Hur är det att leva med misofoni?

För dem som lever med misofoni kan helt vardagliga situationer bli outhärdliga om de inte använder några lämpliga strategier för att hantera dem med. Detta sällsynta problem anses inte ens vara en officiell sjukdom.

Misofoni är ett av de tillstånd som förblir osynligt för nästan alla som inte är direkt drabbade av det. De som tvingas leva med misofoni genomlever en absolut tortyr på grund av obetydliga ljud som de flesta andra inte ens lägger märke till. Några exempel kan vara ljudet av någon som tuggar tuggummi, regndroppar som smattrar mot ett fönster eller en penna som skrapar mot ett papper.

Vad som gör situationen ännu värre är att många inom vården helt ignorerar klagomålen från dem med detta tillstånd. De tenderar att klassificera dessa patienter som psykotiskt instabila, bipolära eller schizofrena.

Att leva med misofoni är ingen liten bedrift. Dessa individer måste inte bara klara det lidande de upplever när de lever med dessa ständiga, extrema stimuli, de måste också möta den allmänna bristen på förståelse för problemet. Det finns för närvarande ingen behandling tillgänglig för denna selektiva överkänslighet mot ljud.

Vad är misofoni?

Termen misofoni betyder helt enkelt “hat mot ljud”. Det hänvisar till en störning där individen uttrycker en oproportionerlig avsky som en reaktion på vardagliga ljud. Det definieras som en patologisk form av akustisk överkänslighet.

När människor med denna störning hör vissa ljud upplever de irritation och en önskan att skrika eller slå på något. Så vanliga ljud, som ljudet från någons andetag, kan ge dem känslor såsom ilska, ångest och panik.

Alla människor med misofoni är inte känsliga för samma typer av ljud. De vanligaste utlösarna har att göra med mat – att svälja, smacka och tugga osv. Irriterande ljud som en knakande stol eller någon som trummar med fingrarna kan också vara utlösare.

Att leva med misofoni: orsaker och symptom

Misofoni erkändes först som ett medicinskt problem på 90-talet. Men inom läkarvetenskapen är detta ännu inte accepterat som en sjukdom. Hittills är få läkare kompetenta att diagnostisera en person med misofoni.

Allt verkar tyda på att de människor som lider av denna sjukdom har något underliggande neurologiskt problem. Enligt tillgänglig forskning visar dessa individer onormal aktivitet i den främre insulära loben. Experter tror att det finns en anomali i bearbetningen av känslor, härledd från hur de uppfattar ljud.

Detta problem är katalogiserat som ett symptom mer än ett kliniskt tillstånd i sig. Det tenderar att ge sig till känna redan i barndomen, men det finns också fall av misofoni som uppträder senare i livet. Förutom den extrema, selektiva ljudkänsligheten och den ångest som detta orsakar, finns det inga andra synliga manifestationer av detta tillstånd.

Det finns inga specifika tester som kan avgöra om en person lider av misofoni eller inte. Diagnosen är snarare ett resultat av att man observerar individens reaktion på olika ljud. Även om många som inte har misofoni kan känna sig äcklade av vissa ljud, visar de som lever med misofoni oproportionerligt starka reaktioner.

Hur är det att leva med misofoni?

Misofoni förändrar helt livet för den dabbade personen. En av de första konsekvenserna är social isolering och förlust av stöd från närstående och familj. Beroende på svårighetsgraden av intoleransen mot vardagliga ljud kan patienten behöva isolera sig från andra för att undvika extremt obehag och ångest. Detta gäller särskilt eftersom obehagen nästan alltid har att göra med ljud som en annan person åstadkommer.

Situationen kan vara mycket tröttsam och hindrar dessa individer från att arbeta utanför hemmet eftersom det utsätter dem för konstant buller. Oförmågan att filtrera bort ljud, som klickningarna från tangenterna på tangentbordet eller andras andetag, begränsar deras möjligheter till ett socialt liv.

De som lever med misofoni väljer ibland att ha på sig hörlurar och lyssnar på musik hela tiden, eftersom de flesta inte har problem med musik. Detta gör att de kan distansera sig från ljudet i sin omgivning. På samma sätt kan man använda öronproppar, brusreducerande hörlurar eller brusreducerande hjälmar.

Finns det något som kan göras för personer med misfoni?

För närvarande finns det ingen behandling för misofoni. Det finns dock flera studier om detta ämne.

Under tiden bör patienten arbeta med att utveckla ett adaptivt beteende. Med andra ord, utforska och träna på strategier som förhindrar behovet av social isolering. Psykoterapi kan vara särskilt hjälpsamt i dessa fall.

Avslappningsövningar och meditationstekniker kan också vara till hjälp. De erbjuder effektiva verktyg för att övervinna ångest när det inträffar. Oavsett vilket som är fallet är det viktigt att dessa individer pratar med sina närmaste vänner och familjemedlemmar så att de kan bli medvetna om tillståndet och utveckla en bättre förståelse för det.