Tonsillofaryngit: symptom, orsaker och behandling

Symptomen på tonsillofaryngit är vanligtvis ont i halsen, huvudvärk och allmänt obehag. Dess ursprung är viralt eller bakteriellt, och behandlingen beror på orsaken.

Tonsillofaryngit, eller halsfluss, är ett vanligt tillstånd som består av en infektion i svalget och tonsillerna, även kallade halsmandlarna. De allra flesta fall beror på ett virus, men kan också ha en bakteriell etiologi. Detta innebär att symptomen varierar från ett fall till ett annat.

Bakteriell tonsillofaryngit är faktiskt ganska vanligt hos barn under 3 år. Det är vanligare att man ser tillståndet under vintermånaderna.

Vuxna kan också uppleva denna sjukdom, och i dessa fall är det oftast ett benignt tillstånd som vanligtvis går över på kort tid. Det kan dock uppstå komplikationer. Fortsätt läsa den här artikeln för att lära dig mer om orsaker, symptom och behandlingar.

Vilka är orsakerna till tonsillofaryngit?

Många tror fortfarande än i dag att saker som att äta frysta desserter, gå barfota eller inte hålla sig varm kan orsaka tonsillofaryngit, förkylningar och influensa, och mycket annat. Detta är dock inte fallet. Det är ett infektionstillstånd som vi får genom kontakt med ett virus eller en bakterie.

De flesta fall sprider sig genom luften, via droppar som man utsöndrar ut när man hostar eller nyser. Det kan också bero på direktkontakt med någon som redan har en infektion. De vanligaste mikroorganismerna som orsakar det är:

• Virus som adenovirus, Epstein-Barr-virus och rhinovirus
• Bakterier som Streptococcus pyogenes

Dessa är de patogener som oftast är inblandade i detta tillstånd, men även många andra mikroorganismer kan också orsaka det. Det viktigaste är att särskilja det genom symptom eller tester, vare sig det gäller ett virus eller en bakterie.

Symptom

Som vi nämnde ovan varierar symptomen på tonsillofaryngit beroende på om det är orsakat av virus eller bakterier. Men båda fallen kommer sannolikt att göra sig kända genom vissa gemensamma symptom, som feber, halsont och huvudvärk.

Viral tonsillofaryngit börjar gradvis och dess symptom liknar de vid en förkylning – lätt obehag, lätt feber och trötthet. Vidare är halsmandlarna och svalget vanligtvis röda och svullna.

Den bakteriella formen är mer intensiv. Det börjar abrupt, med hög feber och ökat obehag. De cervikala noderna tenderar att svälla upp och tonsillerna innehåller ofta var. Dessutom kan röda prickar dyka upp på gommen i munnen. Ibland utvecklar patienten även hudutslag.

Behandling av tonsillofaryngit

Vanligtvis kan man avgöra orsaken till tonsillofaryngit genom att titta på symptomen. Den behandlande läkaren måste undersöka halsen för att kontrollera om det rinner var från tonsillerna. De utvärderar också graden av inflammation. Det här tillståndet är dock inte alltid lätt att identifiera.

Dessutom är korrekt diagnos viktig eftersom behandlingen varierar beroende på orsaken. Faktum är att läkare ibland väljer att göra mikrobiologiska analyser för att fastställa vad som ligger bakom symptomen.

Till exempel kan läkaren göra ett snabbt antigentest eftersom detta visar om tillståndet beror på Streptococcus pyogenes. Läkaren kan också ta en kultur av farynxexsudatet, även om detta är en mycket långsammare process.

När läkaren har tagit reda på om orsaken är bakteriell eller viral kan hen välja lämplig behandling. Till exempel kommer hen att ordinera ett antibiotikum om tillståndet är bakteriellt. Oralt penicillin i en vecka till tio dagar är ett av de vanligaste alternativen för att behandla denna typ av infektionen.

Däremot kräver viral tonsillofaryngit inte antibiotika. Därav vikten av att skilja den ena formen från den andra. Detta beror på att antibiotika inte fungerar mot virus och genom att ta detta läkemedel i onödan så bidrar vi dessutom till utvecklingen av resistens i mikroorganismerna. I dessa fall rekommenderar läkare helt enkelt icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som smärtlindring.

Slutsats

Det bästa tillvägagångssättet, om du misstänker att du eller ditt barn lider av tonsillofaryngit, är att konsultera en läkare vid behov och att inte ta några mediciner som hen inte ordinerar.