Piercingar i munnen kan påverka munhälsan
Att bära smycken i piercingar på kroppen blir en allt vanligare. Öronen, näsan, ögonbrynen, naveln och många andra ställen är de vanligaste platserna du väljer att placera dessa dekorativa element. Men när du väljer att göra en piercing i munnen kan det få konsekvenser för din munhälsa. Nedan berättar vi om dessa konsekvenser.
Att placera ett smycke genom tungan, läpparna, läppbandet eller kinder kan orsaka skador inuti munnen. Det kan också ge upphov till andra komplikationer som påverkar en persons allmänna hälsa. Detta beror på att det är en främmande kropp på en fuktig plats med ett stort antal bakterier. Vidare befinner sig dessa kroppsdelar i konstant rörelse.
Problem kan uppstå när man låter utföra piercingen och stoppar in smyckena för första gången. Men de kan också inträffa efter att piercingen redan är etablerad. Läs vidare och ta reda på vilka konsekvenser piercingar i munnen har för munhälsan.
Piercingar i munnen
Piercingar är smycken som man sätter in i huden eller slemhinnorna genom en perforering av dessa vävnader. I allmänhet är de av metall eller keramik, även om de kan vara av andra material och ha olika design.
Denna praxis går tillbaka till antika kulturer. Det har dock blivit ett populärt fenomen sedan 1990-talet, och idag är det ganska vanligt, särskilt bland ungdomar och tonåringar.
Som vi nämnt kan denna typ av smycke placeras i olika delar av kroppen. I den här artikeln ska vi fokusera på de som man har valt att placera i munnen.
Munhålan har flera områden som piercingälskare väljer att ha sina smycken i:
- Tungan: Juveler som man kallar stavar (barbells) bärs i den centrala delen av tungan. Detta är en stav som har en liten metallkula i varje ände. Vissa personer föredrar också att ha ringar på sidorna och på spetsen av denna stav.
- Läpparna: Piercingar kan vara placerade var som helst längs läpparna, även om man oftast ser dem i den centrala delen av underläppen eller på huden, i hakvecket under underläppen. Man brukar använda en ring eller stud som är en stång med kula på utsidan och en platt skiva på insidan som fungerar som låsmekanism.
- Kinderna: Denna typ av piercingar i munnen är extern och är synlig i ansiktet. Men piercingen når även slemhinnan inne i munnen.
- Övriga: Vissa väljer att placera sina piercingar i läppbandet under tungan (frenulum). Dessa är mindre vanliga och farligare för hälsan.
Konsekvenserna av piercingar i munnen på den orala hälsan
Från ögonblicket som munvävnaden perforeras för att placera en piercing i munnen kan negativa konsekvenser för munhälsan redan uppstå. Dessutom, efter att smycket har blivit placerat, kan dess närvaro i munhålan också orsaka andra skador och konsekvenser. Här kan du läsa mer om riskerna.
Blödning, smärta och inflammation i munnen
En av konsekvenserna för munhälsan när man gör piercingar i munnen är risken för blödningar. Om nålen passerar genom ett större blodkärl under smyckets placering kan det uppstå en riklig blödning som kan vara svår att stoppa.
Smärta och svullnad i området är också vanliga effekter efter att ha gjort en piercing. Om smycket är placerat i tungan är det viktigt att vara medveten om att detta organ kan svälla upp och bli större. I svåra fall kan tungan blockera luftvägarna och göra det svårt för luft att komma in.
Piercingar i munnen kan leda till orala infektioner
Många bakterier samexisterar i munhålan och kan i en piercing hitta en idealisk miljö för att leva och sprida sig. Om denna förökning av bakterier sker utom kontroll kommer det att leda till infektioner i eller utanför munnen.
Infektioner kan uppstå efter att smycket har blivit placerat, när såret ännu inte är helt stängt. Men de kan också uppstå en tid efter att piercingen är etablerad.
