Effekterna av att bli avvisad av en förälder som barn
Att växa upp och känna sig avvisad av en förälder påverkar barnets självkänsla, bandet med andra och hans eller hennes psykiska välbefinnande. Vi ska att titta närmare på de huvudsakliga effekterna och hur du hanterar dem i den här artikeln.
Föräldrar eller våra vårdnadshavare är de viktigaste figurerna i vår utveckling. Som primära anknytningspersoner är deras jobb inte bara att skydda, mata och ta hand om oss, utan också att ge kärlek, acceptans och bekräftelse. Om de av någon anledning inte kan uppfylla dessa funktioner kan de psykologiska och känslomässiga konsekvenserna påverka oss under resten av våra liv. Därför är det intressant att lära sig om effekterna av att ett barn blir avvisad av en förälder.
För att förstå omfattningen av konsekvenserna av deras handlingar är det värt att komma ihåg att vi i barndomen är totalt beroende av dem som tar hand om oss och därför mycket sårbara. Vi behöver våra föräldrar för att överleva.
Men det finns också de som lär oss hur mycket (eller hur lite) vi är värda och vad vi kan förvänta oss av livet. Om det de förmedlar till oss är ett avvisade, försätter detta oss i en svår situation.
Hur går det till att bli avvisad av en förälder?
Att bli avvisad av en förälder är vanligare än vi tror. Det framträder inte alltid på ett tydligt och direkt sätt. Ibland är det mer subtilt och dolt, men lika smärtsamt för dem som är på den mottagande sidan av behandlingen.
I allmänhet kan vi prata om att ett barn blir avvisat när följande situationer uppstår:
- Föräldern attackerar barnet, antingen fysiskt eller verbalt. Det kan vara knuffar och slag, men också kränkningar, förnedringar, negativa jämförelser och ständig kritik. Föräldern kan reagera med sarkasm och hån eller vara alltför hård med sina ord och handlingar.
- Försummelse är en annan form av avvisning. I det här fallet antar eller utövar inte föräldrarna sin föräldraroll och är inte fysiskt eller känslomässigt närvarande i barnets liv. De försummar eller behandlar barnet med likgiltighet.
- Det är möjligt att båda situationerna är kombinerade, och samma förälder är ibland aggressiv och ibland likgiltig. Oavsett så växer dessa barn upp och känner att föräldrarna inte tycker om dem, att de inte är utvalda av dem, att de inte räcker till eller att de borde vara annorlunda för att förtjäna deras kärlek.
Varför gör föräldrar detta mot sina barn?
Det finns flera skäl som kan förklara denna typ av beteende. Under alla omständigheter är det viktigt att betona att det inte i något fall är barnets fel.
Bland huvudorsakerna finns följande:
- Oönskat föräldraskap: När en oplanerad graviditet inträffar kan föräldrarna känna att det här barnet knyter dem till ett äktenskap de inte vill vara i, begränsar deras livsstil eller lägger en börda av ansvar på dem som de inte vill ta på sig.
- Barnet representerar symboliskt den andra föräldern: När det finns stora meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna och barnet liknar en av dem, kan den andra föräldern känna ett starkt omedvetet avståndstagande. Det händer också att likheten med en annan familjemedlem släpper lös dessa attityder.
- En dålig kombination: Detta inträffar när barnets och förälderns temperament är för olika. Så om den vuxne inte kan acceptera och möta barnets behov leder det till en brist på förståelse, vilket orsakar att han eller hon avvisar barnet.
- Föräldern lider av någon form av psykisk sjukdom: Dessa tillstånd kan hindra henne eller honom från att knyta an till barnet. Detta är vanligt vid förlossningsdepression, men även vid tillstånd som ångestsyndrom, humörstörningar, psykoser och annat som kan spela in.
- Föräldrar som själva varit offer för ett otillräckligt föräldraskap: Föräldern blev som barn avvisad av sin egen förälder och fick inte tillgivenhet, förståelse och acceptans under sina egen barndom och upprepar nu mönstret.
