Epileptiska anfall - vad ska du göra?
Epileptiska anfall är paroxysmala eller spasmartade förändringar som inträffar plötsligt och oväntat hos en person. De försvinner vanligtvis snabbt. De beror på onormal neuronal aktivitet som manifesterar sig plötsligt, kortvarigt och tillfälligt.
Det mest karakteristiska med dessa anfall är att de börjar plötsligt och varar i några sekunder eller minuter. När episoden fortskrider kan personen förlora medvetandet och även göra rytmiska, plötsliga och ofrivilliga rörelser. Det är också möjligt för personen att vara medveten om allt som händer dem under anfallet.
Enligt Världshälsoorganisationen finns det cirka 50 miljoner människor med epilepsi i världen, och 70% av dem kunde ha levt utan anfall om deras sjukdomen diagnostiserats och behandlats korrekt.
Olika typer av epileptiska anfall
Epileptiska anfall kan uppdelas i två huvudgrupper:
- Generaliserade anfall: Det här är den typ av anfall som påverkar hjärnans båda halvor från början till slutet av attacken.
- Fokala eller partiella: Dessa är anfall där den bioelektriska aktiviteten bara börjar i ett specifikt område i hjärnan innan den sedan kan sprida sig till resten av hjärnan.
Generella epileptiska anfall
Generella attacker är i sin tur uppdelade i flera typer:
- Tonisk-kloniska anfall (“grand mal”): Dessa är de vanligaste. Uppkomsten av dessa anfall är kännetecknat av stelhet i extremiteterna – den toniska fasen – och detta följs av ett kraftigt skakande av kroppen – den kloniska fasen. Under dessa faser kan personen bita sig i tungan, plötsligt falla och uppleva en avslappning som leder till förlorad tarmkontroll.
- Myokloniska anfall: Dessa är kännetecknade av snabba och korta sammandragningar i musklerna på båda sidor av kroppen. Personen kan plötsligt falla omkull eller tappa saker de håller i. Många gånger blandar folk ihop detta med vanlig klumpighet, och det kan därför ta ett tag att diagnostisera.
- Generaliserade atoniska anfall: Orsakar plötslig förlust av muskeltonus. De är plötsliga och orsakar vanligtvis att personen kollapsar.
- Absenser (“petit mal”): Dessa består av en plötslig förlust av medvetandet, där personen stoppar upp i aktiviteten de håller på med och stirrar tomt framför sig.
Du kanske är intresserad av den här artikeln: Naturliga terapier som hjälper neuropatisk smärta
Fokala epileptiska anfall
Enkla fokala anfall är mycket vanliga. De uppträder med symptom som medvetslöshet, och beroende på var i hjärnan de har sitt ursprung, varierar symptomen. De kan vara:
- Motoriska: Personen upplever ofrivilliga kroppsrörelser
- Gelastiska: Personen upplever okontrollerat skratt
- Sensoriska: Visuella hallucinationer, hörselhallucinationer etc.
- Mentala: Konstiga tankar, sinnesförnimmelser, overklighetskänslor.
Komplexa fokala anfall orsakar också medvetslöshet. När de förekommer kan det innebära att personen inte svarar på stimuli eller gör det inkonsekvent.
Ibland utför kroppen automatiska rörelser som att suga, svälja eller tugga, gnugga händerna etc. När anfallet gått över kan personen vara förvirrad i flera minuter.
Slutligen finns det en typ av anfall som man kallar partiella anfall med sekundär generalisering. Dessa är epileptiska anfall som börjar fokuserade på en hjärnsektor men tenderar att sprida sig genom hjärnan och bli generaliserade.
Vi rekommenderar också att du läser den här artikeln: God kvalitetssömn kan förhindra hjärnsjukdomar
Hur man hanterar ett epileptiskt anfall
När en person har ett epileptiskt anfall finns det vissa saker du kan göra för att hjälpa dem. Det första du behöver göra är att hålla dig lugn. Sedan bör du ta bort alla föremål inom räckhåll som kan skada personen: möbler med vassa kanter, vaser, saxar etc.
Om personen har kollapsat, lägg något mjukt under huvudet så att han eller hon inte ligger med huvudet mot marken. Efter att ha tagit dessa steg rekommenderar vi att du lossar eventuella plagg runt halsen, såsom slipsar, skjortkragar etc. Du bör dessutom vända kroppen på sidan så att de kan andas bättre med fria luftvägar.
Det är viktigt att notera varaktigheten på det epileptiska anfallet, som vanligtvis sträcker sig från två till tre minuter. Medan anfallet varar, stanna hos den drabbade personen och kontrollera att de blir sig själva igen när anfallet är över. Det är viktigt att se till att de återhämtar sig gradvis utan att pressa dem och att du låter dem vila.
Försök inte immobilisera personen och stoppa inte in föremål eller fingrar i munnen på dem. Du behöver inte heller använda dig av mun-mot-mun-metoden. I allmänhet varar ett epilepsianfall i några minuter och kräver inte någon sjukhusvistelse. Om det varar i mer än 5 minuter, bör du ringa efter ambulans eller omedelbart uppsöka vård åt personen.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bezos Saldaña, L., & Escribano Ceruelo, E. (2012). ¿Qué esconden los problemas del control de esfínteres?: A propósito de un caso. Pediatría Atención Primaria, 14(56), 317-321.
- Rosales-Lagarde, A., del Río-Portilla, I. Y., Guevara, M. Á., & Corsi-Cabrera, M. (2009). Caída abrupta del tono muscular al entrar a sueño MOR en el ser humano. Salud mental, 32(2), 117-123.
- Casas-Fernández, C. (2012). Análisis crítico de la nueva clasificación de las epilepsias y crisis epilépticas de la Liga Internacional contra la Epilepsia. Rev Neurol, 54 (Supl 3), S7-18.