Infektioner är förknippade med bristande hygienvanor där man inte tagit hänsyn till aseptiska åtgärder och adekvata säkerhetsåtgärder för utförandet av piercingen och senare hantering av den. Att röra vid piercingen med händerna, stoppa föremål i munnen och röka ökar också risken för denna komplikation.
Infektioner kan sitta i det organ där smyckena sitter, orsaka kontaminering av andra ställen, som tandköttet, eller sprida sig till hela munnen. Det kan även påverka andra delar av kroppen. Piercingen fungerar som ett sätt för bakterier att komma in i kroppen och sprida sig därifrån.
Infektioner på grund av piercingar i munnen kan vara komplicerade och leda till endokardit, ansiktscelluliter, Ludwigs angina och bakteriemi. Det är därför det är viktigt att uppsöka läkare omedelbart vid feber, rodnad, svullnad eller om man observerar varbildning nära piercingen, samt om du lägger märke till några symptom på inflammation i ansiktet, skakningar eller frossa.
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: Piercingar i öronen: Olika typer och risker
Förändring i munnens funktionen
Förekomsten av en främmande kropp i munhålan kan påverka flera av munnens funktioner. Att bära en piercing i tungan, läpparna, kinderna eller tungbandet kan därför orsaka följande förändringar:
- Öka salivproduktionen för mycket
- Det kan hindra talet och göra det svårt att uttala vissa fonem
- Det kan försvåra att tugga och svälja mat
- Förlust eller förändring av smak
Tandköttssjukdomar
Förekomsten av tandköttssjukdomar, som parodontit, kan vara en konsekvens av en piercing i munnen, och är kopplad till infektioner. Piercingarna gynnar spridningen av patogena bakterier i munhålan som påverkar alla vävnader.
I närvaro av bakterier blir tandköttet irriterat och inflammerat. Detta leder till vad som kallas tandköttsinflammation, eller gingivit. Tandköttsvävnaden blir röd, blöder lätt och blir irriterad.
Om man inte behandlar detta i tid, kan bakterierna nå djupare områden, och pyorré eller periodontal sjukdom uppstår. Vävnaden som stöder tänderna är då i fara, och benet som håller fast tänderna kan bli förstört. Tänderna kan också börja ändra läge och kan till och med lossna.
Personer som väljer att ha piercingar i munnen bör vara särskilt noga med att upprätthålla korrekt munhygien. Dessutom, om de märker att tandköttet är svullet, blöder och ser ljusrött ut, bör de omedelbart besöka en tandläkare. Detta är ett varningstecken på ett parodontalt problem.
Tandköttsretraktion
Tandköttsretraktion är en av de vanligaste och mest förekommande orala hälsokonsekvenserna i samband med piercingar i munnen. Det är mest relaterat till smycken placerade i läpparna.
När området ständigt gnuggas och skadas av piercingen, drar sig tandköttsvävnaden tillbaka mot det mest apikala området av tanden. Detta lämnar en del av tandroten exponerad, vilket får den att se ut som om tanden vore längre än vanligt.
När tandköttet drar sig tillbaka tappar tanden fästet och kan börja röra sig och även lossna. Dessutom påverkar det leendets utseende och kan ge personen mycket känsliga tandhalsar och ökad risk för karies.
Slitage på emalj och tänder
I allmänhet är piercingar i munnen gjorda av metalliska material. Den konstanta friktionen mellan detta element och de angränsande tänderna sliter på tandytan.
När det ytliga och skyddande lagret av tänderna slipas bort uppstår andra konsekvenser, som tandkänslighet och ökad risk att drabbas av hål.
Frakturer på tänder, kronor eller fyllningar är en annan risk när du bär smycken i munnen. Olyckor som sker när du tuggar, leker med smycket eller slag orsakade av piercing mot dessa föremål kan förstöra eller orsaka problem.
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: En guide till industrial piercing samt eftervård
Andra komplikationer av piercingar i munnen
Utöver de negativa orala hälsokonsekvenserna i samband med piercingar i munnen som vi redan har nämnt, finns det andra problem i samband med dessa:
- Dålig andedräkt: Ansamling av bakterier i piercingen gynnar lukt i munnen.
