Graviditetskomplikationen cervixinsufficiens: symptom

Graviditetskomplikationen cervixinsufficiens är ett svårt tillstånd att diagnostisera, särskilt när det gäller kvinnor som är gravida för första gången. Det är bäst att gå på regelbundna graviditetskontroller och rapportera eventuella symptom till din läkare eller barnmorska.

Graviditetskomplikationen cervixinsufficiens uppstår när livmoderhalsen expanderar för tidigt under graviditeten, vanligtvis utan några andra symptom. Detta kan leda till för tidig födsel eller missfall.

Vanligtvis expanderar livmoderhalsen bara när förlossningen börjar, som svar på sammandragningar. Men om cervixinsufficiens föreligger sker denna utvidgning under graviditetens andra trimestern. Detta sker utan smärta eller ömhet i området.

Denna abnormitet kan man bara upptäcka när en kvinna är gravid. Hennes livmoder kommer annars att se normal ut. Om en kvinna har haft graviditetskomplikationen cervixinsufficiens under en tidigare graviditet, kommer samma problem sannolikt att inträffa vid senare graviditeter.

Vanliga symptom på graviditetskomplikationen cervixinsufficiens

Endast vissa kvinnor kan få en lätt blödning under vecka 14 till vecka 20 av graviditeten. En dylik blödning kan pågå i några dagar eller flera veckor.

Vissa kvinnor känner också av obehag under graviditetens andra trimester, till exempel följande:

• Förändringar i vaginala flytningar
• En känsla av tryck i bäckenet
• En smärta i ryggen som känns konstig
• Milda magkramper

Vad orsakar detta tillstånd?

Vetenskapen har inte kunnat fastställa den specifika orsaken till graviditetskomplikationen cervixinsufficiens. Experter har dock kunnat identifiera några av de faktorer som ökar risken för detta problem. De viktigaste är följande:

• En multipel graviditet. Denna komplikation förekommer oftare hos kvinnor som är gravida med flera barn samtidigt.
• Kvinnor som har haft en bristning i livmodern vid en tidigare förlossning.
• Kvinnor som har gått igenom en så kallad LEEP (Loop Electrosurgical Excision Procedure). Detta är en excisionell elektrokirurgisk procedur som man utför för att förhindra livmodercancer.
• Vid medfödd bindvävssjukdom. Detta inkluderar flera abnormiteter i livmodern som är närvarande vid födseln, som Ehlers-Danlos syndrom.
• Medfödda defekter i livmodern. Dessa är närvarande vid födseln och innebär att livmodern har en abnormitet.
• Skador eller trauma i livmoderhalsen.
• Exponering för dietylstilbestrol. Detta är ett hormonellt läkemedel. Om en kvinnas mor tagit detta läkemedel medan hon var gravid, ökar det risken för cervixinsufficiens.
• Kvinnor som har haft missfall, särskilt om de inträffat före den fjärde månaden, har en ökad risk för cervixinsufficiens.

Diagnos av graviditetskomplikationen cervixinsufficiens

Diagnosen cervixinsufficiens är svår att ställa, särskilt när det gäller den första graviditeten. Om vårdpersonal misstänker denna abnormitet kan de beställa några undersökningar och procedurer för att bekräfta diagnosen.

De vanliga diagnostiska testerna är följande:

• Transvaginalt ultraljud. Denna undersökning mäter livmoderhalsen och kan se om membran sticker ut genom livmoderhalsen. Om livmoderhalsen mäter mindre än 25 millimeter bekräftar detta diagnosen.
• Bäckenundersökning. Detta är en visuell och manuell inspektion för att avgöra om fostervatten och fostermembran befinner sig på rätt plats.
• Laboratorieanalys. Läkare utför tester i fall då man misstänker infektion. För att kunna fastställa detta tar de ett prov av fostervattnet och analyserar det under ett mikroskop.

Tillgängliga behandlingar för cervixinsufficiens

När en diagnos av cervixinsufficiens har bekräftats finns det olika behandlingar tillgängliga för att undvika allvarliga konsekvenser. Målet för dem alla är att skjuta upp förlossningen så länge som möjligt. Några av dessa behandlingar är följande:

Progesterontillskott

En studie utförd av flera medicinska centra och universitet i Nederländerna visar att progesterontillskott kan minska risken för för tidig födsel och missfall när en kvinna har en kort livmoderhals. Kvinnor kan ta progesteron i form av en injektion eller vaginala suppositorier.

Cervixcerclage

Cerclage är ett kirurgiskt ingrepp där livmoderhalsen stängs med några starka suturer. Dessa suturer tar man bort när kvinnan är mellan veckorna 36 och 38, efter vilken tidpunkt det är säkert att föda. Efter 37 veckor anses graviditeten vara klar. Ibland tar läkare bort suturerna först när kvinnan ska föda.

Arabinpessar

Detta är ett förfarande där läkare lindar och stänger livmoderhalsen med en specialdesignad ring. I detta fall är någon operation inte nödvändig. Denna teknik är mycket effektiv när modern har en V-formad livmoderhals. Det saknas dock forskning för att belägga detta.

Sängvila

Sängvila, eller bäckenvila, har visat sig vara en effektiv metod för att fördröja förlossningar. Denna sängvila kan vara delvis eller total. I vissa fall kan den blivande mamman bara få gå upp ur sängen för att äta och gå på toa. Även om detta kan vara jobbigt för kvinnan, är det en enkel och beprövad metod.

Riskfaktorer och komplikationer vid graviditetskomplikationen cervixinsufficiens

Den mest uppenbara riskfaktorn i dessa fall är livmodertrauma. Om någon form av skada eller operation har utförts i detta område ökar risken för cervixinsufficiens dramatiskt.

Som vi redan har nämnt är andra riskfaktorer medfödda problem, bindvävssjukdomar och exponering för läkemedlet dietylstilbestrol. Många av de kvinnor som har detta tillstånd har dock inga kända riskfaktorer.

Experter har fastställt att afroamerikanska kvinnor har en något högre risk att få detta problem. När det gäller komplikationer är de mest uppenbara och allvarliga för tidig födsel och en risk för missfall.

Bra mödravård under graviditeten är viktig

Det finns inget sätt att ta reda på om en kvinna har cervixinsufficiens om hon inte är gravid. Detta skapar stora problem för tidig diagnos och behandling av detta problem.

Det bästa är att få en kontinuerlig och effektiv förlossningsvård. Eventuella symptom, även om de inte verkar vara allvarliga, bör du alltid rapportera till din läkare eller barnmorska.

Det är också viktigt att du pratar med din läkare om alla funderingar du har. På så sätt minskar risken för komplikationer.