Injektioner vid skador: En teknik för smärtlindrande
Injektioner vid skador är välkända i den professionella sportvärlden och blir mer och mer populära på amatörarenan. Det är vanligt att läsa i nyheterna att en idrottare fått injektioner för att kunna fortsätta en match eller att deras behandling baserats på injektioner för att de snabbt ska kunna återgå till att tävla igen.
Det finns både försvarare och belackare av denna metod. Sanningen är att tekniken går utöver dess atletiska användning. Många patienter med reumatiska sjukdomar kan också få injektioner för att minska inflammation och smärta i lederna.
Det är också sant att det kan förekomma missbruk, vilket kan skapa negativa effekter som uppstår på längre sikt. Detta innebär att en idrottare kan känna stor lättnad när de fått en injektion, vilket kan leda till att de överanstränger sig utan att märka något obehag. Men en led som har överskridit sina gränser kan drabbas av skador månader eller till och med år senare.
Varför ger man injektioner vid skador?
Injektioner utförs av en expert som applicerar det injicerar en farmakologisk substans i en led eller i periartikulära vävnader, i syfte att lindra smärta, minska inflammation eller förbättra de symptom som patienten uppvisar.
Det är väldigt svårt att få långvariga effekter med injektioner. Därför anser man egentligen inte att de är botande. I verkligheten är de behandlingar för lättnad som kan vara effektiva under en ganska lång tid, men som inte alltid är definitiva.
Precis som injektioner inte är magiska, anser man inte heller att de är det enda alternativet för idrottsskador i lederna, och mycket mindre för reumatiska patienter. Man bör alltid komplettera dem med andra behandlingar beroende på fall, vare sig det gäller fysiska rehabiliteringsterapier eller medicinering på annat sätt.
Det finns många olika sorters injektioner vilka man klassificerar efter behandlingsställe och efter ämnet som man injicerar. Detta är emellertid relativt billigt jämfört med kirurgi. Dessutom innebär den enkla metoden att man kan utföra dem snabbt och enkelt och inte behöver vara på sjukhus.
Vem är kandidat för injektioner?
Man tar hänsyn till vissa protokoll när man fattar beslut om att ge injektioner vid skador eller sjukdomar. Inte alla idrottsskador kan, eller bör, behandlas med denna metod. Liknande är det inte alla reumatiska sjukdomar har nytta av injektioner vid det smärtsamma området.
Det finns tre allmänna villkor som man tar till hjälp för att bedöma möjligheten att ge en patient injektioner:
- Vid en inflammatorisk process som kan svara på en lokal injektion av antiinflammatoriskt medel, eller när man kan minska svår och invalidiserande smärta med analgetika eller bedövningsmedel.
- När patienten har förbrukat alla andra resurser. Det vill säga när orala läkemedel eller fysisk rehabilitering inte visar någon förbättring.
- När patienten har biverkningar av medicin som ges på annat sätt.
Om dessa kriterier är uppfyllda kan läkaren ta beslutet att patienten kan få en behandling med injektioner. Här bör man göra skillnad mellan systemiska reumatiska sjukdomar och osteoartikulära skador, bland vilka vi inkluderar idrottsskador.
Injektioner kan utföras på patienter med följande tillstånd:
- Reumatoid artrit
- Gikt
- Systemisk lupus erythematosus (SLE)
- Ankyloserande spondylit
- Allmän artrit och artros i axel, knä, fotled och andra leder.
Bland de vanligaste led- och periartikulära skadorna där man använder injektioner räknar vi följande:
- Adhesiv kapsulit i axeln
- Epikondylit i armbågen
- Olecranonbursit
- Karpaltunnelsyndrom
- Iliopsoasbursit
- Prepatellär bursit i knäet
- Plantar fasciit
- Hälsenetendinos
- Triggerfinger
Vid vilka skador eller tillstånd bör man inte ta injektioner?
Precis som det finns medicinska rekommendationer för injektioner vid skador och sjukdomstillstånd, finns det också omständigheter, faktorer och åtföljande processer som innebär att man bör undvika tekniken. En läkare bör godkänna en injektion så att patienten kan undvika komplikationer.