- Blodburna sjukdomar: Platsen och förhållandena för piercingen, särskilt om den utförts på en ohygienisk plats, kan främja överföring av allvarliga sjukdomar som HIV och hepatit B, C och D. Desinfektion och aseptik av de instrument och nålar som man använder är viktigt för att undvika dessa komplikationer.
- Endokardit: Som vi redan har nämnt kan dessa piercingar underlätta för bakterier att komma in i blodet och de kan på detta sätt ta sig till hjärtat. Detta ökar risken för att drabbas av bakteriell endokardit, med inflammation i klaffarna och hjärtvävnaden.
- Allergier: Vissa personer kan ha en överkänslighetsreaktion mot materialet som smycket är tillverkat av, speciellt om det innehåller nickel.
- Dentala malocklusioner: Den permanenta närvaron av en främmande kropp i munnen förändrar personens bett för att anpassa sig till detta yttre element och ändrar balansen i tungans kraft. Detta kan i sin tur påverka läget och ocklusionen av tanden.
- Sår och irritation av slemhinnor.
- Oavsiktligt förtäring eller aspiration av smycket.
Hur du minskar riskerna om du vill göra en piercing i munnen
Nu när du känner till de orala och allmänna hälsokonsekvenserna av att låta göra en munpiercing är det möjligt att du känner dig osäker på om du vill ha en. Om du trots riskerna ändå väljer att genomföra det är det viktigt att du tar hänsyn till följande rekommendationer.
Innan du bestämmer dig för att gå igenom den här typen av ingrepp är det viktigt att du är säker och får alla dina frågor besvarade. Gör inte detta under social press eller påverkad av alkohol eller droger.
Det kan vara bra att prata med personer som redan har gått igenom upplevelsen och be dem om förslag och åsikter. När du är osäker eller är rädd för att du kommer att ångra dig är det bästa alternativet alltid att vänta.
När det kommer till att låta göra själva piercingen är det viktigt att hitta en auktoriserad klinik och en utbildad och erfaren fackman som kan se till att göra det under säkra former. Den måste placeras så att du enkelt kan säkerställa adekvata hygienåtgärder och kliniken bör endast använda engångsinstrument eller sterila instrument.
Du bör veta att man inte använder anestesi för piercingar. En person som utför dem måste alltså vara auktoriserad eller utbildad att injicera sådana ämnen i munnen. Det är inte alltid som personer som utför piercingar har denna utbildning trots att de erbjuder anestesi.
Materialet i smyckena är också viktigt. Du bör välja en piercing som är gjord av biokompatibla och hypoallergena element. Kirurgiskt rostfritt stål, titan och 14 eller 18 karats guld är bra alternativ.
När smyckena har placerats, undvik att äta eller dricka varm mat eller dryck, och rök inte. Detta ökar risken för blödning och inflammation.
Svår smärta i området är ovanligt. Om du känner av stor smärta och obehag eller blödningar är det lämpligt att konsultera en läkare eller tandläkare.
Hur man tar hand om en piercing i munnen och bibehåller sin orala hälsa
När ett smycke väl har placerats i munnen är det nödvändigt att vidta vissa försiktighetsåtgärder för att minska risken för komplikationer. Här är några metoder du alltid bör tänka på:
- Munhygien: Att ta ansvarsfull och korrekt omsorg för munhygien är avgörande för att minska spridningen av bakterier. Tandborstning med fluortandkräm och rengöring med tandtråd måste ske minst två gånger om dagen.
- Smyckesrengörare: Du måste också rengöra piercingen noggrant. Du måste undvika ansamling av matrester och bakteriellt plack i området. Att använda alkoholfritt munvatten efter att ha ätit och före sänggåendet kan göra denna uppgift lättare.
- Låt smycket sitta kvar i hålet tills såret är helt läkt: Hos de flesta tar läkningen cirka 6 veckor, dock kan denna period vid vissa piercingar vara upp till flera månader. För att förhindra att hålet växer igen, lämna smycket på plats och ta inte ut det.
