Behandling av förstorade adenoider hos barn

Förstorade adenoider är en vanlig sjukdom bland nyfödda och små barn. Det inträffar när det finns en inflammation i vävnaden och försvinner vanligtvis när barnen blir äldre. En bakteriell infektion är den vanligaste orsaken till detta tillstånd.

Förstorade adenoider är ett tillstånd som kännetecknas av en inflammation i lymfvävnaden längst upp i halsen som gör att denna förstoras i förhållande till storleken på barnets nässvalg (nasofarynx). Det kan orsaka vissa komplikationer, inklusive nästäppa. Enligt pediatriska källor är huvudorsaken någon form av smittsam sjukdom.

Detta tillstånd har en karakteristisk symptomatologi och är relativt vanligt hos spädbarn. Men det är ändå viktigt att veta när du bör ta ditt barn till en läkare för eventuell behandling när du misstänker förstorade adenoider. Läs vidare för att lära dig mer om detta.

Vem kan få förstorade adenoider?

Innan vi dyker djupare in i ämnet måste vi prata om den befolkningsgrupp som är mest utsatt för att drabbas av detta tillstånd. Olika medicinska undersökningar ger oss följande uppgifter:

• Förekomsten av förstorade adenoider hos spädbarn är svår att kvantifiera, eftersom det vanligtvis är förknippat med andra kliniska bilder, som bihåleinflammation.
• Enligt vetenskapliga studier är den högsta sannolikheten för att få sjukdomen mellan ett och nio års ålder.
• Adenoidvävnaden börjar genomgå atrofi från sex eller sju års ålder och fortsätter att minska i storlek under puberteten. Det är därför det är en typisk sjukdom för just små barn och spädbarn.

Som du kan se drabbar denna sjukdom personer i vissa åldrar. Förstorade adenoider finns inte bland huvudorsakerna till nasal obstruktion och nästäppa hos vuxna.

Symptom på förstorade adenoider

Som vi nämnde ovan manifesterar sig denna sjukdom med en svullnad i adenoidvävnaden, vilket är en körtel precis bakom näsan som är en del av lymfsystemet. Denna struktur svarar på infektioner genom att fånga bakterier så att de inte kommer in i övre luftvägarna.

Adenoiderna fyller en funktion hos spädbarn och barn, men enligt de källor vi nämnde ovan når de sin maximala storlek vid sju års ålder. Därefter börjar de krympa och är nästan försvunna när barnet når vuxen ålder. Detta beror på att vi utvecklar nya försvarsmekanismer när vi blir äldre.

Vi måste betona skillnaden mellan akuta och kroniska varianter av detta tillstånd – även om detta koncept inte verkar vara standardiserat av alla bibliografiska källor.

Adenoidvävnaden kan bli tillfälligt inflammerad under en sjukdomsperiod, vilket är normalt. Men om adenoiderna smittar kan den kliniska bilden bli kronisk.

U.S. National Library of Medicine rapporterar att infektioner är den vanligaste orsaken till akut förstorade körtlar. Men allergiska processer eller irritation från magsyra kan också spela en roll. Dessa är de bakterier som är mest associerade med denna kliniska bild:

• Haemophilus influenzae
• Streptococcus pneumoniae
• Streptococcus pyogenes
• Staphylococcus aureus

Det är också viktigt att notera att upprepade förstorade adenoider kan leda till adenoidhypertrofi. I detta fall kan kirurgisk avlägsnande av vävnaden vara nödvändig, eftersom storleken inte kommer att minska efter infektionen.

Symptom på förstorade adenoider hos spädbarn

Pediatriska portaler, som Kidshealth, har sammanställt en lista över symptomen på denna sjukdom hos både spädbarn och barn. Följande är några av de vanligaste symptomen:

• Torr mun och dålig andedräkt
• Spruckna läppar
• Rinnande näsa
• Öronproblem
• Ansträngd andning
• Återkommande näs- eller bihåleinflammationer

Dessa symptom beror på den nyföddas oförmåga att andas ordentligt. Den svullna vävnaden får luften att röra sig främst genom de övre luftvägarna, vilket gör att barnet börjar andas genom munnen.

Behandling

Nyckeln till behandling av förstorade adenoider hos spädbarn är att vänta och se. Det finns ingen mening med att ge antibiotika till ett nyfött barn med en allergisk reaktion.

Observera att det inte är något alternativ att själv diagnostisera barnet. Du bör prata med en barnläkare så att de kan vidta de åtgärder de anse behövs:

• Virusinfektioner kräver vanligtvis inte behandling. I själva verket löser denna typ av infektion i övre luftvägarna sig själv efter 5 till 7 dagar, enligt vissa vetenskapliga källor.
• Vissa bakterieinfektioner kräver antibiotika. Amoxicillin är till exempel ett av de mest använda läkemedlen och leder vanligtvis till förbättring på cirka 48 till 72 timmar.
• Om din läkare misstänker en allergisk reaktion, kan steroida nässprayer eller antihistaminer vara aktuellt.
• Förändringar i barnets kost och råd från en pediatrisk nutritionist bör vara tillräckliga för att lindra symptom som halsbränna och sura uppstötningar.

Återigen, om barnet inte svarar på behandlingen och fortsätter att ha andningsbesvär, vilket minskar livskvaliteten, kan man behöva överväga en adenoidektomi (avlägsnande av adenoiderna). Denna kirurgiska process utgör ingen risk för de flesta spädbarn.

Diagnos och barnläkarens roll

Detta är en vanlig sjukdom som ofta är förknippad med andra patologiska processer i övre luftvägarna. Du bör därför prata med en barnläkare om ditt barn har andningssvårigheter, dålig andedräkt, muntorrhet, gråter och verkar uppleva obehag under en längre tid.

Observera dessutom att episoder orsakade av bakterieinfektioner också kan manifestera sig med andra sjukdomssymptom och feber. Du bör därför prata med din läkare om du ser något av dessa tecken.