Barndomen påverkar personlighetens utveckling

mars 19, 2019
Den relation som barn har med sina föräldrar avgör personlighetens utveckling och relationen med andra i framtiden.

Barndomen är ett väldigt känsligt stadium som påverkar personlighetens utveckling. Det är ett så viktigt stadium att många av de problem som vuxna drabbas av har sitt ursprung i denna fas i livet.

Vi bör tänka på att allt som vi erbjuder under barndomen lämnar ett avtryck i våra hjärnor. Det representerar ett avtryck i personlighetens utveckling som vi inte är medvetna om, men det påverkar oss på vissa sätt.

Typer av förstärkning och hur detta påverkar personlighetens utveckling

Personlighetens utveckling under barndomen.

När det kommer till barnuppfostran så kan vi använda positiv eller negativ förstärkning. Det är bäst att hitta ett mellanting mellan dessa två extremer.

  • Positiv förstärkning är då man belönar de saker som barnen gör bra, och att man ignorerar det de gör dåligt. Detta kan resultera i en hög självkänsla, vilket gör att barnet inte kan ta ansvar för sina fel.
  • Negativ förstärkning å andra sidan betonar det som barnet gör dåligt. Detta kan ge upphov till en låg självkänsla, vilket gör att barnen ser ner på sig själva.

Båda dessa extremer är dåliga och har en negativ influens på barnets personlighet. Om man har problem med självkänslan som vuxen så bör man därför ta en titt på barndomen för att utröna varför vi har detta problem.

Vår relation med föräldrarna påverkar oss

En säker relation

Mamma som nosar på dotter.

En säker relation är då barnets behov uppfylls av modern.

Det förekommer fysisk kontakt och barnet vet att modern kommer vara där vid behov. Barnet utvecklar därför ett hälsosamt band med henne.

Ångestrelation

Det uppstår en ångestfylld relation då ett barn har en mor som är väldigt uppmärksam och omtänksam i vissa situationer, men som är kall och avståndstagande under andra.

Konsekvensen av detta blir att barnet växer upp med en osäker personlighet.

En undvikande relation

Mamma som kramar dotter.

Det uppstår en undvikande relation om modern är okänslig och tenderar att ignorera sina barns behov.

Barnen lär sig att vara oberoende och att inte behöva sina föräldrar. I framtiden kommer detta leda till att barnet får problem med att knyta band till andra.

Som vi kan se är den säkra relationen den mest hälsosamma. Ångestrelationen och den undvikande relationen är dock betydligt vanligare än vad man tror.

  • En person som har utvecklat en ångestrelation under barndomen kommer antagligen att lida av emotionellt beroende inom framtida relationer, då de har problem med att skapa hälsosamma band och vara bestämda.
  • En person som har utvecklat en undvikande relation under barndomen kommer verka emotionellt frånvarande, och då någon försöker komma nära personen emotionellt kommer vederbörande att springa iväg.

Det är svårt för dessa personer att utveckla stabila relationer med andra.

Utvecklingen av ens personlighet under barndomen

Som vi har sett är man väldigt känslig för denna påverkan under barndomen. Ens utveckling påverkas av den relation man har med sina föräldrar.

Det är därför väldigt viktigt att man vet hur man uppmärksammar barnen på rätt sätt och att man inte låter sina egna relationsproblem påverka dem.

Föräldrar tänker dock tyvärr alltid på detta p.g.a. allt det de har att göra. Arbetet och alla sysslor gör att barnens emotionella behov inte tas i beaktande.

Vi kan dock inte glömma bort att personligheten utvecklas under barndomen och att det är föräldrarnas ansvar att de gör allt för att undvika att barnet får problem i framtiden.

Emotionellt beroende, oförmågan att skapa affektiva band med andra, rädsla, osäkerhet inom relationer… Allt detta har en anledning som hittas i barndomen.

  • Lorenzini, N., and Fonagy, P. (2014). Apego y trastornos de la personalidad : breve revisión. Revista Mentalización 44.
  • Rodriguez, E. (2012). La teoría del apego en las diferentes etapas de la vida. Escuela Universitaria de Enfermería “Casa Salud Valdecilla” Universidad de Cantabria 45.
  • Bustos Arcón, V.Á., and Russo de Sánchez, A.R. (2017). Salud mental como efecto del desarrollo psicoafectivo en la infancia. PSICOGENTE 21.