Fokus på primärt kongenitalt glaukom

Primärt kongenitalt glaukom, även känt som medfött eller infantilt glaukom, är en ögonsjukdom som drabbar mycket små barn.

Primärt kongenitalt glaukom, även känt som medfött eller infantilt glaukom, är en ögonsjukdom som drabbar mycket små barn. Diagnosen kommer vanligtvis under det första levnadsåret. Det är en sällsynt sjukdom som kan vara ärftlig.

I 66 % av fallen drabbar denna typ av glaukom båda ögonen, och i 34 % drabbar det endast ett öga. Detta hälsotillstånd är nästan alltid primärt, det vill säga det kommer inte av en annan sjukdom. Det huvudsakliga kännetecknet för tillståndet är en ökning av det intraokulära trycker till över normala värden.

Om man inte behandlar glaukom i barndomen på ett adekvat sätt kan det skada synnerven och leda till blindhet. Därför är det viktigt att vara medveten om symptomen på denna sjukdom så att den kan kontrolleras i tid.

Vad är primärt kongenitalt glaukom?

Glaskroppen är en färglös vätska som ger näring och syresätter olika delar av ögat. Den produceras i den inre delen av ögongloben som kallas ciliärkroppen, bakom iris. Denna vätska strömmar genom pupillen in i den främre kammaren, som är ett område mellan hornhinnan och iris.

I den främre kammaren finns det kanaler som har till uppgift att dränera denna vätska som utgör glaskroppen. Ibland, om dräneringssystemet är blockerat, kan vätskan inte ta sig ut som den ska. Detta gör att den blir koncentrerad där, vilket resulterar i ökat tryck i ögat.

Detta tryck kan skada synnerven, som är en komplex struktur som består av en miljon nervfibrer och som förbinder näthinnan med hjärnan. Om detta händer kan barnet förlora synen.

I grunden skiljer man mellan två varianter av glaukom hos barn; infantilt glaukom, som är en sjukdom som drabbar barn från 0 till 3 år, och juvenilt glaukom, vilket är glaukom hos barn som är över tre år och som ofta har andra symptom.

Hur det visar sig

Det finns många faktorer som kan orsaka kongenitalt glaukom hos små barn. I de flesta fall är det ärftligt. Ärftligt, eller kongenitalt, betyder att ögats struktur har denna avvikelse från födseln. Vid andra tillfällen kan ett glaukom vara sekundärt och bero på en annan ögonsjukdom, men detta är sällsynt.

Vissa personer med glaukom har nedsatt perifert seende, det vill säga de ser tydligt rakt framåt, men uppfattar inte detaljerna om vad som finns i laterala områden. Detta ökar gradvis. Ibland uppstår även dimmig syn, eller en suddig eller svart fläck i synfältet.

Ett barn med glaukom brukar tycka att ljus stör dem, de har ofta rinnande ögon och föredrar att blunda för att hålla ljuset ute. När sjukdomen fortskrider ser ögonen tunna och större ut än normalt. Det är vanligt att de snubblar på små föremål som ligger åt sidan eller väldigt lågt.

Hur man upptäcker primärt kongenitalt glaukom

Om ditt barn har symptom bör en ögonläkare undersöka dem. Vanligtvis får barnet först ett test av synskärpan för att mäta förmågan att se på olika avstånd. Läkaren kommer sedan att vidga pupillerna med ögondroppar och undersöka näthinnan och synnerven.

För vidare undersökning utför en specialist ett test som kallas tonometri, som mäter trycket i ögat. Nästa steg är ett synfältstest för att fastställa tillståndet för den perifera synen. Detta kan dock vara svårt att göra på mycket små barn.

Alla dessa tester kan tyvärr upplevas som mycket obekväma och skrämmande för ett barn. Därför är det viktigt att de känner att de har sina föräldrars stöd och förståelse. Ibland kan det vara nödvändigt att ge dem något lugnande medel för att kunna undersöka dem, särskilt om de är mycket små.

Går primärt kongenitalt glaukom att bota?

Det är mycket viktigt att påbörja behandling för primärt kongenitalt glaukom så snart som möjligt. Ju tidigare man behandlar detta problem, desto större är chansen att övervinna det helt. Ögonläkaren är den som bestämmer vilken behandling som ni ska följa, utifrån barnets hälsotillstånd, ögats egenskaper och tillgängliga alternativ.

I allmänhet kan behandling av denna typ av glaukom innefatta medicinering och kirurgi. Läkare ordinerar medicin för att minska produktionen av vätska i ögat eller för att förbättra vätskepassagen. I båda fallen är målet att minska trycket.

Av samma anledning kan läkaren att utföra mikrokirurgi eller laserkirurgi för att göra en öppning, eller förstora den öppning som finns, för att dränera vätskan bättre. Denna typ av operation är säker och medför vanligen endast en minimal risk.