Vad är haptofobi och hur övervinner man det?
Att bli berörd av andra människor är en normal del av vardagliga sociala interaktioner, men för människor med haptofobi innebär det ett problem. Vi kan alla känna oss obekväma när en främling omfamnar oss eller när andra invaderar vårt personliga utrymme.
I allmänhet håller vi ett lämpligt avstånd till varandra beroende på vilken typ av relation vi har med andra, och om människor inte respekterar detta kan vi känna oss överväldigade.
Men för dem som lider av haptofobi är ett enkelt handslag eller puss från en närstående en källa till intensivt obehag.
Haptofobi är en irrationell och patologisk rädsla för att röra vid andra eller för att de ska röra vid oss. Oron som utlöses av fysisk kontakt är så stor att dessa personer kan bli nästan helt isolerade för att de försöker undvika sådana situationer. Eftersom människor är sociala varelser kan denna fobi allvarligt störa individens dagliga liv.
Vilka symptom är förknippade med haptofobi?
Haptofobi faller inom kategorin specifika fobier, så dess symptom påminner om andra fobier i denna grupp. De viktigaste av dem är följande:
- Intensiv och oproportionerlig rädsla för att röra vid eller bli vidrörd av andra människor.
- Exponering för den fruktade situationen (i detta fall fysisk kontakt) utlöser en stark ångestreaktion.
- Personen är förmodligen medveten om att rädslan är irrationell, men kan inte kontrollera den.
- Man undviker till varje pris situationer som involverar fysisk kontakt med andra, eller om detta inte är möjligt uthärdar man dem på bekostnad av enormt obehag.
- Störningen är långvarig och genererar en effekt i personens dagliga liv (personligt, socialt, professionellt…).
- Vid tanken på fysisk kontakt med andra människor uppstår ofta fysiologiska symptom som hjärtklappning, svettning, kvävningskänsla eller muskelspänningar. Det är också vanligt att känna irrationella tankar och föreställningar rörande faran av kontakt.
Orsaker och ursprung till haptofobi
Orsaken till denna fobi är ännu inte helt fastställd och det är troligt att flera faktorer är inblandade. Det kan finnas någon biologisk komponent förknippad med medfödd rädsla som ärvts från våra förfäder.
Specifika fobier är något man vanligtvis förvärvar efter att man har upplevt relaterade traumatiska händelser antingen personligen, eller genom att man bevittnar andra som upplever negativa effekter av saker som skapar rädsla hos dem.
På grund av detta kan traumatiska upplevelser, som t.ex. sexuella övergrepp under barndomen, leda till haptofobi. På samma sätt kan vetskapen att vissa människor har smittats av något virus genom direktkontakt med andra utlösa en extrem rädsla för att man själv ska bli smittad av andra.
Riskfaktorer
Alla människor reagerar inte på samma sätt på samma händelser. Därför kan orsaken till haptofobi för en person vara helt betydelselös för en annan person. Hur som helst finns det vissa faktorer som ökar risken för att utveckla denna fobi:
- Att du har en familjehistoria med haptofobi eller andra ångestsyndrom. För det första på grund av den eventuella ärftliga genetiska komponenten, men också för att du har vuxit upp med att människor i din närhet som reagerar med rädsla på liknande situationer.
- Att ha ett introvert temperament och en neurotisk eller orolig personlighet.
- Det att vara kvinna fördubblar risken att drabbas av denna typ av fobi.
- Att ha andra psykiska störningar som t.ex bakteriefobi, rädsla för folksamlingar eller social ångest.
Läs mer i den här artikeln: 6 sätt att kontrollera stress och ångest utan läkemedel
Hur ställer man diagnosen?
Inom vården baserar man diagnosen haptofobi på om de fastställda kriterierna är uppfyllda. Det vill säga en psykolog eller psykiater bedömer de symptom (tankar, känslor, förnimmelser och beteenden) som personen uppvisar i samband med social kontakt.
En klinisk intervju, rapporter från patienten själv eller användning av vissa lämpliga tester och undersökningar är till hjälp i detta steg. Denna information hjälper inte bara till att identifiera den specifika fobin, utan ligger också till grund för att ta fram den mest lämpliga individuella behandlingsplanen.
Hur man övervinner denna typ av fobi
Lyckligtvis svarar specifika fobier mycket bra på kognitiv beteendeterapi . Dessa är huvudsakligen baserade på tre mål:
- Att utrusta personen med strategier för att reglera eller minska sin ångestnivå.
- Avslappningstekniker och systematisk desensibilisering är de vanligaste alternativen.
- Identifiera de irrationella tankarna som ligger bakom rädslan och hjälpa patienten att omvärdera dem. Med andra ord, man lär patienten att ifrågasätta sina egna sanningar och ersätta dessa tankar med andra som är mer funktionella och verklighetsförankrade.
- Man utsätter gradvis personen för de situationer som han eller hon fruktar. Syftet är att man mot slutet av detta stadium av behandlingen kan visa på att faktorer som tidigare utlöst fobin faktiskt är ofarliga, och att de associerade ångestnivåerna hos patienten minskar.
- Andra alternativ som mindfulness eller acceptans- och engagemangsterapi visar också på goda resultat. Därtill är det ibland tillrådligt att använda medicin för att stödja den psykologiska interventionen.
Läs mer i den här artikeln: Cancer påverkar den emotionella hälsan, inte bara den fysiska
Fobier påverkar vardagen
Vissa fobier genererar inga större problem i vardagen då det är lätt att undvika de fruktade situationerna. Men i det här fallet kan haptofobi begränsa livet på en personlig, social, arbetsmässig och känslomässig nivå och orsaka stort obehag.
På grund av detta, och på grund av de goda resultaten som man kan uppnå med psykoterapi, rekommenderar specialister starkt att personer med dessa problem uppsöker professionell hjälp. Det är utan tvekan den bästa möjligheten att leva ett gott liv.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Sánchez Navarro, J. P., & Martínez Selva, J. M. (2009). Reactividad fisiológica periférica y actividad cerebral en las fobias específicas. Escritos de Psicología (Internet), 3(1), 43-54.
- Feliú, M. T. (2014). Los Trastornos de Ansiedad en el DSM-5. Cuadernos de medicina psicosomática y psiquiatria de enlace, (110), 62-69.
- Tortella-Feliu, M., & Fullana, M. A. R. (1998). Una revisión de los estudios retrospectivos sobre el origen de las fobias específicas. Psicología conductual, 6(3), 555-580.
- Bonet, J. I. C. (2001). Tratamientos psicológicos eficaces para las fobias específicas. Psicothema, 447-452.