Capgras syndrom: allt om denna mystiska störning

Att ha kunskap om de påföljder som Capgras syndrom innebär är avgörande för att förstå syndromet. De är absolut nödvändiga för att kunna diagnostisera och utvärdera hur allvarligt ett fall kan vara.

Föreställ dig att någon du känner, som beter sig normalt i sociala sammanhang, plötsligt ändras: ​​en tro griper tag inom den här personen. Låt oss anta att denna person inte längre känner igen sin egen mamma. För att göra saken värre, tror de innerligt att hon inte är den hon säger hon är och att hans eller hennes riktiga mamma har bytts ut mot en identisk bedragare. Detta är följderna av Capgras syndrom.

Det är en psykotisk störning. Patienten lider av en vansinnig föreställning av att någon nära dem har blivit ersatt av en annan person. Med andra ord: en identisk ersättare. Detta orsakar en reaktion av intensiv rädsla och avvisning. Det vanligaste är att detta inträffar med familjemedlemmar som lever med patienten.

Etymologi

Syndromet är uppkallat efter personen som upptäckte det första fallet. Under 1900-talet upptäckte den franska psykiatern Jean Marie Joseph Capgras syndromet. Han kallade det “dubbel illusion” (ilusión de los dobles) i början av 1920-talet.

Capgras noterade ett fall med en 74-årig kvinna som trodde att en främling hade ersatt hennes man. Patienten kände igen sina andra familjemedlemmar utan problem. Det enda undantaget var hennes man. Innan dess var ingenting känt om Capgras.

Symptom på Capgras syndrom

Det mest uppenbara symptomet på denna sjukdom är avslag eller undvikande av en familjemedlem. Vanligtvis är detta en person som de har en känslomässig koppling till.

I själva verket katalogiserar psykiatriska experter det som en förlust av känslomässig koppling. Patienterna känner igen ansiktet framför dem. Men de kommer inte ihåg den känslomässiga kopplingen som en gång länkade dem till den personen. Som ett resultat ser de bara en främling.

I många fall delar symtomen på Capgras likheter med andra dissociativa störningar. Dessa element har att göra med olika förhållanden. Några exempel är: paranoida idéer, vansinnig övertygelse och allvarliga problem inom familjen eller partner relationen, samtidigt som de upprätthåller normala relationer med andra.

Orsaker

Det finns inte mycket forskning tillgänglig om denna sjukdom, vilket gör att det är svårt att fastställa dess orsak. Likheterna som Capgras delar med andra psykiska störningar är ännu ett hinder. Det behövs helt enkelt mer forskning inom ämnet.

Under 90-talet pågick olika studier och forskningsprojekt om möjliga utlösare av denna förvrängning i det mänskliga beteendet. Nedan följer några viktiga upptäckter:

• 1990 publicerade British Journal of Psychiatry en studie där psykologerna Haydn Ellis och Andy Young framförde hypotesen att patienter med Capgras syndrom kan ha ett omvänt fall av Prosopagnosia. Med andra ord var patienternas medvetna förmåga att känna igen ansikten intakta. Psykologerna föreslog möjligheten att det fanns skador i processen att automatsikt aktivera ett känslomässigt värde för dessa ansikten. När detta inte fungerade som det skulle så kunde resultatet bli att patienterna inte kände igen en person som stod dem nära.
• 1997 publicerade Haydn Ellis och hans kollegor en studie med 5 patienter som led av Capgras Delirium (alla patienter hade schizofreni). De bekräftade att patienterna, trots att de kunde känna igen ansikten, inte visade ett normalt, automatiskt svar som en emotionell aktivering.

Diagnos

För att diagnostisera detta tillstånd, behöver neurologer och psykiatriker utföra följande test:

• Test av verbal konceptualisering och sammanhang: utvärderar språkanvändningen eftersom att patienter tenderar att visa en minskning av verbal förmåga.
• Kub design test (WAIS): mäter visuospatial-visuokonstruktiv förmåga.
• Test vid samtida aktiviteter: testar exekutiva färdigheter som starkt utgår från frontal loberna.
• Verbala test: testar minnet eftersom att minnesförlust är ett symptom hos vissa Capgras patienter.

Behandling av Capgras syndrom

Tyvärr vet vi inte orsakerna bakom Capgras syndrom. Därför finns det ännu ingen specifik behandling för sjukdomen. Nuvarande behandling är endast lindrande. I grund och botten syftar denna behandling huvudsakligen till att kontrollera symptomen, vilket görs med hjälp av psykiatriska mediciner såsom:

• Läkare föreskriver vanligtvis antikonvulsiva (kramplösande) medel i stödjande vård.
• Psykologisk terapi syftar till att hjälpa patienter med kognitiv rekonstruktion.
• Recept kan också inkludera neuroleptika för att bekämpa den yrande övertygelsen som följer av syndromet. På liknande sätt kan anxiolytika också användas.