Lär dig om schizofreniformt syndrom
Schizofreniformt syndrom är en typ av schizofreni, och som sådan har den liknande symptom. Dessa symptom varar alltid i mer än en och mindre än sex månader i deras respektive prodromala, aktiva och kvarliggande faser.
När en patient uppvisar symptom på schizofreni men de inte har varit närvarande i de sex månader som krävs för att denna sjukdom ska diagnostiseras, lider personen av vad som kallas för schizofreniformt syndrom.
Vanligtvis utvecklar 60-80% av patienterna ifråga schizofreni. I andra fall kan de drabbas av bipolära eller schizoaffektiva störningar.
För att en patient ska diagnostiseras med schizofreniformt syndrom får symptomen inte orsakas av droger, läkemedel, medicinska problem eller andra psykologiska tillstånd.
Schizofreniformt syndrom
Generellt är varaktigheten det som skiljer detta tillstånd från schizofreni. Vidare har den inga andra underliggande orsaker eller förklaringar.
Epidemiologi
Generellt kan personer från alla kulturer utveckla detta tillstånd, och i 50% av fallen finns en tidigare schizoid personlighetsstörning. De senaste studierna uppskattar att mindre än 1% av populationen är drabbad.
När föräldrar har en schizofren störning löper barnen 20-40% chans att också drabbas. Detta syndrom kan som sagt sedan utvecklas till schizofreni.
Även om den dyker upp hos både män och kvinnor så är den vanligast bland unga män. Efter en första episod finns en chans på 30% att patienten inte får ett återfall.
De kvarvarande 70% får dock återfall eller börja luta mot kronisk schizofreni.
Symptom på schizofreniformt syndrom
Generellt är de huvudsakliga kännetecknen på detta tillstånd samma som hos schizofreni. Det finns dock två stora skillnader:
Först skiljer sig varaktigheten hos tillståndet. Som vi nämnde ovan måste det vara i minst 1 men max 6 månader. Syndromet påverkar dessutom ofta inte patienten socialt eller arbetsmässigt.
Generellt delar man upp symptom på schizofreniformt syndrom i två grupper: positiva och negativa.
En patient kan uppleva hallucinationer och paranoia (positiva) eller apati (negativa).
Positiva symptom
De huvudsakliga är:
- Hallucinationer: förnimmelser som patienten upplever hos alla fem sinnen utan extern stimulans. De vanligaste är att se eller höra saker, såsom icke-existerande personer.
- Vanföreställningar: förvrängda idéer som patienten starkt tror på. De kan ofta ge upphov till obehag eller oro, och inkluderar ofta en misstagen uppfattning om att man är förföljd.
- Oorganiserat tal och tänkande: det sker en förlust av logiska associationer i tänkandet. Patienten uppvisar även oorganiserat tal.
- Oorganiserat beteende: patienten ger prov på beteenden som går från stor upprördhet – till exempel att skrika utan anledning – till ologiskt beteende, såsom att bära varma kläder på sommaren.
Negativa symptom
Negativa symptom påverkar en patients personlighet. De främsta är:
- Avtrubbning: patienten upplever en oförmåga att känna en rad olika känslor. Han ser till exempel inte folk i ögonen och kan ha ett monotont tonläge.
- Apati och letargi: apati är brist på intresse för saker medan letargi är brist på energi. Patienten kan till exempel få dålig hygien.
- Anhedoni och social isolering: anhedoni är en oförmåga att känna njutning från saker som man tidigare gillade.
- Alogi: fattigt språk, vilket ofta anses vara en form av afasi.
Denna artikel kanske intresserar dig: Hur du vet huruvida ditt barn tar droger
Behandling av schizofreniformt syndrom
Psykoterapi
Generellt ger behandling med psykoterapi och psykotropiska läkemedel goda resultat.
Runt hälften av patienterna som diagnostiseras med schizofreniformt syndrom utvecklar schizofreni, men den exakta orsaken till tillståndet är fortfarande okänd.
Behandlingen liknar den för schizofreni. Psykoterapi och antypsykotika är grunden för behandlingen, men det är viktigt att påpeka att schizofreniformt syndrom inte kan orsakas av andra sjukdomar eller substansmissbruk.
Kognitiv beteendeterapi kan hjälpa patienter, speciellt när det kommer till att förstå sjukdomen och erbjuda sätt att hantera den. Andra terapier och metoder kan också ge goda resultat.
Om våldsamt eller självdestruktivt beteende visar sig kan sjukhusvistelse krävas. Familjeterapi ska heller inte förbises, eftersom det hjälper patienter att hantera sjukdomen i en bekväm miljö där de känner sig säkra.
