Vad innebär en laparoskopisk kirurgi?

Laparoskopisk kirurgi, eller en titthålsoperation, är ett förfarande som används för att diagnostisera och behandla vissa bäcken-, kolorektala och gynekologiska hälsoproblem.

Laparoskopisk kirurgi, eller en titthålsoperation, är ett förfarande som används för att diagnostisera och behandla vissa bäcken-, kolorektala och gynekologiska hälsoproblem. Upptäck hur man utför det och dess fördelar i den här artikeln.

Laparoskopisk kirurgi är ett minimalt invasivt alternativ till konventionell öppen bukoperation, en laparotomi. I denna procedur använder man en liten kamera (laparoskop) för att titta inuti patientens buk. Detta är mindre invasivt än en laparotomi ur fysiologisk och medicinsk synvinkel.

Dess popularitet har ökat betydligt under de senaste åren. Till exempel har det gått från 5% till 29% av alla kolorektala ingrepp. Det är en föredragen metod på grund av dess låga invasivitet och höga framgångsgrad. En gynekologisk laparoskopi resulterar i bukskador i endast 1 av 33 000 fall.

Att beräkna den exakta användningen av detta förfarande globalt är nästan omöjligt. Specialister uppskattar dock att 5000 människor genomgår det för att hantera fetma varje år. Baserat på dessa siffror är det värt att notera att antalet laparoskopier ökar inom den kirurgiska världen på grund av dess många fördelar.

Läs vidare för att lära dig mer om det!

Vad är laparoskopisk kirurgi?

En laparoskopi är en typ av bukoperation där läkaren kan komma åt insidan av buken utan att behöva göra något större snitt genom huden. Som man berättar i en publikation från National Health Service (NHS) har detta flera fördelar jämfört med en traditionell bukoperation.

Bland dess fördelar kan vi nämna följande:

• Patienten tillbringar mindre tid på sjukhuset och deras återhämtning är snabbare.
• Det förekommer mindre blödning och smärta efter operationen.
• Märken och ärr är mycket mindre än vid traditionell kirurgi.

Att det är en minimalt invasiv operation betyder dock inte att den är helt utan risker. Varje patient bör vara medveten om att proceduren har tillgång till vitala organ som kan bli påverkade. Därför finns det en viss risk att något kan gå fel. Vi kommer att titta närmare på dessa aspekter om bara några minuter.

Vem behöver laparoskopisk kirurgi?

På sin webbplats beskriver American Cancer Society exempel på kandidater för en laparoskopi. Nedan ska vi gå in på de kliniska områden där detta ingrepp vanligtvis är mest användbart.

1. Patienten har ett misstänkt område som kan vara cancer

En laparoskopi kan man använda för att t a bort en tumör eller utföra en biopsi (ta ett vävnadsprov) från lymfkörtlar i bäckenet och buken. Av denna anledning rekommenderar specialister ingreppet för patienter med gynekologiska typer av cancer, som livmoderhals-, äggstocks- och endometriecancer.

2. När det förekommer en tarmobstruktion

En intestinal ocklusion eller obstruktion uppstår när tarmens innehåll inte kan passera eller lämna patientens kropp. När obstruktionen är total befinner sig individen i en medicinsk akut situation som kräver ett omedelbart kirurgiskt ingripande.

Beroende på svårighetsgraden av situationen kan man utföra en laparoskopi eller en laparotomi. Emellertid är större snitt ibland nödvändiga för att ta bort blockeringen och för att ta bort eller reparera eventuella skadade områden i tarmen.

3. Sjukdomar som är specifika för kvinnor

Många problem kan lösas med laparoskopisk kirurgi hos kvinnor eftersom de är mer benägna att drabbas av problem i bäckenområdet. Man kan använda detta kirurgiska ingrepp för att behandla fibroider, cystor på äggstockarna, endometrios, bäckenframfall och även andra tillstånd relaterade till kvinnors hälsa.

4. Andra procedurer

National Library of Medicine of the United States beskriver några ytterligare processer som man kan utföra med hjälp av laparoskopi.

Bland dem hittar vi följande:

• Ta bort en ektopisk graviditet: Detta är en graviditet som växer utanför livmodern. För en gravid kvinna kan det vara dödligt, varför det är nödvändigt att snabbt använda ett kirurgiskt tillvägagångssätt i detta fall.
• Hysterektomi: Detta är borttagning av livmodern. Det kan vara användbart vid vissa cancerformer, deformiteter, överdriven blödning och andra kliniska tillstånd.
• Tubal ligering: Detta är ett förfarande för att förhindra graviditet genom att blockera äggledarna.
• Behandling av urininkontinens.