Även om de flesta av dessa kontraindikationer gäller situationer med kroniska sjukdomar och förändringar hos patienter som redan har problem, finns det många tillfällen som kan påkalla behandlingen för en idrottare. Men som vi nämner i inledningen kan onödiga injektioner resultera i framtida problem som patienten inte uppfattar förrän kanske år senare.
Först och främst, utan en noggrann diagnos, bör man inte utföra injektioner. Traumatologen måste vara säker på det medicinska tillståndet för att veta vilket ämne som ska injiceras, om något.
För det andra innebär aktiva infektioner och koagulationsrubbningar att man inte bör utföra proceduren. Om det förekommer bakterier vävnader där man ska göra injektionen, är detta en fara. Koagulationsproblem kan också leda till risker, nämligen ackumulering av blod inuti ledvävnaderna.
För idrottare är den största kontraindikationen en tidigare historia av injektioner. Om flera injektioner har utförts med mediokra eller otillräckliga resultat, är det ingen idé att göra fler injektioner, eftersom man inte kommer att uppnå de önskade målen med upprepning.
En annan mycket användbar artikel vald för dig: Lindra reumatoid artrit med dessa 6 livsmedel i din frukost
Vilka läkemedel kan man ge som injektioner vid skador eller sjukdomstillstånd?
Det finns två typer av läkemedel som man kan ge som injektioner i lederna eller periartikulära vävnader. Dessa är kortikosteroider och bedövningsmedel. Låt oss titta närmare på dessa.
Injektioner med kortikosteroid
De injicerbara kortikosteroiderna som man ger vid idrottsskador eller till reumatologiska patienter är sådana med förlängd frisättning. Detta innebär att de är sammansatta på ett speciellt sätt så att deras effekt varar längre än några dagar. Vissas effekt håller i 1 månad och andra i upp till 6 månader.
Ett annat alternativ är kombinationen av två olika former av samma kortikosteroid i samma ampull. Den ena är varianten med förlängd frisättning och den andra är snabbverkande, så att patienten får en omedelbar effekt samtidigs som resten av läkemedlet ska verka under de följande veckorna.
Injektioner med lokalbedövningsmedel
Att blanda med ett lokalbedövningsmedel i injektionen är inte exklusivt för kortikosteroider. Ganska ofta använder man detta läkemedel som spädningsmedel för andra antiinflammatoriska läkemedel. Det bidrar också till smärtlindring.
De vanligaste är lidokain och mepivakain. Det finns också kommersiella presentationer som redan är spädda, så att man inte behöver göra det vid tidpunkten för injektionen.
Injicera alltid enligt medicinska kriterier
Det är viktigt att respektera de medicinska kriterier som gäller för injektioner. Det är en invasiv procedur som, även om den är minimal, det finns risker med och som man inte rekommenderar för alla skador eller reumatologiska tillstånd.
Det finns aldrig någon ersättning för en konsultation med en specialist. Traumatologer och reumatologer har tillräcklig kunskap för att ta beslut i detta. Och i händelse av tvivel kommer dessa att i första hand utföra de nödvändiga kompletterande metoderna.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- González, AA Varela, M. Sánchez Díaz, and R. Miranda Cortina. “Infiltración local en patologías articulares y de partes blandas en un centro de salud.” Atencion Primaria 32.6 (2003): 388.
- Baron, D., and P. Le Goff. “Papel de los corticoides por vía intraarticular en el adulto.” EMC-Tratado de Medicina 10.3 (2006): 1-11.
- de Entrambasaguas, M., et al. “Infiltración de esteroides, férula de muñeca y fonoforesis en el síndrome del túnel carpiano.” Rehabilitación 40.4 (2006): 193-200.
- Ruíz-Jiménez, Juan-Jesús. “Efectividad de la infiltración con corticoesteroides en la epicondilitis lateral. Una revisión sistemática.” (2016).
- Suarez, Cecilia Andrea Baquerizo, et al. “Fascitis plantar. Criterios y experiencias sobre la infiltración con anestésicos locales y corticoesteroides.” Revista Cubana de Reumatología 21.3 (2019).
- Hernández González, Erick Héctor, Guillermo Pérez Sosa, and Gretel Mosquera Betancourt. “Evaluación del tratamiento con acetónido de triamcinolona más lidocaína para el dolor musculoesquelético en ortopedia.” Revista Archivo Médico de Camagüey 17.5 (2013): 558-571.