- Ta ut din piercing: Efter att området har läkt ordentligt är det en bra idé att ta bort piercingen när du ska sova, äta och idrotta. Se till att rengöra det noggrant varje gång du gör detta samt före återinsättning av smycket.
- Lek inte med piercingen: Även om det ofta är frestande att vrida, gnaga, suga eller flytta på smycket i munnen, bör du undvika detta. Detta fördröjer läkningen och ökar risken för skador på slemhinnor och tandvävnad. Dessutom är det också viktigt att inte stoppa in fingrarna eller andra föremål i munnen eftersom detta kan förorena smyckena.
- Besök en tandläkare regelbundet: Att kontrollera piercingen och resten av munvävnaden hjälper dig att upptäcka och behandla eventuella problem i tid.
Fatta ett ansvarsfullt beslut
Som vi har berättat i den här artikeln så har en piercing i munnen negativa konsekvenser för munhälsan. På grund av detta är det aldrig en god idé att placera ett metalliskt element i de mjuka delarna av munhålan.
Men många väljer trots detta att göra det. I dessa fall är ansvar väsentligt, förutom att leta efter rätt smycke och låta experter utföra piercingen. Underhåll och efterföljande kontroller kommer också att krävas, samt möjlighet att ta bort piercingen om den orsakar problem.
Att ha den nödvändiga informationen för att fatta ett ansvarsfullt beslut är det första steget innan du väljer att låta utföra en piercing. Med de fakta och tips vi tagit upp här kommer du att kunna fatta ett välgrundat och ansvarsfullt beslut.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Preslar, D., & Borger, J. (2022). Body Piercing Infections. In StatPearls. StatPearls Publishing.
- Saccomanno, S., Ieria, I., Manenti, R. J., Giancaspro, S., & Pirelli, P. (2021). Complications of oral piercing: a review of the literature and two case reports. Journal of biological regulators and homeostatic agents, 35(3 Suppl. 1), 167–178.
- Ziebolz, D., Söder, F., Hartl, J. F., Kottmann, T., Rinke, S., Merle, C. L., & Schmalz, G. (2019). Prevalence of periodontal pathogenic bacteria at different oral sites of patients with tongue piercing—results of a cross sectional study. Diagnostic microbiology and infectious disease, 95(4), 114888.
- Dibart, S., De Feo, P., Surabian, G., Hart, A., Capri, D., & Su, M. F. (2002). Oral piercing and gingival recession: review of the literature and a case report. Quintessence international (Berlin, Germany : 1985), 33(2), 110–112.
- Schmidt, J. C., Calderaro, S., Weiger, R., & Walter, C. (2019). On the association between oral piercings and periodontal conditions—A case series. International Journal of Dental Hygiene, 17(4), 318-326.
- Kapferer, I., Benesch, T., Gregoric, N., Ulm, C., & Hienz, S. A. (2007). Lip piercing: prevalence of associated gingival recession and contributing factors. A cross-sectional study. Journal of periodontal research, 42(2), 177–183. https://doi.org/10.1111/j.1600-0765.2006.00931.x
- Ravelo, M. J., Báez, F. A. G., Núñez, A. H., & Fiallo, C. J. V. (2016). Oral piercings and their complications in dentistry. Medimay, 22(3), 124-136.
- Tamez, M. A. T., & de León, F. C. (2017). Complicaciones por el uso de piercings orales en adolescentes mexicanos. Revista Mexicana de Estomatología, 4(1), 25-26.
- Escudero Castaño, N., & Bascones Martínez, A. (2007). Posibles alteraciones locales y sistémicas de los piercings orales y periorales. Avances en Odontoestomatología, 23(1), 21-33.
- Díaz, J. C. Q., Corvo, N. V., Giralt, M. Q., & Reyes, D. R. (2018). Complicaciones y efectos negativos asociados al uso de los piercings en la región maxilofacial. Medimay, 25(3), 190-200.
