Är mononukleos smittsamt eller inte?

Mononukleos har samma kriterier som många andra virussjukdomar. Hur smittsamt är mononukleos? Kan man förhindra spridning? Det bästa sättet att motverka smitta är att undvika kontakt med saliv från en smittad person.
Är mononukleos smittsamt eller inte?

Senaste uppdateringen: 10 februari, 2022

Är mononukleos smittsamt? Denna virusinfektion är kanske mer känd som “pussjukan”. Detta hänvisar till hur infektionen kan spridas från en person till en annan med saliv.

Detta har fått många att tro att viruset bara kan sprida sig genom att pussar och väldigt intim kontakt. Detta är dock inte helt korrekt. Liksom många andra liknande sjukdomar finns viruset i alla salivdroppar från en smittad person. Därför kan den också sprida sig genom nysningar, hosta eller genom kontakt med föremål som har spår av saliv.

Vad är mononukleos och är det smittsamt?

Mononukleos är en virussjukdom som är relativt vanlig i befolkningen. I de flesta fall försvinner det dock på egen hand. Komplikationer är ovanliga, så sjukdomen har inga bestående effekter.

Mononukleos kan förekomma i alla åldrar och under alla årstider. Det är dock vanligast bland ungdomar och unga vuxna. Det verkar som om man över tid kan utveckla immunitet mot sjukdomens smittsamma ämnen.

Som vi nämnde ovan är denna infektion också känd som pussjukan, även om det här namnet inte är riktigt korrekt. Är mononukleos smittsamt? Ja, men inte i lika hög utsträckning som vissa andra virussjukdomar. Därför är en mononukleospandemi otänkbar med tanke på det nuvarande sammanhanget med låg infektionsförmåga.

Det bästa sättet att undvika spridning är att undvika kontakt med saliv från en smittad person. Detta eftersom att deras saliv innehåller den aktiva sjukdomen. Denna rekommendation är särskilt viktig för gravida kvinnor, de med brister i immunförsvaret och de som har genomgått en transplantation.

Är mononukleos smittsamt
Mononukleos är smittsamt, men det är inte en mycket smittsam sjukdom.

Du kanske är intresserad av att läsa mer: 5 vanliga infektioner som överförs via kyssar

Är mononukleos smittsamt? Ja

I de flesta fall orsakas denna sjukdom av Epstein-Barr-viruset. När en person blir smittad av det kommer viruspartiklarna att finnas kvar i kroppen resten av livet. Faktum är att sjukdomen dock endast är smittsam vid specifika tidpunkter.

Sjukdomen har en inkubationsperiod på mellan fyra och sex veckor. Efter denna tid börjar sjukdomens symptom att dyka upp och de varar i ungefär en månad. Det är under denna specifika period som mononukleos är relativt lätt att sprida. Därför är det bäst för patienten att hålla sig isolerad.

Det finns också fall, både hos barn och vuxna, där sjukdomen inte orsakar några symptom alls efter inkubationstiden. Vissa människor känner sig kanske bara lite tröttare men inget annat. I det här fallet kan de associera trötthet med andra faktorer som fysisk aktivitet, stress, sömnbrist etc.

Patienter som är asymptomatiska är aktiva spridare av viruset, fast de inte inser det. Vi pratar om specifika situationer som flyger under radarn på grund av brist på medicinsk konsultation. Eftersom dessa patienter inte upplever några symptom misstänker de inte sjukdom och därför konsulterar de inte en läkare.

Experter är fortfarande osäkra på hur lång tid det tar innan sjukdomen slutar vara smittsam. Den vanligaste uppfattningen är att patienten kan sprida viruset i upp till 12 månader efter att symptomen har försvunnit. Men de flesta experter är överens om att det inte längre är möjligt att sprida detta virus efter 18 månader.

Symptom på mononukleos

De vanligaste symptomen är feber och trötthet. Dessa tenderar att vara de första symptomen som uppstår och de sista som försvinner. Det är också mycket vanligt att få ont i halsen, svullna halsmandlar, svullna lymfkörtlar, svullen mjälte och huvudvärk.

Som vi nämnde ovan är komplikationer sällsynta. Om de trots allt inträffar, tenderar de att involvera en viss svårighetsgrad som kräver läkarvård. Bland de möjliga komplikationerna hittar vi följande:

  • Förstorad mjälte: I extrema fall kan mjälten till och med spricka.
  • Leversjukdom: De vanligaste inkluderar gulsot och hepatit.
  • Neurologiska störningar: Meningit, Guillain-Barré syndrom och encefalit är några möjligheter.
mononukleos smittsamt: blodprov för EBV
Epstein-Barr-viruset ligger bakom de flesta fall av mononukleos. I en analys är det känt under initialerna EBV.

Du kanske vill läsa mer i den här artikeln: Bekämpa munherpes på en natt med detta naturliga knep

Vad ska man göra vid mononukleos?

I dagsläget finns det ingen behandling för att bota mononukleos. Den traditionella rekommendationen är att få gott om vila och dricka tillräckligt med vätska. Detta är särskilt viktigt under den mest akuta fasen. Patienter kan också ta antiinflammatoriska läkemedel och smärtstillande medel om de är föreskrivna av en läkare.

Det är viktigt att undvika fysisk ansträngning och kontaktidrott under hela sjukdomsförloppet. En av riskerna är att överansträngning och kraftiga stötar kan orsaka en sprucken mjälte. Samtidigt är det viktigt att undvika fysisk kontakt med andra för att förhindra spridning av viruset.

Eftersom mononukleos är smittsamt bör smittade undvika att dela personliga föremål, mat eller dryck. Perioden då patienter måste vara försiktiga är lång. Men strikt efterlevnad är det enda sättet att förhindra att sjukdomen sprider sig till andra.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • MACHADO, K., GUTIéRREZ, S. T. E. L. L. A., & PíREZ, C. A. T. A. L. I. N. A. (2002). Enfermedad de Kawasaki asociada a virus de Epstein-Barr. Archivos de Pediatría del Uruguay, 73(4), 220-225.
  • Peña, M. M., Matías, M. L., de Miguel Pardo, C., Adán, M. V., & Salvador, S. P. (2001, January). Hipertensión arterial, hematuria y afectación renal en el período de incubación de la varicela. In Anales de Pediatría (Vol. 55, No. 1, pp. 73-75). Elsevier Doyma.
  • Vera-Izaguirre, D. S., Chávez-Tapia, N. C., Lizardi-Cervera, J., & Méndez-Sánchez, N. (2003). Mononucleosis infecciosa. Medica Sur, 10(2), 76-89.
  • Ebell, Mark H. “Mononucleosis infecciosa.” (2016).
  • Ruano, M., and L. Ramos. “Mononucleosis infecciosa en la infancia.” Rev Pediatr Integ 18.3 (2014): 141-52.
  • Nebot, C. Sangüesa, et al. “El bazo pediátrico no traumático. Valoración por imagen.” Radiología 61.1 (2019): 16-25.
  • Salgado, Catarina, et al. “Infectious Mononucleosis and Cholestatic Hepatitis: A Rare Association.” Acta medica portuguesa 30.12 (2017): 886-888.
  • LIZAZO22, JESÚS CABALLERO. “Meningoencefalitis como debut de una mononucleosis infecciosa21.” Revista Cubana de Medicina 11.4 (2019).
  • Herrera, Roberto González, Julio Rómulus Calvet, and JOSÉ M. Sanfiz Vila. “Diagnóstico y tratamiento de la mononucleosis infecciosa.” Revista Cubana de Medicina 5.4 (2019).

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.