Låsningsfenomenet triggerfinger: symptom och behandlingar
Låsningsfenomenet triggerfinger är ett tillstånd som begränsar ett eller flera fingrars rörlighet och kan göra fingrarna nästan omöjliga att böja. Det innebär vanligtvis att fingret fastnar och för att sträcka eller böja det måste du göra det med våld. Det kan lossna som en fjäder gör när den sträcker sig och sedan släpps.
Ett problem i de långa senorna, även kallade flexorer, är vad som orsakar denna anomali. Dessa senor glider genom ett slags tunnel – senskidan – som omger dem. När denna skida blir irriterad och inflammerad, smalnar tunneln och försvårar rörelsen.
I de allvarligaste fallen låser sig fingret i böjt läge och kan inte röra sig. Andra namn för detta tillstånd är tendovaginitis stenosans, tenosynovitis nodosa och digitus saltans, och det är vanligare hos kvinnor och personer med diabetes.
Symptom på låsningsfenomenet triggerfinger
Triggerfinger kan förekomma i vilket finger som helst, inklusive tummen. Faktum är att det nästan alltid drabbar mer än ett finger och vanligen även båda händerna. Tillståndet är progressivt och börjar vanligtvis med ihållande smärta vid basen av fingret.
De första symptomen på triggerfinger är vanligtvis följande:
- En knöl dyker upp runt basen av fingret, i riktning mot handflatan.
- Muskeln vid basen av fingret känns öm och är känslig för beröring.
- Det finns en känsla av stelhet i fingret, särskilt på morgonen.
- När du gör en rörelse knäpper det till i fingret.
När tillståndet fortskrider kan fingret fastna i det böjda läget och ibland sträcka ut sig plötsligt. I mer avancerade stadier fastnar det och kan inte sträckas ut igen.
Du kan läsa mer här: Hur hjälper akupunktur till att behandla ledvärk?
Diagnos
Grunden för diagnosen av triggerfinger är en fysisk undersökning av läkaren. När patienten vidrör det drabbade området, kan man höra ett klick, vilket är karakteristiskt för denna abnormitet.
Läkaren slutför den fysiska undersökningen genom att be patienten att öppna och knyta handen. Hon eller han kan också gå igenom handflatan och basen av fingrarna, och fråga om manifestationer av smärta och tecken på blockeringar. Efter detta kan läkaren bekräfta diagnosen.
Behandlingar av triggerfinger
Behandlingen av triggerfinger beror på fingrarnas tillstånd och tiden som har förflutit mellan sjukdomens början och läkarbesöket. Generellt sett finns det tre sätt att ta itu med det: medicinering, sjukgymnastik och kirurgi.
Du kanske också vill läsa: Fem kurer för att lindra smärta från karpaltunnelsyndrom
Läkemedel
Användningen av läkemedel hjälper till att lindra smärta och minska inflammation, vilket underlättar rörelse. I allmänhet ordinerar läkare icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, som ibuprofen, naproxen och andra liknande läkemedel. Denna åtgärd tjänar till att förbättra symptomen, men löser inte problemet.
Sjukgymnastik
Denna åkomma kan också behandlas med terapeutiska sjukgymnastiska åtgärder, såsom följande:
- Vila: Gripande, hållande eller vibrerande maskinaktiviteter bör undvikas i fyra till sex veckor. Om vila inte är möjligt bör en vadderad handske användas.
- Spjälning: Håller fingret i ett utsträckt läge och man behöver bara ha den på natten. Man har vanligtvis detta i en och en halv månad.
- Skonsamma övningar: Man kan använda vissa stretchövningar för händerna för att förbättra rörligheten i leden.
- Värme och kyla: Växelvis värme och kyla hjälper till att minska svullnad och smärta.
- Nedsänkning i varmt vatten: Att sitta med handen i varmt vatten, flera gånger om dagen, hjälper senorna att slappna av och lindrar symptomen.
Operationer för låsningsfenomenet triggerfinger
När medicinering och sjukgymnastik inte fungerar kan man använda sig av kirurgi. Ibland försöker man sig på följande procedurer före operationen:
- Steroidinjektioner: Man applicerar dessa på senskidan och det hjälper till att minska inflammationen. Det kan vara effektivt i ett år eller mer, men ibland är det nödvändigt att ta det i fler än en omgång.
- Perkutan frisättning: Detta består av att man för in en tjock nål i den inflammerade senan efter att man har administrerat bedövning, och därigenom minskar kompressionen som håller fast senan.
Om dessa procedurer inte fungerar kan patienten behöva en operation. Detta är en mindre operation som består av ett snitt i det komprimerade området för att skära upp senskidan. Den största risken är infektioner eller ineffektivitet av operationen.
Riskfaktorer för låsningsfenomenet triggerfinger
Det finns vissa människor som har högre sannolikhet för att utveckla detta tillstånd. De kända riskfaktorerna är som följer:
- Ålder: Människor över 40 år och under 60 år.
- Sjukdomar: Att vara diabetiker, lida av hypotyreos, lida av reumatoid artrit eller ha tuberkulos.
- Ha genomgått operation för karpaltunnelsyndrom.
- Repetitiva aktiviteter och rörelsemönster: Att genomföra uppgifter eller arbetsuppgifter som kräver upprepade rörelsesekvenser.
Ett tillstånd med olika behandlingar
Triggerfinger är ett tillstånd som kan påverka livskvaliteten avsevärt. Därför är det mest tillrådliga i dessa fall att anpassa sig till de nya förhållandena och undvika rörelser som förvärrar tillståndet. Om dessa rörelser är omöjliga att undvika är det viktigt att utvärdera effektiva åtgärder.
Det är viktigt att notera att ingen av de tillgängliga behandlingarna är hundra procent effektiv. Men en hög andel patienter blir bättre efter injektioner med kortikosteroider, och det finns också framgångsrika fall med kirurgi. Så prognosen är god.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- DEL TRATAMIENTO, D. Y. P. (2009). Infiltración esteroidea en el dedo en gatillo.
- González, E. H. H., & Betancourt, G. M. (2018). Liberación percutánea del dedo en resorte. Revista Archivo Médico de Camagüey, 22(3), 303-312.
- Chaves Moreno, A. (2008). Tenosinovitis estenosante del tendón flexor (dedo en resorte). Medicina Legal de Costa Rica, 25(1), 59-65.
- Suárez Martín, Ricardo, et al. “Artrocentesis e inyecciones intra y periarticulares con corticoesteroides.” Revista Cubana de Reumatología 18.1 (2016): 45-61.
- Berlanga-de-Mingo, D., et al. “Asociación entre dedos en resorte múltiples, enfermedades sistémicas y síndrome del túnel carpiano: análisis multivariante.” Revista Española de Cirugía Ortopédica y Traumatología 63.4 (2019): 307-312.