Vad händer under en laparoskopi?

Det totala förfarandet varar vanligtvis mellan 30 och 45 minuter under narkos. Därför är det i många fall helt möjligt att utföra ingreppet inom öppenvården eller på dagpatienter.

Vi ska gå igenom stegen i detalj i följande rader.

Innan proceduren

Om personen kommer att behöva bli sövd under ingreppet (som vanligtvis är fallet), bör han eller hon som regel inte äta eller dricka på 6 timmar före ingreppet. Utöver detta måste patienten i de flesta fall ta med en följeslagare, eftersom patienten kan känna sig förvirrad och trött efter operationen.

Läkare rekommenderar också att patienten bär löst sittande kläder, eftersom området kan göra lite ont  och vara ömt efter laparoskopin.

Under proceduren

Den medicinska tidskriften Progresos de Obstetricia y Ginecología  (Framsteg inom obstetrik och gynekologi) beskriver proceduren för att utföra en laparoskopi i detalj. Det börjar med följande viktiga punkter i åtanke:

1. Patienten ska ligga i litotomipositionen (kroppen liggande med benen uppvinklade). Patientens skinkor ska placeras på bordskanten för att möjliggöra god tillgång till och hantering av livmodern.
2. Patienten ska kanyleras i höger arm.
3. Det är lämpligt att tömma urinblåsan i förväg, antingen genom urinering eller kateterisering i det fall man anser detta vara nödvändigt.

Efter detta sätter läkare in en Veress-Palmer-nål i patienten. Normalt inträffar 35-40 % av komplikationerna vid endoskopiska operationer vid detta tillfälle, varför exceptionell försiktighet måste iakttas. En läkare introducerar vanligtvis nålen via naveln.

Peritoneal insufflation gör att kirurger kan manövrera korrekt i patientens buk utan att skada vitala organ. När ingreppet väl har utförts och efter att kirurgen har lagt de relevanta snitten använder kirurgen laparoskopet för att observera bukhålan och ställa diagnos.

Om läkaren måste utföra någon typ av kirurgiskt ingrepp kan fler snitt vara nödvändiga för införandet av instrument. Alla dessa snitt överstiger vanligtvis inte 0,5-1 centimeter i storlek, vilket indikeras av Clínica Universidad Navarra (CUN).

Efter proceduren

När proceduren är klar kräver patienten noggrann uppföljning under de kommande timmarna för att kontrollera att allt har gått bra. Patienten får inte äta mat eller dricka något så länge domningar från bedövningen sitter i.

Om proceduren utförts inom öppenvården kan patienten i de flesta fall återvända hem inom några timmar. Efter en laparoskopi är det trots detta alltid nödvändigt att gå på alla ytterligare medicinska kontroller med relevanta läkare för att diskutera och hantera med de erhållna resultaten.

Potentiella risker med laparoskopisk kirurgi

Denna metod involverar flera känsliga organ, så ingreppet är inte riskfritt. Diagnostisk laparoskopi innebär en risk för tarmskada på 0,08%. I sin tur, i medelstora och mer komplexa operationer, stiger detta värde till 0,33%. Trots dessa låga siffror kan följande inträffa:

• Infektion av det kirurgiska snittet eller inre organ. I värsta fall kan detta leda till livshotande bakteriemi och septikemi.
• Blödning från det kirurgiska snittet eller inre organ.
• Dålig läkning av snittet. När allt kommer omkring är bukvävnaden ganska känslig.
• Allergi mot läkemedel som man har använt under proceduren (lugnande och bedövningsmedel).
• Anafylaktisk chock (händer sällan).

Vad ska man komma ihåg om laparoskopier?

En laparoskopi är ett utmärkt alternativ till laparotomi. Eftersom snittet i denna procedur är mycket mindre, återhämtar sig patienten snabbare och risken att något går fel är mycket låg.

Men alla patienter är inte lämpliga kandidater för laparoskopi. De med en tumör som har spridit sig till bukhålan, blödningsproblem, kronisk tuberkulos och andra tillstånd kan inte genomgå en laparoskopi. I dessa fall måste läkare använda andra typer av förfaranden.