamnade på andra plats i marksegling 2011.

Efter det hittade hon ytterligare en specialitet: rullstolssporter. Efter att ha kommit med i kategorin T-2 dominerade Marieke alla kontinentala rekord.

• Hennes framgångar i OS i London 2012 sporrade henne. Hon hade fortfarande anledningar att leva, trots smärtan hon uthärdade varje dag.
• Hennes smärta är så intensiv att hon bara kan sova i korta 10-minutersperioder.
• Varje dag blir de epileptiska attacker mer intensiva. Hon vet att hennes tid långsamt försvinner, men samtidigt säger hon att hon kommer njuta av livet så mycket hon kan.

När hon blir helt blind, när inget förutom smärta finns kvar och hennes kropp inte längre tillhör henne, kommer hon säga farväl. Dödshjälp är inte att ge upp, utan en vila för de modigaste. Marieke har redan planerat sin begravning: hennes aska kommer spridas vid havet i Lanzarote på de spanska Kanarieöarna.

Hon vill bli ihågkommen av alla med ett leende, eftersom det är så hon kommer se på dem när hon vilar i frid och inte längre lider.

Spara

Spara