Vilka är effekterna av att bli avvisad av en förälder som barn?
Den psykologiska effekten av att bli avvisad av en förälder tar sig uttryck i bilden som barnet utvecklar av sig själv och i barnets förmåga att relatera till andra. Följande är de vanligaste konsekvenserna.
Osäkerhet och låg självkänsla
Människor som växer upp och känner sig avvisade av en förälder utvecklar en dålig självbild och en negativ självkänsla. De lever med stora tvivel om sig själva och sitt värde som människor.
Om de människor som borde ha älskat dem mest i världen inte var kapabla till det, varför skulle andra älska dem? Detta kan göra att de blir väldigt osäkra varelser.
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: Uppfostringsstilar: vilken typ av förälder är du?
Ett mönster av att vara undvikande i interpersonella relationer
Denna konsekvens ser man ofta när barnet har fått total likgiltighet från föräldrarna. När barn uttrycker sina känslor och obehag måste de vuxna som tar hand om dem bekräfta och se dem.
Om föräldrar minimerar, förringar eller förlöjligar det barnet känner eller behöver, drar sig barnet tillbaka in i sig själv och lär sig att bara förlita sig på sig själv. Därmed undviker barnet att visa sig sårbart för andra, döljer sina känslor och kan ha en tendens att fly.
Barnet kan komma att lida av rädsla för engagemang och svårigheter att etablera djupa och varaktiga relationer.
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: 6 steg för att läka känslomässiga ärr från barndomen
Känslomässigt beroende och behov av erkännande
Det motsatta händer när avvisningen kommer från en ambivalent position. Det vill säga, föräldern var kärleksfull ibland och fientlig vid andra tillfällen. Ibland gav de beröm till barnet, och andra gånger kritiserade eller övergav de honom eller henne.
Inom sådana omständigheter växer barnen upp i ständig osäkerhet om hur de ska få den tillgivenhet och omsorg som de behöver. Dessa barn vet inte när föräldern kommer att finnas tillgänglig. När de växer upp tenderar de att bli oroliga, osjälvständiga och egenkära.
De behöver och söker externt godkännande och är villiga att göra vad som helst för att inte tappa sällskapet och tillgivenhet från omgivningen. De känner sig inte förtjänta och värda kärlek och vänskap för den de är och de kan gå alltför långt för att uppfylla andras önskemål och förväntningar.
Psykologiska störningar
Slutligen har det visat sig att det att bli avvisad av en förälder som barn avsevärt ökar risken att drabbas av olika psykiska störningar. Det finns en större tendens att utveckla depression, ätstörningar och ångestproblem, särskilt social ångest.
Övervinna skadorna av att bli avvisad av en förälder som barn
Konsekvenserna av att bli avvisad av en förälder som barn kan vara med oss hela livet om vi inte gör något åt det. Därför är det som vuxna viktigt att vi har modet att titta på våra sår, acceptera dem och arbeta med dem.
Det är inte lätt att erkänna att en förälder avvisat oss eller att inse att vi känner ilska, hat eller förbittring på grund av detta. Men vi måste tillåta oss själva att uttrycka det för att befria oss själva.
Samtidigt ställs vi inför uppgiften att bygga upp vår självkänsla, vår självbild och lära oss att knyta an igen. För att klara av denna process är det viktigt att söka professionell hjälp. Det kan verka skrämmande, men resultaten kan vara väldigt befriande och tillfredsställande.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Borda, M., Asuero, R., Avargues, M. L., Sánchez, M., del Río, C., & Beato, L. (2019). Perceived parental rearing styles in eating disorders. Revista Argentina de Clínica Psicológica, 28(1), 12-21.
- Khaleque, A., & Rohner, R. P. (2012). Transnational relations between perceived parental acceptance and personality dispositions of children and adults: A meta-analytic review. Personality and Social Psychology Review, 16(2), 103-115.
